| Symtom på föräldrafjärmande syndromet (PAS) För att förebygga de ödeläggande effekterna av PAS måste du börja med att lära dig känna igen symtomen. Efter att ha läst listan får du inte bli ledsen över att något av ditt eget uppförande är fjärmande. Det är normalt även hos de bästa av föräldrar. Låt istället listan göra dig mer känslig för hur du uppför dig och vad du säger till dina barn. Föräldrafjärmande syndromet (PAS, Parental Alienation Syndrome) Riskfaktorer för PAS Under en separation eller skilsmässa, finns ett antal faktorer som kan sätta dig och dina barn i riskzonen för föräldrafjärmande. Tidig upptäckt av dessa faktorer är viktigt så att du kan gå emellan och skydda din relation med ditt barn. Besök inställs Barnen kommer inte tillbaka på överenskommen tid (senare än en halvtimme) En förälder hotar med att föra bort barnen Antydan om sexuellt, fysiskt och/eller psykiskt övergrepp Alkohol eller drogmissbruk En förälder har svår mental störning En förälder stör med oräkneligt antal telefonsamtal Barnet vägrar att besöka den andre föräldern Den här listan är ingen lista på symtom, den kommer separat. Det här är riskfaktorer som du skall vara uppmärksam på att de kan leda till fjärmande/främlingskap. Tre typer av Föräldrafjärmande Föräldrafjärmande varierar i svårighetsgrad, som märks i beteende och attityd hos både föräldrarna och barnen. Intensiteten i beteendet kan ge så lite konsekvens att en förälder ibland kallar den andre föräldern ett nedsättande namn; eller det kan vara så överväldigande att den ene förälderns kampanj samvetslöst förstör barnets relation med den andre föräldern. De flesta barn kan överse med en förälders slarviga kommentar om den andre föräldern som görs i frustration. Å andra sidan kan ett barn ha svårt att motstå en förälders envisa kampanj av hat och avståndstagande. Att förebygga eller stoppa fjärmande måste börja med att lära sig att upptäcka de tre typerna av avståndstagande eftersom symtomen och strategierna för bekämpning av dem är olika. Naivt fjärmande är föräldrar som ser passivt/ointresserat? till barnens relation till den andre föräldern men kan ibland göra eller säga någonting som bidrar till avståndstagande. Alla föräldrar är någon gång naivt fjärmande! Aktivt fjärmande vet också bättre än att ta avstånd, men deras sårade känslor eller ilska får dem att impulsivt förlora kontrollen över sitt beteende eller vad de säger. Senare kan de känna sig mycket skyldiga över vad de gjort. Maniskt fjärmande har som en mission, att förgöra den "utvalde" föräldern. Ofta är en förälder en blandning av två PAS-typer, vanligtvis den naive och aktive fjärmaren. Det är sällan den maniskt fjärmande föräldern har tillräckligt med självkontroll för att blanda sig med någon annan typ. Den naive fjärmaren "Säg till din pappa att han har mer pengar än jag, så han kan köpa fotbollsskorna åt dig." De flesta skilda föräldrar har ögonblick när de är naiva fjärmare. Dessa föräldrar menar väl och vet hur viktigt det är med en hälsosam och bra relation med den andre föräldern. Det är sällan de behöver återvända till domstolen på grund av tvister angående umgänge eller andra frågor som berör barnen. De uppmuntrar relationen till den andre föräldern och dennes familj. Kommunikationen mellan båda föräldrarna är oftast bra, även om de ibland har skilda åsikter, så som de hade före skilsmässan. I de flesta fall kan de reda ut situationen utan att blanda in barnen. Barn, oavsett om föräldrarna är skilda eller ej, vet att det finns tillfällen när föräldrarna kommer att diskutera eller gräla om något. De tycker inte om att se sina föräldrar oense och kan känna sig sårade eller rädda av vad de hör. Men på något sätt lyckas de hantera det, genom att berätta om sina känslor för en välvillig och mottaglig förälder, ignorerande argumentet att det tråkiga går över och allt skall bli bra igen. Vad de ser och hör mellan sina föräldrar skadar inte barnet till en naiv fjärmare, de litar på sina föräldrars kärlek och skydd. Barnet och föräldern har tydliga personligheter, övertygelser och känslor, ingen av dem känner sig hotade av den andres känslor/inställning till den "utvalde" föräldern. Särdrag hos den naive fjärmaren Deras förmåga att särskilja sina egna och barnens behov. De erkänner vikten av att barnen umgås med den andre föräldern så att de kan bygga upp en långvarig och kärleksfull relation. De undviker att göra den andre föräldern till en måltavla för sina sårade känslor och sin förlust. Deras förmåga att känna sig trygg med barnens relation till sina mor- och farföräldrar och mamma och pappa. Deras respekt för domstolsutslag och myndigheter. Deras förmåga att låta sin ilska och sårade känslor läka och inte inverka negativt på barnens relation till mamma eller pappa. Deras förmåga och vilja till att vara flexibel och samarbeta med den andre föräldern. Deras förmåga att känna sig skyldig när de lägger sig i och skadar barnens relation med mamma eller pappa. Deras förmåga att låta den andre föräldern delta i barnens aktiviteter. Deras förmåga att dela med sig av läkarutlåtanden och skolbetyg o dyl. Naiva fjärmare behöver vanligtvis ingen terapi men kan få hjälp genom att läsa den här boken/texten eftersom insikten om detta kan hjälpa dem att undvika att avståndstagandet ökar och gör mer och allvarligare skada för alla. Dessa föräldrar är medvetna om sina misstag men bryr sig så mycket om barnen att de vill rätta till det. De fokuserar på vad som är rätt för barnen utan ånger, skuld- eller martyrkänslor. Den aktive fjärmaren "Jag vill inte att du berättar för din pappa att jag tjänat de här extra pengarna. Den girigbuken kommer att dra av på underhållet så att vi inte kan åka till Disneyworld. Du kommer väl ihåg att han gjorde det förut nar vi ville åka till mormor och fira jul." De flesta föräldrar som återvänder till domstol angående umgängesproblem är aktiva fjärmare. Dessa föräldrar menar väl och tycker att barnen ska ha en sund relation till den andre föräldern. Problemet de har är att kunna kontrollera sin frustration, bitterhet och sårade känslor. När något händer som påminner om deras smärtsamma känslor, tappar den aktive fjärmaren kontrollen och slår vilt omkring sig för att skapa eller öka på avståndstagandet från den andre föräldern. När de återfått kontrollen kommer de att känna sig skyldiga eller skamsna över vad de gjort och ta avstånd från de fjärmande handlingarna. De tvära kasten mellan impulsivt avståndstagande och sen försöken att reparera skadan med barnen är igenkänningstecken för den aktive fjärmaren. De menar väl, men tappar kontrollen därför att intensiteten i deras känslor är för överväldigande. Särdrag hos den aktive fjärmaren De far ut med anklagelser mot den andre föräldern inför barnen. Deras problem har mer att göra med bristen på självkontroll när de är upprörda än med ondskefull motivation. Efter att ha lugnat ner sig, inser aktiva fjärmare att de har fel. Vanligtvis försöker de att reparera den skada eller sorg de åsamkat barnen. När de försöker ställa allt tillrätta är de väldigt uppmärksamma och bemöter barnens känslor på ett bra sätt. Precis som den naive fjärmaren kan de skilja på sina egna känslor och barnens behov, genom att uppmuntra barnens önskan om att ha en sund relation till den andre föräldern. Som den naive fjärmaren, tillåter den aktive fjärmaren att barnen har egna känslor och uppfattningar som inte är lika deras egna. Men under den uppflammande ilskan, kan de olika beskrivningarna av barnens och förälderns uppfattning vara väldigt luddig, fram till dess att föräldern lugnat ner sig och återfått kontrollen. I de flesta fall har de äldre barnen sin egen åsikt om de båda föräldrarna, baserad på egen erfarenhet, snarare än vad de hört berättas av andra. För att bevara friden, brukar de äldre barnen lära sig att hålla inne med sin egen uppfattning. Yngre och mer tillitsfulla barn blir mer förvirrade och sårbara för sina föräldrars manipulation. De har förmåga att respektera domstolens auktoritet och i de flesta fall rättar de sig efter vad som beslutats. Men de kan ändå vara styvnackade och osamarbetsvilliga gentemot den andre föräldern. Detta är ofta ett passivt försök att slå tillbaka mot den andre föräldern för någon orättvisa man tycker sig vara utsatt för. Aktiva fjärmare är vanligtvis villiga att acceptera yrkesmässig hjälp när de eller barnen har problem som inte vill ge med sig. De är allvarligt bekymrade för barnens anpassning till skilsmässan. Att hålla kvar gamla känslor fortsätter att vara en kamp men aktiva fjärmare hoppas fortsättningsvis att de skall få ett snabbt tillfrisknande från plågan. Den maniske/besatte fjärmaren "Jag älskar mina barn. Om domstolen inte kan skydda dem från deras oförskämde far, så ska åtminstone jag göra det. Även om han inte begått något övergrepp på dem än så är det bara en tidsfråga innan det sker. Barnen är rädda för sin far, om de inte vill träffa honom ska jag inte tvinga dem till det. De är tillräckligt gamla för att kunna bestämma det själva." Den maniske fjärmaren är en förälder, eller ibland en mor- eller farförälder, med en mission: att tillsammans med barnen bilda en enad front och genom en kampanj förstöra relationen med den utvalde föräldern. För att genomföra kampanjen måste de väva ihop barnens personligheter och uppfattningar så att de överensstämmer med deras egna. Detta är en process som tar lång tid men en process som barnen, speciellt de yngre, är helt hjälplösa inför och inte kan motverka. Den startar ofta långt innan skilsmässan är klar. Den maniske fjärmaren är arg, bitter och känner sig förrådd av den andre föräldern. Den ursprungliga orsaken för bitterheten kan faktiskt redan vara bevisad, de kan ha blivit utsatta för verbala eller fysiska övergrepp, våldtagna, utsatta för otrohet eller lurade ekonomiskt. Problemet uppstår när såren inte läker utan istället förstärks på grund av att de måste fortsätta att ha en relation med en person de föraktar bara för att de är föräldrar till samma barn. Bara att behöva se eller prata med den andre föräldern är en påminnelse om det förflutna och ökar på hatet. De är fångade och har ingenstans att ta vägen för att läka sina sår. Särdrag hos den maniske/besatte fjärmaren De är besatta av att förstöra barnens relation med den andre föräldern. De har lyckats med att sammanföra barnens personlighet och uppfattningar med sin egen åsikt om den andre föräldern. Barnen härmar den maniske föräldern hellre än att uttrycka sina egna åsikter om den andre föräldern. Varken den utvalde föräldern eller barnen kan berätta om orsaken till sina känslor för den maniske föräldern. Deras åsikter kan ibland bli orimliga och förvirrade. Ingen, speciellt inte myndigheterna, kan övertyga den maniske fjärmaren att de har fel. Den som försöker är fienden. De söker ofta medhåll från familjemedlemmar, obskyra politiska/religiösa grupper eller vänner som är villiga att dela deras åsikter om att de är ett offer för den andre föräldern och samhället. Slaget kommer att stå mellan "dem och oss". Den maniske fjärmarens hejarklack är ofta med i domstolen trots att de inte är instämda eller kallade. De bär på en undertryckt rädsla, eftersom de tror att de är offer för den utvalde förälderns kampanj och allt vad de gör för att skydda barnen är befogat. De har en önskan att myndigheterna skall straffa den andre föräldern med domstolsutslag som påverkar eller sätter stopp för umgänget. Detta bekräftar den maniske fjärmarens åsikt om att han eller hon hade rätt hela tiden. Domstolens auktoritet avskräcker dem inte på något sätt. Den maniske fjärmaren tror på en högre mission, att skydda sina barn till varje pris. Den maniske fjärmaren vill troligen inte läsa vad som står på dessa sidor eftersom innehållet i dem bara gör dem argare. Det finns inga effektiva botemedel varken för den maniske fjärmaren eller barnen. Domstolar och psykologer är hjälplösa. Den enda räddningen för dessa barn är en tidig upptäckt av symtomen och ett förebyggande handlingssätt. Efter att fjärmandet är ett faktum och barnen har blivit "troende" vad gäller missionen/kampanjen, är barnen förlorade för många år framåt. Jag inser att detta är en sorglig ståndpunkt, men jag behöver fortfarande leta reda på ett effektivt ingripande, av vem som helst, inkluderande domstolarna som kan rehabilitera den fjärmande föräldern och barnen. Om du har en "success story" om hur du lyckades övervinna fjärmandet som orsakats av en manisk/besatt fjärmare och hur du återförenades med dina barn, så vill jag höra din historia. Skicka gärna ett e-mail så att jag kan lära mig något av din erfarenhet. Förhoppningsvis har du något viktigt att berätta. Douglas Darnall Vad skall den utvalde föräldern göra med den maniske fjärmaren? Ge inte upp dina barn. Håll din ilska och sårade känslor under kontroll. Om du tappar kontrollen eldar du bara på den maniske fjärmaren. Hämnas inte. Tillsammans med din advokat måste du se till att domstolen stödjer din umgängesrätt. Den enda ursäkten för att stoppa umgänget är om misstanke om övergrepp eller annan fara för barnens säkerhet finns. Om du blivit falskt anklagad för övergrepp, så samarbeta med utredningsmyndigheten och insistera på övervakat umgänge hellre än att avstå. Sluta inte upp att försöka hämta barnen för umgänge. Om den andre föräldern vägrar, fortsätt att dyka upp om inte domstolen sagt något annat. Det kan vara plågsamt, jag vet. Om du blir otrevlig mot ditt X inför dina barn gör det det hela bara värre för alla. För dagbok över dina aktiviteter och försök. Fokusera på att hålla din relation till barnen positiv. Pumpa inte dina barn på information, det kan göra att du orsakar ditt fjärmande själv. Vänta inte på att lägga dig i om problem uppstår. Många gånger uppstår avståndstagande när du eller ditt X påbörjar ett nytt seriöst förhållande. Om det blir problem, kontakta din advokat/familjerätt. Få ett domstolsutslag som kräver att du och ditt X går på familjeterapi. Psykologen måste fastställa om barnen behöver avprogrammering. Om så skall ske måste en annan psykolog än den som arbetar med föräldrarna göra detta. Orsaken är att undvika att det blir en förtroendekris mellan föräldrar och psykolog. Fjärmaren och hans eller hennes supportrar (make/maka och släkt) kan behöva medverka i terapin och få utbildning i fjärmande/avståndstagande och se sin egen roll i problemet. Vid den här punkten måste psykologen agera "säljare" för att motivera dem att delta i motståndet mot fjärmandet. Jag har erfarenhet av att nya makar och mor- och farföräldrar kan spoliera allt vad föräldrarna åstadkommit i terapin. Övervaka dig själv och var uppmärksam så att du inte själv åstadkommer fjärmande. Känn igen symtomen. Om problemen fortsätter, försök förstå vad den andre föräldern reagerar på utan att hamna i förvarsställning. Sen kan du försöka, om det blir nödvändigt, att prata om vad du upptäckt och hur du känner (återkopplingsmodell). Om problemen kvarstår, kanske den fjärmande föräldern skall överväga terapi. Missbruka inte domstolsutslag. Det måste finnas ett domstolsutslag för familjeterapi och avprogrammering. Myndigheterna borde ha en form av skyddsängel eller personal som övervakar föräldrarnas tillmötesgående av domstolsutslaget. Domstolarna måste hitta sanktioner att ta till om föräldrar vägrar att samarbeta. En påföljd som kan tänkas är att helt enkelt utöka umgänget för den utvalde föräldern. Om domstolen bestämmer sig för att ta till detta straff, måste den fjärmande föräldern förstå detta när de är i domstolen för att besluta om umgängesrätten och att de har att rätta sig därefter. Att tampas med en manisk fjärmare kan vara den mest plågsamma och svåra erfarenhet man kan råka ut för, eftersom du känner dig kraftlös och det kan pågå i flera år. Det viktigaste är att du inte ökar på problemen genom att bli uppslukad av fjärmandets negativa spiral. Kom ihåg att ett förebyggande är nödvändigt eftersom motsatsen till föräldrafjärmande syndromet är näst intill omöjligt. De flesta domstolar har inte verktyg för att hantera dessa problem. Läs från början. Index |