Stämning om gemensam vårdnad

Till: Tingsrätten
Box 1111
Gatangatan
111 11 STAD

Tel: 08-123 456 78
Fax: 08-123 456 78/ Postgiro 123456-9

		Ansökan om Vårdnad om barn Saken: 1. Gemensam vårdnad av barn 2. Enskild vårdnad av barn

Yrkande:

Undertecknad får härmed anhålla om stämning å Lena med följande yrkanden:

1A) I första hand:
Jag yrkar att tingsrätten tillerkänner mig Gemensam vårdnad med min son med nuvarande umgängesrätt.

1B) I samband med ovan 1A:
Kostnadsersättning/reducering av underhåll för resekostnader vid umgänge.

2) I andra hand om inte Lena medger enligt 1A, enligt följande:
Jag yrkar att tingsrätten tillerkänner mig Enskild vårdnad med min son.

3) Vidare yrkar jag att tingsrätten interimistiskt förordnar om vårdnaden enligt ovan 1A+B eller 2.

Grunden:

A) Den allmäna grunden för yrkandet och med förutsättningen att den juridiska utgångspunkten är att det är bäst för min son med en enligt yrkande1A) Gemensam vårdnad.
En gemensam vårdnad där Lena och jag gemensamt tar ansvar, är delaktiga i och påverkar och beslutar om hans framtid i samförstånd.
Motsätter sig Lena, som idag är ensam vårdnadshavare ovan yrkande i alla hänseenden, måste det vara bäst för min son att tingsrätten tillerkänner mig enligt yrkande 2) Enskild vårdnad med min son.

B) Grunden för yrkandena 1A) samt 2) är även att det måste anses vara förenligt med Kalles bästa och behov eftersom att Lena är mycket avogt inställd till mig och i anledning härav fullgör Lena inte vad som ligger i hennes ansvar som vårdnadshavare att tillgodose och samarbeta om Kalles behov av naturlig kontakt och umgänge med sin pappa och även övriga släkt. Och att vi inte ser något tecken till förbättring från Lenas sida trots insatser från det Sociala.

C) Grunden för yrkandena 1A) samt 2) är dessutom att Lena uppvisar nedsatt psykisk mognad, avseende empati, inlevelseförmåga, stabilitet och kapacitet vilket medför bristande personliga egenskaper som hänsyn, omdöme och respekt till den grad som gör henne olämplig som ensam vårdnadshavare. Bland annat ges detta i uttryck genom den fiktiva '' inre oro'' som Lenaalltid känner och de alltid förekommande explosiva vredesutbrotten och även genom hennes sätt att pendla mellan ytterligheterna. Lena har för vana att driva genom sin vilja genom psykisk/fysisk misshandel och är därför som ensam vårdnadshavare farlig för min son. Lena har heller inte egen psykisk kapacitet att klara av ett normalt sedvanligt helgumgänge. Lena inser dock delvis sina begränsningar och har sedan Kalle fötts fått kontinuerligt psykiskt stöd från olika instanser. Stödet har dock visat sig otillräckligt.

D) Grunden för yrkandena 1A) samt 2) är även, att utgångspunkten för ett barns bästa är, att det har lika mycket tillgång till och vårdnad av bägge sina föräldrar. Lena inser inte Kalles bästa och i anledning härav fullgör Lena inte vad som ligger i hennes ansvar som ensam vårdnadshavare att tillgodose Kalles behov av kontakt och umgänge med sin pappa.


Omständigheter:

Lena och jag har tidigare sammanlevt under äktenskapsliknande förhållanden under
tiden 11 december 1994 fram till 19 november 1995. Vi bodde under den tiden i huvudsak i min lägenhet, medan Lena hade kvar sin lägenhet och även var skriven på sin ursprungliga adress (bilaga 6). Vi har ett gemensamt barn, Kalle Efternamn pnr 123456-78901.

1994
Redan innan Lena blev gravid med mig går Lena på behandling på psykmottagning för sina sociala/ psykologiska problem. En del av problemen härleds till Lena stidigare försök att bli gravid. En del av problemen hänförs till Lenas barndom och uppväxt.

Den man (Bahman) som Lena i ett tidigare älskarinneförhållande under året 1992 blev gravid med, motsatte sig att Lena skulle föda deras gemensamma barn. Lena''ställde då ett till ett helvete för mannen'', enligt henne själv.
Lena bestämde själv att föda barnet efter det att mannen valt att dra sig undan eftersom Lena bråkade med honom så intensivt. Efter sex (6) månader får Lena missfall. Därefter har Lena ansett det vara viktigare att bli gravid igen och att det är viktigare än att träffa en man och ha en naturlig familjerelation där barnet har en naturlig kontakt med sin pappa (bilaga 2).

Jag och Lena träffades i maj 1994. En kort tid därefter blev Lena gravid och vi flyttade tillsammans i min lägenhet. Innan sammanflyttningen hade jag redan fått flera signaler och tecken på att Lena var långt ifrån normal i sitt beteende. Att Lenas sociala kompetens var eftersatt. Tydligast framgår det av situationer där exempelvis Lena slängde sig på marken och skrek inför andra människor då någonting gick emot henne, eller hennes bristande omdömesförmåga till exempel genom av att urinera på offentliga platser eller att omdömeslöst genera sig offentligt (bilaga 3, bandinspelning markering 625+652).

Under den sammanboende tiden uttalade Lena (bilaga 3, bandinspelning) flera gånger under graviditeten tydligt om för mig, att hon skulle göra allt för att jag inte skulle få något umgänge med barnet. När Lena i övrigt inte fick som hon persoligt önskade tog hon flera gånger till våld (bilaga 3, bandinspelning + bilaga 4). De hysteriska och våldsamma utbrotten som Lena utan förvarning kunde få, medförde till slut att jag den 1995-01-07 såg det nödvändigt att påkalla polishjälp för att lugna ner Charlotte.
Dessa utbrott hade inte bara drabbat mig utan även andra människor i Lenas omgivning. Grannen i bostadshuset där Lena tidigare bodde, 70-åriga U.A blev offer för Lenas humör. I mål Bxxxxxx, (bilaga 5)blir samma U felaktigt dömd på lögner och ett falskinspelat kassettband, beslagsliggare 1xxxxx från Lena.

1995
Den sammanboende tiden med Lena var en psykisk misshandel där Lena på olika sätt försökte rubba min självbehärskning. Lena planerade redan i detta skede för att jag inte skulle få träffa min son. Tydligast framgår det bland annat av Lenas uttryck där hon kallar mig för "Framtida kvinnomisshandlare" och senare bekräftas Lenas intentioner då hon försöker skuldbelägga mig för barnmisshandel (bilaga 3, bandinspelning markering 121) och dessutom där Lena muntligen bekräftar sina planer (bilaga 3, bandinspelning markering 205).

I försök att påkalla lugn i situationen upprättade jag olika ''Verktyg'' (bilaga 8+11) för att dämpa de hysteriska utbrotten. Under denna tid blev jag rekommenderad av barnmorskan samt föreståndaren på mödravårdscentralen att ta med Lena till kristeamet. Senare har det framkommit (bilaga 106:3), att Lena under en längre sammanhängande period gått i stödjande behandling på psykmottagning.

Vid det möte som jag vid ett tillfälle deltog tillsammans med Lenapå hos familjesektionen, framkom det att Lena berättat en helt annan historiebild till dem. Lenas förklaring i skillnaderna i historiebilden besvarar Lena med att ''Hon ville testa mig''.

Tidigt under sammanboendet framkom det även av Lena själv, att hon varit, som hon uttrycker det ''Otrogen fem gånger i din egen säng'' (bilaga 3, bandinspelning markering 205). Bland annat med Hamid.

Flera gånger anföll Lena mig med våld och när jag skyddade mig kallade Lena mig igen för
''Framtida hustrumisshandlare''. Jag provocerades medvetet av Lena. Detta kunde ge sig i uttryck som exempelvis att jag fick salt kastat i ögonen om jag inte svarade enligt Lenas önskemål, mina kläder revs sönder om det var något som inte passade Lena.
Något av alla exempel som Lena utan förvarning kunde bli arg på kunde vara tapeternas vita färg inte var tillräckligt vit eller köksluckornas vita färg inte heller var tillräckligt vit. Detta var tillräckliga orsaker för att Lena skulle ta till våld.
Ett annat exempel kan vara ett utbrott Lena fick då badrumshyllorna inte placerades på exakt det ställe Lena önskade. Detta medförde att Lena inte kunde sova på tre nätter och slutade med våldsamma utbrott.
Vid andra attacker skadades jag (bilaga 4) och jag försvarade mig inte, utan lät Lena slå mig. Barnvagnen med barnet, min son, körde Lena med våldsam kraft in i ryggen på mig när hon blev missbelåten. Och Lena kom till min arbetsplats och var argsint. Till slut började Lena även störa grannarna i huset. Vid denna tidpunkt hade jag vid flera tillfällen bett Lena att flytta från min lägenhet (bilaga 9).
Till slut försökte jag med att stänga av min bostadstelefon för att förmå Lenaatt flytta. Lena spärrar sedan det gemensamma sparkontot (konto 11111-11111) på Nordbanken och tar alla pengarna själv (bilaga 15), utan att meddela mig eller ge mig tillbaka den del som jag bidragit med. Pengarna har sedan aldrig återbetalats.

Under denna tid började Lena planera och genomföra smutskastning och förtal av mig genom att hitta på/ fantisera ihop olika händelser i syfte att misskreditera mig framledes. Lena försökte till slut även att göra gällande att jag skulle misshandla barnet (Bilaga 16, bandinspelning markering 121) som då hunnit bli 6 månader, något som hon sedan förnekar då hon fått veta att hennes telefonsamtal inbandades av mig.
Efter denna händelse blev Lena ''Utkastad'' från min lägenhet (bilaga 17). Själv påstår Lenaatt det var kristeamet som hjälpte henne att flytta. Det påståendet är sant, i det avseendet, att Lena bad dem om hjälp att stjäla en av mig nyinköpt stol. Samtidigt ställde Lena även anspråk på min lägenhet, trots att hon hade kvar sin egen lägenhet.

Under den sammanboende tiden har Lenakontinuerlig psykiatrisk hjälp och stöd från två håll, dels familjerätten på Östermalm samt även Östermalms kristeam (bilaga 106:3).

1996
Under den första tiden efter separationen framställde jag flera gånger om att få träffa min son. Lena meddelade då, att jag istället skulle lämna henne och Kalle i fred (Bilaga 3, markering 67 +bilaga 106:3) vilket jag respekterade. Skriftliga förfrågningar (Bilaga 21,23, 25) besvarades inte och telefonförfrågningar slutade oftast med beskedet att Lena lovade återkomma med besked. Vilket aldrig skedde.
Dessa förfrågningar om att få träffa min son upplevde istället Lena som trakasserier (bilaga 106:3) från min sida. Istället ville Lena fundera över umgänget eller så skulle jag betala ett underhåll enligt Lenas önskemål eller att jag skulle be henne om förlåtelse innan jag fick börja träffa min son (Bilaga 24, 26, 29). Motiveringen var att Lena behövde ta en sak i taget.
Då Lena till slut skrattade i telefonen och sade att jag inte kunde göra något förrän jag hade en dom på umgänget inlämnade jag ansökan om stämning (Bilaga 30) avseende umgänget med min son. På dessa fem (5) månader efter separationen hade jag nu fått se min son tre gånger och då endast under den förutsättningen att jag ställde upp samma dag Lena hade lust eller behövde egen hjälp av något slag. Vid det andra tillfället vägrade Lena mig att trösta min son som grät. Det var viktigare för Lena att ställa sig med utsräckta armar för att spärra vägen och hindra mig att nå fram till min son, än att han fick tröst när han grät.

Under denna tid har Lena kontinuerlig psykiatrisk hjälp och stöd från fyra håll, PBU samt även kristeamet (bilaga 106:3) samt även familjerättens psykologer samt även psykjourmottagningen där Lena gått på behandling tidigare under flera år.

Fortfarande smutskastar och förtalar Lena mig genom att hitta på/ fantisera ihop olika händelser i syfte att misskreditera mig (bilaga 32).

Den xx 1996 verkställdes i tingsrätt mål nr aaaaaa (bilaga 33), att umgänget skulle börja utan kontaktperson och varannan helg och även med vardagsumgänge . Lena och jag var överens om ett inskolningsprogram.
Tyvärr brydde sig Lena inte om tingsrättens beslut, utan var ej närvarande på den första överenskomna tidpunkten 1996.05.04 och platsen. Lena meddelade mig istället på telefonsvararen att hon ''Ställde in hela helgens umgänge'', (bilaga 35, bandinspelning). Hon skyller sin frånvaro på att hon kände att Kalle behövde komma ut i friska luften. Jag fann då för gott att polisanmäla händelsen, Dnr: 0111-K1111111-96, (bilaga 34). Lena påstår istället att hon väntat utanför huset och att jag istället inte skulle varit synlig (bilaga 106:3) vid den bestämda tidpunkten.
En jämförelse av Lenas påstående och tidpunkten för registreringen av polisanmälan visar att Lena ljuger under förhöret i huvudförhandlingen (bilaga 106:3). Detta är ett solklart bevis av umgängessabotage eftersom det matematiskt/ vetenskapligt går att styrka. I detta läge framför jag min önskan om kontaktperson (bilaga 36) för att få tillstånd ett normalt umgänge enligt tingsrättens dom.

Efter denna händelse började Lenas amarbeta, men samarbetet varade inte länge. Lena respekterade heller inte mitt nya liv med en annan kvinna och Lena kom på eget initiativ både till min arbetsplats, båtplats och till min bostad. Dels för att få födelsedagskram och för att berätta hur mycket min son längtade efter sin pappa. Detta var mycket påfrestande.
Lena lät mig träffa Kalle sporadiskt trots det uppgjorda umgängesschemat när det passade henne och på hennes villkor då hon krävde få någon tjänst utförd, som tex att bli skjutsad till IKEA. Bland annat krävde Lena att hon skulle vara närvarande (Bilaga 26+bilaga 106:3) när jag och Kalle umgicks. Hitintills hade jag bara fått umgåtts en (1) gång ensam tillsammans med min son som nu hunnit bli ett (1) år. Denna enda gång blev Lena arg eftersom min son inte sovit under tiden vi varit tillsammans. För övrigt var födelsedagskalas tillräcklig orsak för Lena att ställa in umgänget. Den uppfattningen har Lena fortfarande kvar, (bilaga 106:3).

Till slut på grund av allt "krångel" med Lena, kände jag att jag inte orkade längre och bad då mitt ombud att avsluta ärendet (bilaga 41) vilket meddelades Lenas ombud. Min avsikt var att saker och ting skulle få lugna ner sig med tiden och själv behövde jag få distans till Lena.

Under denna tid fortsatte Lena sina förberedelser med att ordna med ett totalt besöksförbud för mig och min son, genom att bearbeta olika instanser och personer (bilaga 32, 38 106:3), vilket jag var fullständigt okunnig om och som nu har kommit fram i dagen under senare tid. Denna motbearbetning, smutskastning och förberedelser har sedan fortsatt kontinuerligt (bilagor, 49, 50, 54, 56, 57, 75, 78, 90:1, 90:2, 91, 91:1, 92, 93, 94, 96, 98, 103, 105, 106:1, 106:3, 106:5, 110, 113, 120, 127, 128, 131).

I slutet på juni ringer Lena till farföräldrarna när något misshagade henne och meddelar dem att även de aldrig mer skall få se sitt barnbarn och att de skall lämna henne och min son ifred (Bilaga 35, bandinspelning markering 334).

Lena ringde (Intyg) och bad om att få följa med ut och segla och vi tillbringade en del av min semester 1996 seglande tillsammans med Kalle i min båt. Detta fungerade utomordentligt bra mellan Kalle och mig och jag upplevde att Kalle saknade och behövde sin pappa.
När sedan bland annat diskussioner om underhållsbidrag och att dela gemensamma kostnader i samband med resan, havererade umgänget mellan Lena och mig. Lena insunierade igen på hemresan att hon hade ett förhållande med Hans och berättade om hur mycket stöd och pengar hon fick av honom. Lena och Kalle blev då avsatta på Dalarö och jag fortsatte seglatsen hem själv.

Efter semestern 1996 bad jag Lena skriftligen att fundera igenom hur hon ville att mitt fortsatta umgänge med Kalle skulle kunna se ut (bilaga 42, 48). Hon svarade inte och utan ställde fortfarande personliga villkor mot mig, varför jag 1996 inlämnade en stämningsansökan (Bilaga 46) om umgänge till tingsrätten. Mål nr:T 1-111-96.

En första (1:a) muntlig förberedelse hölls där tingsrätten gav Stad Socialkontor i uppdrag att utföra en Umgängesutredning (Bilaga 57) som rekomenderade att umgänget skulle starta och ske i närvaro av kontaktperson på grund av att modern Lena skulle kunna uppvisa en oro som skulle kunna påverka min son negativt (Bilaga 57 sida 8).

Under utredningen utpekades jag av Lena som alkoholist, våldsman och psykiskt sjuk.

Mina förfrågningar under umgängesutredningens gång om att få hälsa på min son på dagis (bilaga 52, 53+106:5) besvarades aldrig av varken Lena eller hennes ombud. Till dagispersonalen påstår Lena att jag skulle ha alkoholproblem och att det var orsak till att jag inte skulle få hälsa på min son på dagis (bilaga 54). När påståendet blev känt, ångrade sig Lenaoch påstod att hon aldrig sagt dylikt. Barnomsorgscefen på Stad skrev därför ett brev (bilaga 65) där hon bad om ursäkt för att personalen på dagis ''Hört fel''. Personalen hade då redan bekräftat Lenas påstående BÅDE till mig och socialsekreteraren S.

Samtidigt för Lenas dåvarande ombud Iris flera gånger en intensiv dialog med social-sekreteraren S under utredningens gång, (bilaga 106:5), om att Lena behöver skydd iform av fönstergaller till sin lägenhet. En dialog som också påbörjats precis innan utredningens start och direkt efter inlämnandet av min stämning om umgängesrätt. Av vilken orsak dessa galler begärs framkommer däremot aldrig och anledningen är fortfarande idag okänd.

Av olika anledningar åt jag under en tid sömntabletter som jag fick av en läkare. Denna läkare har Lena intensivt bearbetat genom egna telefonsamtal på egen hand och sedan hänvisat till denna läkares påstådda uttalande till Lena, som skulle vara grunden för Lenas uppfattning om att jag skulle vara, som Lena kallar det ''Paranoid'', (bilaga 92).
Att detta saknar fullständigt grund dementerar senare samma läkare (bilaga 98) som dessutom intygar att Lenas påståenden får stå för henne själv (INTE ÄR SANNA) och att Lena själv på eget initativ kontaktat honom flera gånger. Och även Lenas ombud Iris (bilaga 106:5).

För att stilla Lenas så kallade ''Oro'' erbjöd jag mig då att genomföra en fullständig psykologisk undersökning (bilaga 58 + 106:5) om Lena även själv gjorde det. Det var då inte längre så intressant för Lena med någon undersökning längre. Min förfrågan om att utföra denna undersökning har sedan vid flera tillfällen framställts. När det blir allvar och verklighet är inte lika viktigt för Lena längre att få vem som verkligen lider av psykologiska problem.

1997
Socialsekreteraren S som ansvarade för utredningen bekräftar (bilaga 106:1 Vittnesförhör), att Socialkontoret föreslog, att umgänget skulle ske med kontaktperson på grund utav att ''sprickan mellan parterna var så stor'' och att ''de inte ville riskera något när det gällde ett så litet barn eftersom Lena målat ut mig som psykiskt sjuk och farlig för min son''.

Slutsatsen hade socialsekreterarna redan kommit redan efter första mötet den 1996-10-xx med Lena (bilaga 106:1 Vittnesförhör) som innan begärt ekonomisk ersättning till att få ett galler för sitt fönster. Vilket utbetalas. Samtidigt har Lena betydande inkomster från Hans, men som Lena döljer genom att använda bankkonton i Kalles namn. Någon skatt på dessa pengar betalas inte. Min son är kriminell, en skattesmitare redan innan han fyllt ett år. Senare i huvudförhandlingen förnekar Lena (bilaga 106:3) dessa pengar utan menar att det är ''Andra pengar'', men vill heller inte berätta varifrån pengarna kommer.

I början på februari månad 1997, i slutskedet av umgängesutredningen, ringer Lena flera gånger till sitt ombud Iris som ringer till socialsekreterare S och ber om extra skyddsgaller till Lenas fönster då Lena meddelat sin ORO. Detta blir då fönstergaller nr två som installeras. Lena anges vara orolig, (bilaga 106:5 sida 5). S lovar då att Lena skall få hjälp med installationen, (bilaga 106:5).

Umgängesutredningen avslutades formellt den x 1997 men överlämnades/postades till tingsrätten först under x.

Under efterföljande mars månad ringer Lena igen sitt ombud Iris och gör gällande att jag skulle ha skrivit brev och ringt till Lena(bilaga 106:5). Den sista gången jag överhuvudtaget ringde till Lena var 1996-09-11 och telefonsamtalet handlade om att jag bad om att få igen min nessesär vilken återlämnades till mig den 3 juni 1997. Och vilka brev det kan handla om, är för mig ett stort frågetecken, men är beredd att betala en slant för att få se dem själv.

I det läget föreslog jag att min sons mormor skulle kunna vara kontaktperson (bilaga 70+71+72+ 73) . Som straff för att mormor erbjöd sig att hjälpa till meddelade Lena (bilaga 75, bandinspelning) att även mormor för all framtid aldrig mera skulle få träffa sitt barnbarn.

Varken mormor eller jag fick av Lena tillåtelse att ens besöka Kalle på dagis. Senare gick dock Lena med på att mitt umgänge skulle ske på dagis men dock under förutsättningen endast tillsammans med kontaktperson och endast under vardagarna (bilaga 61+bilaga 91:1, bandinspelning+ 106:5).

Ännu senare har Lena ändrat sig och har nu uppfattningen, att om jag eller min sons mormor skulle besöka Kalle så skulle detta innebära att vi stör verksamheten på dagis (bilaga 91, 91:1, 106:3, 113, 120, 127).

Födelsedagspresenter till min son skulle slängas i soporna om de ställdes utanför dörren
till hemmet på hans tvåårsdag. Detta meddelade Lena, efter det att mormor ringt till dagis och förfrågat över om hon fick komma och lämna över en present till Kalle.

Vi har fortfarande inte tillåtelse att hälsa på honom på dagis, inte ens en timma för att uppvakta honom på hans tre års födelsedag (Bilaga 120). Lena motiverar detta med att alla besök på dagis stör dagisverksamheten (bilaga 91:1 +bilaga 106:3) och att dagispersonalen står bakom Lena i hennes beslut.
Lena påstår sig ha diskuterat frågan både med dagispersonal och barnpsykologer, om att dagis bara är ett ställe där barn är när de inte är med föräldrarna och att något spontant besök inte är bra för varken barn eller dagispersonal, (bilaga 91:1+bilaga 106:3).
Lena tillåter dock att Kalle får besökas på dagis om han hämtas och lämnas på dagis under en vardag på dagtid, i sällskap och under övervakning av kontaktperson (bilaga 61).

Vid min kontakt med barnomsorgschefen på Stad (bilaga 104) och daghemmets personal och den barnpsykolog (bilaga 65+bilaga 94) som Lena har vänt sig till för att få stöd, har jag förstått att de har en helt annan uppfattning.

Under denna tid har, som tidigare nämts, Lena kontinuerlig psykiatrisk hjälp och stöd från två håll, PBUsamt även hjälp från Stad Socialtjänst (bilaga 106:3) för att klara av sin mammaroll.

Smutskastningen och förtalningen av min person fortsatte av Lena genom att hitta på/ fantisera ihop olika händelser i syfte att misskreditera mig framledes.

Nästa muntliga förberedelse blev den 3 Juni 1997. Nu kallar mig Lena inte längre paranoid utan nu meddelar Lenaatt jag ibland är obalanserad och att hon därför är rädd för vad jag skall göra med Kalle. Dessutom, om jag inte ställer upp på ett vardagsumgänge måndagar mellan kl 14.00-18.00 medger Lena endast ett helgumgänge varannan lördag i fyra (4) timmar. Lena anser fortfarande att hämtning och lämning skall ske på dagis i sällskap och under övervakning av kontaktperson (bilaga 61+78+91+91:1+106:3). Något svar på när Lenas ''oro'' skall upphöra lämnas inte.

Tingsrätten beslutar istället att umgänget skall påbörjas enligt mina framställda yrkanden (bilaga 78). Lena var då inte nöjd med tingsrättens beslut och överklagade beslutet (bilaga 85) som medförde att starten av umgänget blev ytterligare försenat en månad. Samma dag som beslutet om umgänge offentligjordes, ringde Lena upp socialsekreteraren S och meddelade att hon avsåg överklaga beslutet och bad S avbryta arbetet med att anskaffa en kontaktperson.
Lena var bland annat inte nöjd med att hon inte fick sin egen sommarsemester. Mitt ombud
tillskriver då S att inte avvakta ett överklagande från Lena (bilaga 82). Lena utnyttjar då barnpsykologen namn och anför i sin överklagan ett brev/rekomendation från Barnpsykologen, som det senare visar sig bygger på en påhittad historiebild från Lena. Som en konsekvens har nu PBU meddelat Lena att de längre ställer upp på Lenas personliga önskemål (bilaga 91:1+106:3). I brev (bilaga 94) till mig ber barnpsykologen om ursäkt för sitt agerande.

Tingsrätten avslog Lenas överklagande (bilaga 87). Nu hade ett år gått sedan stämningen om umgänget inlämnades, och jag hade inte sett eller hört något från min son, trots åtskilliga framställanden dels till Socialkontoret och Lenas ombud. Ett ombud som inte brydde sig om att vare sig svara eller kommunicera.

Fortfarande har Lena kontinuerlig psykiatrisk hjälp och stöd från två håll, PBU samt även hjälp från Stad Socialtjänst (bilaga 106:3) för att klara av sin mammaroll.

Umgänget startade därför på grund av överklagan försenat med en kontaktperson och dels ytterligare försenat för att Lena iallafall åkte iväg på sommarsemester till Bohuslän.

När sedan min son och jag efter åtta (8) umgängestillfällen fått en mycket bra och etablerad relation vill plötsligt inte längre min son längre träffa sin pappa. Kontaktpersonen Dick lyckades inte få med sig min son hemifrån och umgänget fick till slut ställas in. Min son ställde sig bakom sin mamma och höll fast henne i byxbenet och skrek att han inte ville träffa sin pappa. Dick vittnar däremot senare i huvudförhandlingen om att det var en '' Varm och kärlseksfull relation mellan far och son och att min son hade det bra hos mig. Att Kalle njöt av att få bestämma över sin pappa som han ständigt ropade på'', (bilaga106).

Dagarna innan den andra (2:a) muntliga förberedelsen 1997 (bilaga 91) började Lena sända personliga brev (bilaga 90:1+90:2) till domaren som höll i målet i syfte att misskreditera mig. Lena hävdade där, att mitt brev med framställan till dagis om att få träffa min son, enligt det av Lena själv framställda villkoret (bilaga 61) och dels ett diskussionsunderlag angående min bok, var bidragande orsak till hennes starka oro.

Då det under den andra muntliga förberedelsen nu yrkades för en utvidgning av umgänget och ett umgänge utan närvaro av kontaktperson, motsatte sig Lena detta men kunde heller inte lämna någon tidsgräns på hur länge hennes så kallade ''Oro'' skulle bestå och när Lena känner sig såpass trygg att hon kan tänka sig avstå från detta krav.
Och fortfarande, om jag inte ställde upp på ett vardagsumgänge måndagar mellan kl 14.00-18.00 medger Lena endast ett helgumgänge varannan lördag i fyra (4) timmar. Lena anser fortfarande att hämtning och lämning skall ske på dagis i sällskap och under övervakning av kontaktperson (bilaga 61+78+91+91:1+106:3).

Lena framställde även yrkande om att en barnpsykiatrisk utredning skulle göras och att det inte är bra för min son Kalle med umgänge två (2) dagar i rad eftersom han blir för trött och ''rubbad i sinnet''. Varken Lena eller Kalle orkade med att min son umgås med sin pappa fyra (4) timmar på lördagen och fyra (4) timmar på söndagen (bilaga 91:1 bandinspelning). Som anledning anges att det inte är rimligt för Lena att behöva passa tider för hämtning och lämning och att behöva vara tillgänglig ifall Kalle vill åka hem till sin mamma (bilaga 91:1 bandinspelning).

Lena var och är fortfarande inte intresserad av någon gemensam vårdnad (bilaga 91+150) för att få den avlastning som hon sade sig behöva så väl.

Lena ondgör sig även över att hon skulle behöva hålla en viss beredskap i etableringen av umgänget (bilaga 91:1 bandinspelning).

Däremot tycker Lena , att det är bra om jag tillbringar en vardagseftermiddag på dagis tillsammans med och i närvaro av kontaktperson. Enligt Lena har hon talat med dagispersonalen som inte vill att jag hälsar på Kalle och enligt Lena stödjer socialsekreteraren S Lenas uppfattning om att ''det är klart att det inte är aktuellt med umgänge utan kontaktperson''. Jag påstås se en massa spöken istället för att se vad Lena gör för umgängets framåtskridande. Vad Lena i verkligheten gör har aldrig beskrivits och idag vet fortfarande ingen vad som åsyftas.

I omedelbar anslutning samma dag, efter det muntliga mötet på tingsrätten skriver Lena igen, ytterligare ett personligt brev (bilaga 92) till domaren, vilket nu översänds med bud, där Lena bland annat meddelar, att hon inte längre kan vara en bra mamma åt min son och att det går ut över hans ''Välmående'' när hon inte längre orkar. Det var heller inte första gången som Lena hotade min sons välmående med att göra gällande att hennes egna problem skulle drabba min son. Redan i hennes egna brev (bilaga 29) och i Umgängesutredning (bilaga 57) framkommer dessa hot.
I brevet till domaren klagar Lena igen även över att hon måste passa tider vid hämtningen och lämningen av min son vid umgängetillfällena. Dessutom anser Lena att hon måste ha rätt till avlastning eftersom hon hämtar och lämnar Kalle fem (5) dagar i veckan.(Note; Vid den aktuella tidpunkten då Lena påstår att hämtning och lämning på dagis är betungande, var Lena 100%-igt arbetslös. Lena arbetar inte och har inte gjort det sedan 1993 eftersom Lena, som hon själv uttrycker det, " inte längre vill arbeta". Lena har levt på olika beredskapsarbeten och socialbidrag och Hans understöd sedan 1995).
I brevet skriver Lena att hon "mött upp vid återlämningen av Kalle för att han inte skall bli väckt när man lyfter honom i vagnen". Detta är heller inte sant. Lena har aldrig mött upp vilket kontaktpersonen Dick beskriver i vittnesförhöret, (bilaga 106:2). Däremot har jag lämnat av kontaktpersonen och Kalle inne i Stad då Lena hade ett eget personligt ärende och dels i Stad då Lena skulle gå på kalas med Kalle direkt efter avlämningen. Då var tydligen Kalle inte så trött som Lena så tydligt beskrivit innan (bilaga 91:1).
Senare på kvällen under samma dag skriver Lena igen ytterligare ett brev (bilaga93) till domaren vilket mera bekräftar att Lena hamnade i ett sinnesförvirrat tillstånd. I detta brev misskrediteras jag till det yttersta och Lenas fantasier saknar gränser.

Tingsrätten beslutade fortsatt umgänge med kontaktperson fram till huvudförhandling eftersom parterna inte kunde finna någon lösning. Som motivering angavs att min sons låga ålder som nu var två år och sju månader (2 år och 7 mån) skulle vara för ung för att umgås utan kontaktperson med sin pappa eftersom vi inte skulle ha umgåtts på ett år. Vilket egentligen var precis det vad vi redan hade gjort åtta (8) gånger. Då tappade jag tron på detta rättssamhälle och beslöt att avvakta och låta saken avgöras i sin helhet i en huvudförhandling.

Lena har fortsatt psykiatriskt stöd/ hjälp från PBU.

1998
Den 1998 hölls i tingsrätten huvudförhandlingen (Bilaga 106) där mina yrkanden i bifölls och att umgänget skulle starta omgående med en ny inskolningsperiod med kontaktpersonen enligt ett fastställt schema för att avslutningsvis övergå till normalt och sedvanligt helgumgänge.

Under förhandlingen anger Lena att bl.a födelsedagskalas är tillräckligt skäl för henne till att ställa in ett umgängestillfälle, (Bilaga 106:3).

Under tingsrättsförhandlingen redogör även Lena (Bilaga 106:3) utförligt för den psykiatriska hjälp/stöd hon uppburit och påstår sig behöva för att klara sin mammaroll.

Lena kvarstår med sina medgivande av umgängesrätten till umgänge endast under vardagar och begränsat helgumgänge. Och fortfarande, om jag inte ställer upp på ett vardagsumgänge måndagar mellan kl 14.00-18.00 medger Lena endast ett helgumgänge varannan lördag i fyra (4) timmar.
Lena anser fortfarande att hämtning och lämning skall ske på dagis i sällskap och under övervakning av kontaktperson. Allt umgänge skall ske med kontaktperson.
Som skäl för sin oro anger nu Lena en ny åsikt som vi inte hört eller kommit fram tidigare. Lena anser nu att jag skulle ha svårt att behärska mig och att det därför inte får finnas en enda misstanke om att jag inte kan behärska mitt humör när det handlar om ett sådant litet barn. Lena måste känna sig 210% säker innan hon kan gå med på ett sedvanligt umgänge.

De viktigaste förutsättningarna för ett umgänge utan kontaktperson, anger Lena vara samarbete och kommunikation. Detta skall då jämföras mot att all kontakt på dagis förbjudits och att mormor för all framtid förbjudits träffa sitt barnbarn eftersom mormor ställt upp som kontaktperson. Framdeles skall det även jämföras mot att all korrespondens skall ske genom Stad socialkontor. Något som Lena också senare hävdar inte fungerar (bilaga 144). Och att socialkontoret anser sig tvugna att skriva ett speciellt umgängesavtal med Lena (bilaga 117), för att få umgänget att fungera.

Igen framför Lena, att en PBU-utredning skall genomföras för att utreda hur umgänget skall se ut.

För övrigt kommer det fram, att om mormor ber Lena om ursäkt så skall mormor till slut få träffa Kalle, sitt barnbarn.

Socialsekreteraren S vittnade under vittnesförhöret (Bilaga 106:1 bandinspelning) att socialsekreterarna tog beslutet om att föreslå kontaktperson redan från början på grund utav att konflikten mellan parterna var så stor och att det verkade omöjligt att det skulle komma igång ett umgänge utan hjälp.

Däremot bekräftas att det inte satts upp något fönstergaller under februari 1997 utan det sattes upp i augusti 1996 under pågående umgängesutredning eftersom Lena innan utredningens påbörjande flera gånger ringt till socialkontoret och S och berättat om sin situation (Bilaga 106:1 bandinspelning). En situation som ännu idag ej av någon part har förklarats vad den består utav.

Kontaktpersonen Dick vittnade under vittnesförhöret (Bilaga 106:2 bandinspelning) att umgänget var positivt för Kalle och att det rådde ett varmt och innerligt förhållande mellan far och son och att Kalle njöt av att få bestämma över sin pappa.

Den tidigare kontaktpersonen Dick kunde nu inte längre ta sig an uppdraget på de ojämna veckor som umgänget var satt till efter huvudförhandlingen. För att förenkla för min son så att han skulle slippa en ny kontaktperson föreslog både Stad socialkontor och jag till Lena att vi skulle byta till de veckor den tidigare kontaktpersonen Dick kunde (Bilaga 107, 108, 109). Det handlade alltså bara om fem (5) helgumgängestillfällen. Detta motsatte sig Lena. Även förslaget att mormor kunde vara kontaktperson eller att jag genomförde inskolningen på dagis (Bilaga 112) förkastades av Lena.
Gemensamma vänner erbjöd sig ställa upp som kontaktperson. Totalt framställdes elva (11) stycken förslag på lösningar. Samtliga förslag förkastades av Lena som inte ens brydde sig om att svara.

En ny kontaktperson tillsattes därför med flera månaders tidsspillan utan att umgänget påbörjats efter utsatt dom.

Under denna tid meddelar Lena (Bilaga 110) att all kommunikation mellan henne och mig endast skall gå genom Stad Socialkontor och om jag hade några frågor om min son skulle jag vända mig dit. Orsaken till detta påstår Lena, skulle bestå i av att jag brevledes sänt Lena underlag och förfrågan till det kommande målet/ärendet avseende underhållsfrågan samt information från en tidningsartikel om barnsjukdomar.

All kommunikation mellan mig och Lena sker därför fortsättningsvis genom Stad socialkontors försorg. All övrig information om min son har Lena förbjudit (Bilaga 105) Stad socialkontor att delge mig.
Lena kan därför neka till att få förfrågningar framställda från Stad Socialkontor (bilaga 144). Något svar från Lena i övriga frågor går heller inte att finna. Frågor besvaras ej av Lena, (bilaga 142 +146+149). Jag har i princip överhuvudtaget aldrig fått någon information, foto eller liknande om min son och hans uppväxt. Jag är totalt ovetande om vad som har hänt och fortfarande händer honom. Detsamma gäller hans mormor. Vi har inte ens tillåtelse att ringa honom på dagis och prata med honom (bilaga 146), trots att min son framför att han vill det.
Om vi undrar något om Kalle har Lena meddelat att hon EJ AVSER INFORMERA om detta. Eventuella skriftliga förfrågningar kommer att retuneras av Lena (bilaga 151). Informationsflödet om Kalle är obefintligt nu och inför framtiden vilket skriftligen bekräftats.

Än en gång påbörjades alltså umgänget mellan mig och min son med en ny kontaktperson Anita, (bilaga 107). Kontakten mellan mig och min son fungerade omedelbart mycket bra och kontaktpersonen vittnar om att min son känner sig trygg och har funnit sig tillrätta hemma hos mig, redan efter ett par gångers umgängestillfällen. Relationen mellan mig och min son är mycket bra.

Umgängets överlämnande fungerade dock inte bra inledningsvis (Bilaga 128+137). Kontaktpersonen har förklarat att hon inte fick min son hemifrån på grund av att mamman Lena bland annat hade för långa avskedsprocedurer (bilaga 156).
Kontaktpersonen har spontant uttryckt ''Umgängessabotage'' vid ett tillfälle. I efterhand har jag kvitterat med kontaktpersonen om jag uppfattat henne rätt. Hon svarade att hon isåfall avsåg umgängessituationen i sin helhet.
När vi sedan avlämnar min son med motsvarande tidsförskjutning ondgör sig Lena över förseningen (bilaga 131). Stad Socialkontor har dock meddelat mig att denna flexibilitet var tillåten (Bilaga 117).

Trots att umgänget mellan far och son nu dokumenterat fungerade bra, angav Lena att hon
fortfarande var OROLIG och inte kunde tänka sig någon förenkling eller förbättring av umgängesförhållandena, (bilaga 119+120). Även om detta förbättrade situationen för min son.

Tyvärr började sedan umgängestillfällena därefter att utebli helt och hållet av den anledning att min son igen, när relationen mellan honom och mig vuxit sig stark, inte längre igen ville träffa sin pappa. Han hade blivit traumatiskt livrädd för mig och sökt skydd bakom sin mamma, och kallat pappa för ''Bråkstake'', och samtidigt vänt sig mot sin mamma och sagt att han "hellre vill vara hemma hos henne och städa".
Kontaktpersonen Anita vittnade däremot om att umgänget är mycket bra och att det fanns inget som skulle kunna få min son på sådana tankar. Tvärtom, så ville min son inte åka hem tillbaka till sin mamma när han väl var hemma hos mig utan vill stanna kvar och leka. Kontaktpersonen beskriver att när min son får syn på sin pappa så springer han glatt fram till mig och vill leka. Han slänger ''Slängkyssar'' efter mig när vi skilts vid avlämningen.

Min son vägrade alltså sedan att fortsättningsvis träffa mig helt och umgänget uteblev men han gav också starka signaler om att han innerst inne verkligen ville träffa mig. När han vid ena umgängestillfället insåg att han missade ett umgänge ''skriker'' han efter om att han vill träffa sin pappa. Kontaktpersonen ryckte då in och körde honom till mig.

Vid umgängestillfället den 24 maj 1998, då min son inte ville träffa sin pappa kom jag överens med kontaktpersonen som väntade hemma hos Lena och Kalle och jag själv satt i bilen utanför och väntade på att de skulle komma, om att jag själv skulle ringa och prata med Kalle för att förmå honom att följa med kontaktpersonen.
Lena själv svarar i telefonen och meddelar mig direkt, att Kalle inte vill prata med mig innan min son får ta telefonluren. När sedan jag och Kalle pratar berättar han att han varit på cirkus med mamma och om Clownerna. Det umgängestillfället ställdes också in.

Fortfarande smutskastade och förtalade Lena mig genom att hitta på/ fantisera ihop olika händelser (Bilaga 131+144). Lögnerna tilltar i styrka och nu sprider Lena rykten (Bilaga 103) om att jag inte betalar något underhåll till min son.

På grund av det nu var två (2) gånger som umgänget mellan mig och och min son påbörjats och etablerats och när sedan en fin och bra kontakt byggts upp, inträffar det båda gångerna att han helt plötsligt inte längre vill träffa sin pappa, som han bevisligen har haft det mycket bra med, inleder Stad Socialkontor personliga samtal med Lena (Bilaga 124). Dessa samtal har visat sig fruktlösa och kontaktpersonen lyckades inte att förmå Lena från att ''Slita'' sig från min son.
Stad Socialkontor finner det då nödvändigt att skriva ett speciellt ''Avtal'' (Bilaga 117) med Lena för att få umgänget att fungera. Det blir ingen förbättring och då finner Stad Socialkontor det nödvändigt att kalla Lena för ett sista slutgiltligt samtal i förhoppning om att få umgänget att fungera (bilaga 124 +127). Kallelsen till detta samtal struntar Lena i och åker istället till Hans.

Trots dessa åtgärder fick vi inte till stånd en fungerande umgängessituation. För att få till stånd ett avslappnat och välfungerande umgänge erbjöd jag mig att ta ut semesterdagar för inskolning på dagis under vardagarna. Detta förkastades av Lena. Nu var alla alternativ och möjligheter uttömda.

Umgängestider hölls alltså inte och umgänget fungerade inte längre och min son hade helt klart fått en mycket negativ bild av mig som pappa. En bild som direkt påverkade honom att inte vilja träffa just mig.

Inte ens med hjälp av kontaktperson. Däremot gick umgänget bra när kopplingen mellan barn och moder var borta. Men kontaktpersonen kunde dock träffa min son utan att han reagerade negativt.
Detta är självklart skadligt för min son och hans privata framtida utveckling och även skadligt för relationen mellan honom och mig. Min sons naturliga behov och mänskliga rättigheter beaktades inte.
Stad Socialkontor meddelade mig i det läget, att de hade heller inget mer att erbjuda i form av konkreta handlingar till hjälp för umgänget.

Två olika kontaktpersoner hade nu alltså deltagit i umgänget mellan mig och min son i olika perioder. Båda vittnar om att umgänget mellan mig och Kalle är det inget fel på och att han har det bra hos mig. Mormor vittnar om samma sak. Problemet ligger inte hos mig eller min son. Problemet ligger hos mamman, Lena, och består utav att min son påverkas av hans mamma i negativ riktning och dels hennes brist på positiv aktiv medverkan till etableringen av umgänget och detta försvårar och även omöjligör umgänget mellan mig och min son.

I detta läge framställer jag en anmälan till Socialkontoret avseende min sons levandssituation. Grunden för min framställan är 1) Att modern Lena själv skriftligen meddelat (bilaga 92) att hon inte längre orkar att vara en bra moder och att detta går ut över min sons välmående och 2) att min son kallar pappa för ''Bråkstake'' och söker skydd bakom sin mamma, trots att han ändå signalerade att han verkligen ville träffa pappa. Och att två oberoende kontaktpersoner vid två olika perioder bedömde och vittnade om att det fanns inget som kunde få honom på dessa tankar eller känslor.
Därmed måste antas att han utsattes för negativ påverkan från Lena som i egenskap av vårdnadshavare istället har ansvaret att främja för umgängets välbefinnande.

Både kontaktpersonen och jag gjorde nu bedömningen (bilaga 156, bandinspelning) att hämtnings-proceduren således ej skulle fungera vid en hämtning där jag skulle hämta Kalle själv hos Lena. Av bland annat den anledningen framställde jag en begäran till Stad Socialkontor att få fortsatt förlängning av kontaktpersonens medverkan och hjälp med hämtning och lämning.

Förfrågningar om möjligheten att fortfarande få hälsa på min son på dagis bryr sig Lena inte sig om att ens besvara. Inte heller har Lena någon information att delge mig om min son, (bilaga 146+151). Lena tillåter fortfarande inte ens att jag ringer till dagis och pratar med min son , (bilaga 142+151), trots att han själv vill och fortfarande framför sin önskan och att dagispersonalen bekräftar att det går bra.

Socialsekreterare S framför då idén att använda en s.k "Kontaktbok" (bilaga151) för att
Lena skall förmås kommunicera om Kalle. I denna bok kan då Lena anteckna och informera mig inför umgänget.

Hjälp och bidrag till umgängets väl och genomförande då kontaktpersonen inte kan medverka vid hämtning och lämning, förkastas fortfarande av Lena då släktingar erbjuder sig att vara den kontaktperson Lena så innerligt kräver. Mormor förbjuds igen hjälpa till och som vanligt får Lena ett av sina aggressiva utbrott som slutar med att Lena som vanligt slänger på telefonen i örat på mormor. Hellre låter Lena umgängestillfällen gå förlorade än att ta emot erbjuden hjälp.

På frågan (bilaga 149) om Lena kan tänka sig "Gemensam vårdnad" och under vilka vårdnadsformer detta skulle kunna utövas, meddelar Lena igen att hon inte vill ha gemensam vårdnad och svarar heller inte på frågan ''Varför'' detta inte kan genomföras, (bilaga 150).

Istället försöker Lena fortfarande att reducera umgänget till ett minimum (bilaga 151+156) och ställer på eget initiativ helt enkelt in de umgängestillfällen som passar henne. Att det finns en dom från tingsrätten bryr sig Lena inte om. Igen. Att Socialkontoret försöker tala Lena tillrätta påverkar inte Lena från att ta tingsrätens dom på allvar (bilaga 151+156).

Detta är en historia som skall ses i sin helhet av den anledning, att genom hela historien finns en röd tråd som tydligt visar att Lena planerar medvetet långsiktligt för att sabotera umgänget och att hon inte inser betydelsen av relationen mellan mig och min son. Ännu idag kan inget tecken till förbättring från Lena skönjas, trots kontaktpersoners medverkan och ingripanden från socialkontoret. Det är alltför många onaturliga missförstånd, lögner, samarbetsproblem för att Lena skall vara trovärdig.

Under hela denna period har Lena smutskastat och förtalat mig långt utöver vad en frisk och normalt balanserad människa kan få för sig att utföra. Och någon avmattning i smutskastningen kan inte skönjas (bilaga 98+103+131+144).

Några av slutsatserna som går att göra är att ord och handling fortfarande ej stämmer hos Lena. Lögnerna " snubblar" nu på varandra och enkel logik visar med tydlighet hur det i verkligheten förhåller sig.
I egna brev till olika myndigheter (bilaga 131+144+145) beskriver Lena själv istället sin goda vilja att samarbeta. Inför myndigheterna gör sig Lena klok och mogen. Ena stunden förklarar Lena att hon vill att jag skall ringa hem till henne och en sekund senare förbjuds jag all kontakt eller information med min son.
Verkligheten och bilden av Lena är en annan och där struntar Lena fortfarande i allt vad som kan liknas samarbete. Förfrågningar (bilaga 142+144 +146+151) besvaras inte och något intresse för att leva upp till de egenskaper som hon själv berömmer sig för att inneha och gör sig duktig över saknas totalt.
Min strävan efter att få till stånd ett välfungerande umgänge kallar Lena istället för (bilaga 131+144) ''Jan Efternamns behov av makt och kontroll och behov av att få rätt''. Tidigare kallade Lena samma sak för trakasserier (bilaga 106:3).

Jag är orolig för att min son som är tre och ett halvt år hamnar i traumatiska ångestsituationer där han inte vet vad som längre gäller för honom. Min sons mänskliga och lagenliga rättigheter tas ifrån honom. Att få umgås med sin pappa. Jag är orolig för min son eftersom han lever tillsammans med en sjuk/onormal moder som inte klarar av sin vårdnadsroll eller inte inser min sons bästa.

Ställningstagande:
Den här problemet skall ses från två (2) perspektiv. Det ena handlar antingen om att Lena inte kan särskilja hennes egna känslor mot mig (bitterhet/sjukdom) versus min sons rättigheter och behov, vilket är två helt separata saker. ELLER så hade Lena redan tidigt i gravidteten en medveten ambition att se till att jag aldrig skulle få se min son. ELLER så har Lena psykiska problem.

Om det är en eller en kombination av dessa faktorer spelar ingen roll eller graden av Lenas sjukdom , eftersom de var för sig i allafall visar att Lena inte klarar av att i verkligheten tillgodose min sons umgänge med sin pappa. Lena har genom ord och handling visat att hon medvetet och långsiktligt planerat för att sabotera umgänget mellan mig och min son.

Det andra (2) perspektivet handlar om att Lena hela tiden genom ord och skrift meddelat att hon inte kan tänka sig gemensam vårdnad, trots att detta är utgångspunkten för ett barns bästa. Därigenom har Lena visat att hon sätter sina egna känslor före min sons bästa och är därigenom olämplig som vårdnadshavare. Känslor som till och med får socialsekreterarna att regera och begära kontaktperson. Känslor som Lena själv skriver om i brev kommer gå ut över min sons välbefinnande. Känslor som jag och andra har blivit drabbade av när något misshagat Lena.

Vid en objektiv betraktelse av situationen måste man finna de punkter som är avgörande för ett ställningstagande och beslut. Vad som är avgörande är:

1) att umgängesutredningen kommit fram till att umgänget skulle ske med kontaktperson på grund av att modern, Lena, skulle uppvisa för stor "Oro" om det inte fanns en kontaktperson närvarande. Lena bedömdes inte klara att särskilja sina egna känslor utan istället misstänktes istället att Lenaskulle påverka barnet negativt. Detta orosmoment minimeras därmed vid gemensam vårdnad och därför gynnar det utvecklingen för min son, eftersom modern då inte längre har anledning att vara orolig.
2) orsaken till dessa förseningar och problemen med umgänget. Kontaktpersonen t.ex vittnar om att det beror på att Lena utför för långa och onödiga avskedsprocedurer (40-45 min).
3) den bild min son har fått av sin pappa som gör honom rädd att träffa honom och kallar honom för ''Bråkstake'' och söker skydd bakom sin mamma, trots att han ändå signalerar att han verkligen vill träffa pappa. Och att två oberoende kontaktpersoner vid två olika perioder vittnar om att det finns inget som kan få honom på dessa tankar eller känslor.
4) att Lena inte aktivt och positivt arbetar för etableringen av umgänget, snarare försvårar genom att lägga påbud på hur umgänget skall utformas och förkastar olika möjligheter och lösningar om hjälp föreslagna av både Stad Socialkontor och mig. Vilket skulle kunna likställas med bristande ansvarsförmåga.
5) den samlade negativa inställningen hos modern till umgänget och att vi fortfarande inte ser någon vilja till förbättring eller samarbete. Vilket skulle kunna likställas med bristande ansvarsförmåga.
6) den "Oro" och övriga känslor som Lena känner och låter påverka min son och som kan vara skadliga för honom.
7) att Lena uppvisar bristande personliga egenskaper som Hänsyn, Omdöme och respekt och en nedsatt psykisk stabilitet/ kapacitet vilket leder henne i konflikt med de sociala normerna men som måste vara självklara förutsättningar för att kunna ta det ansvar som skall ställas på en ensam vårdnadshavare.
8) att Lena inte klarar sin roll som ensam vårdnadshavare utan hotar om min sons välmående när hon inte längre orkar och att hon för att orka behöver stöd från olika hjälpinstanser.
9) att Stad Socialkontor haft diskussioner med Lena om att få umgänget att fungera och att Stad inte längre har andra hjälpalternativ att erbjuda.
10) att Lena fortfarande idag genom ord och skrift meddelar att hon inte kan tänka sig att informera eller underlätta för relationen mellan far och son.
11) att Lena fortfarande idag genom ord och skrift meddelar att hon inte kan tänka sig gemensam vårdnad, vilket betraktas som utgångspunkten för ett barns bästa. Därigenom har Lena visat att hon sätter sina egna känslor före min sons bästa och inte inser Kalles bästa och är därigenom olämplig som ensam vårdnadshavare.
12) att Lena inte bryr sig om tingsrättens dom om umgänge.

Jag yrkar därför med hänsyn till dels 1) Lenas motstånd och ovilja till gemensam vårdnad, dels 2) Lenas ovilja och motstånd till att utveckla en naturlig, grundlig och fast umgängesrelation mellan mig och min son och dels 3) Lenas nedsatta psykiska stabilitet/ Kapacitet, att fastställa dom enligt mitt yrkande.

Jag förbehåller mig rätten att inkomma med bevisuppgifter och vittnesanmälningar efter det jag tagit del av motpartens bevisning.

Jag hänvisar därutöver även till bilagor och underlag till tingsrätt dom avkunnad 1998 i målet nr T 1111-96.

Jag ber även tingsrätten i detta skede av målet att begära, att fullständig kostnadsredovisning sker från svaranden eftersom ersättning begärs från rättshjälpen. Speciellt ber jag tingsrätten att till denna redovisning avkräva noggrann datumredovisning för beskrivna och påstådda händelser.

Jag hoppas Lena accepterar mitt huvudyrkande som grundar sig på Kalles bästa. I sådant fall kan målet avgöras på handlingarna. Annars hemställes det att tingsrätten snarast möjligt sätter ut målet till muntlig förberedelse enär det är viktigt att umgänget/ vårdnaden mellan mig och min son påbörjas snarast. Annars borde det finnas förutsättningar att målet kan avslutas i samband med den muntliga förberedelsen och att dom kan meddelas.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jan Efternamn, pnr 123456-7890
Gatangatan 11
123 45 STAD, tel 12 34 56


Läs från början.
Index