| ÖREBRO UNIVERSITET, Institutionen för Samhällsvetenskap. Socionomutbildningen. C-uppsats i socialt arbete Ht 1998. Diskrimineras män i vårdnadsutredningar ? SAMMANFATTNING Syftet med uppsatsen är att undersöka om män diskrimineras i vårdnadsutredningar. Innebörden med detta syfte är att se om män och kvinnor får samma möjlighet till en objektiv och opartisk bedömning. Vår redovisning och analys har vi delat upp i fyra delar. Ett, hur mycket resurser och brister parterna får. Två, hur många gånger utredaren träffat parterna och under hur lång tid. Tre, hur mycket av resurser och brister parterna tillskriver varandra. Slutligen i del fyra, vilken typ av brister som förekommer, och om de upprepas. Om parterna får någon möjlighet till att replikera på andras uppgifter, eller godkänna och rätta egna uppgifter. I vilken mån har utredaren källkritiskt granskat de uppgifter som förekommer i utredningarna. Vi fann att utredaren ger männen fler negativa (brister) omskrivningar och kvinnorna fler positiva (resurser). Resultatet angående antal träffar mellan utredare och parter blev på grund av stort bortfall, tio av tjugo utredningar, att vi inte kan dra några säkra slutsatser om det föreligger någon skillnad mellan man och kvinna. Undersökningsdel tre visar på att parterna tillskriver varandra fler brister än resurser. Kvinnorna står för 47,3% av männens brister och 27,4% av deras resurser. Männen står för 34% av kvinnornas brister och 19,4% av deras resurser. Den typ av brister som dominerar hos männen är av allvarlig art och mera konkreta. Kvinnornas brister är mer inriktade mot hennes omsorgsförmåga och psykiska hälsa. Brister har en hög frekvens av upprepningar som ökar med grad av allvarlighet. Ingen av parterna har något specifikt utrymme för att replikera på uppgifter från annan part. De har inte heller fått någon möjlighet till att rätta sakfel. Vi fann att samtliga tio utredningar vi granskat saknade en kritisk utredningsmetodik och att inga av de brister parterna tillskrivit varandra var källkritiskt granskade. Kvinnorna lämnar i högre grad uppgifter om männen, med en tydlig övervikt på brister. Kvinnorna får därmed ett större utrymme i dessa vårdnadsutredningar. Männen får i fler fall en övervikt av brister. Männens brister är allvarligare och mer konkreta. Männens brister har en högre frekvens av upprepningar. Männen försvarar sig oftare mot anklagelser. Utifrån dessa resultat menar vi att man kan utläsa att kvinnor och män inte får samma möjlighet till en objektiv och opartisk bedömning. Männen i dessa vårdnadsutredningar blir enligt vår mening diskriminerade. ---------------------------------------------------------------------------------------------- Are men discriminated in child custody investigations? ABSTRACT The purpose with our investigation is to examine if men are discriminated in child custody investigations. The meaning with this purpose is to see if men and women gets the same opportunity of a objective and impartial judgement. We have split our analysis in four parts. One, how many resource and inability’s the participants gets. Two, how many times the investigator has met the participants and if they met during the same amount of time. Three, how much of resource- and inability the participants write to each other. In the fourth and last part, what kind of inability that occurs, and if they are repeated. Does the participants get a chance to reply on information from others, and approve or rectify their own statements. In what degree has the investigator been using a criticism of sources about the information given in the investigations. We have found that men got more impartial judgement written to them, and that women got more resources written to them. Regarding the amounts of meetings between investigator and participant we could not make any conclusions when the falling of was ten of twenty investigations. Part three of our study shows that the participants was mostly written down inability about each other. Women stands for 47,3% of men’s inability and 27,4% of their resources. Men stands for 34% of women’s inability and 19,4% of their resources. Men gets grave and more concrete inability’s. Women’s inability’s are more pointing at her caring ability and psychic health. Inability’s has a high rating of repetition which also increase with the grade. None of the participants has been given a specific space for reply on statements made by the opponent. Furthermore they have not been given a opportunity to correct their own statements. We found that all the investigations in our study was lacking of a critical investigation methodology and that none of the information made by the opponents was handled with a criticism of sources. Women stands for a higher degree of writings about men, with a clear overweight on men’s inability. By this women gets more space in these child custody investigations. Men gets in more cases a higher degree of inability’s and they are more grave and concrete. Men has to a higher degree defend them self against accusations. From out of these results we mean that it’s possible to make the conclusion that men and women don’t get the same opportunity for a objective and impartial judgement. The men in these child custody investigations are therefore in our opinion discriminated. Keyword: child, custody, investigation, men, women, discrimination. ---------------------------------------------------------------------------------------------- Innehållsförteckning
Bakgrund - syfte Vår idé till denna uppsats växte fram under praktiken under termin sex av socionomutbildningen. Där upplevde en av författarna i samtal med män i vårdnadstvister, att dessa var djupt engagerade och ej villiga till att ge upp sina barn. De utryckte en oro över att inte få träffa sina barn i samma utsträckning som tidigare. De var rädda eftersom de var medvetna om att kvinnor i större utsträckning än män tilldöms vårdnaden om barnen. Denna oro och rädsla är befogad om man ser till statistiken i vårdnadstvister. FoU-rapport 1997:6 påvisar att modern tilldöms vårdnaden i 70% och fadern i 20% av fallen, övriga enas om gemensam vårdnad. Givetvis finns det män som inte är bra för sina barn, likväl som det finns kvinnor som inte är det. Vi har båda barn och känner många andra män som har barn, och vår bestämda uppfattning är att alla dessa är bra pappor och lika viktiga för barnen som mammorna. Detta resonemang föranledde oss att vilja titta närmare på hur det kommer sig att männen i vårdnadstvister bara i 20% tilldöms vårdnaden. I detta sammanhang bör påpekas att endast ett fåtal separationer leder till vårdnadstvister. De flesta hittar själva lösningar för barnens framtida boende och umgänge. Det absolut viktigaste vid vårdnadstvister är att se till barnets bästa, vilket också är vårdnadsutredarens uppgift med utredningen. Författarna har tidigare gjort ett arbete under socionomutbildningen, (Berntsson, Rimås, Tägtström 1996) där fokus var på barnen vid separationer. Då undersöktes om det juridiskt var fastslaget i Sverige, om barn har rätt till båda sina föräldrar vid separationer. Slutsatsen i arbetet var att ingenting i vår lagstiftning kan hindra en förälder att avsäga sig kontakten med barnen. En bidragande orsak till att en förälder ger upp sitt föräldraskap kan vara att man juridiskt fråntagits sitt vårdnadsansvar i en vårdnadstvist. Det kan även vara så att den part som ej erhållit vårdnaden hindras från umgänget med barnet/barnen. Det förekommer även föräldrar som ej tar sitt ansvar för sina barn genom att de drar sig undan. Detta i sin tur gör det oerhört viktigt att vårdnaden om barnen bör tillkomma den part som bäst uppmuntrar till fortsatt kontakt med den förälder som ej tilldöms vårdnaden. Den 1 oktober 1998 (Prop. 1997/98:7) genomfördes förändringar i föräldrabalken, (FB), och i socialtjänstlagen, (SoL), avseende vårdnad, boende och umgänge. Lagändringarna syftar till att betona vikten av samförståndslösningar, och även till att underlätta för föräldrar att komma överens om hur frågor som berör detta område skall lösas. Ett annat syfte är att möjliggöra ökad andvändning av gemensam vårdnad. Detta tillsammans syftar till att stärka barnperspektivet och barnens rätt till båda sina föräldrar. Eftersom de vårdnadsutredningar som denna uppsats bygger på är gjorda före första oktober 1998, kommer de nya ändringarna inte beröras i någon större utsträckning. Denna uppsats kommer ej primärt belysa barnen, utan männen och kvinnorna i dessa vårdnadsutredningar. Syftet är att se om män diskrimineras i dessa vårdnadsutredningar. Innebörden med detta syfte är att se om män och kvinnor får samma möjlighet till en objektiv och opartisk bedömning, samt ett likvärdigt utrymme. Indirekt är detta även intressant för barnen i dessa vårdnadstvister, ty om det inte skulle vara så, har barnen mindre rätt till den ena av föräldrarna. Det bör poängteras att vi som författare ej haft detta syfte som utgångspunkt när vi började med detta arbete. Det är något som sakteliga etablerat sig hos oss som författare, framför allt efter att vi avslutat vår första granskning av materialet. När vi började detta arbete var vår utgångspunkt att undersöka hur män och kvinnor beskrivs i vårdnadsutredningar, relativt allmänt hållen, men det blev en så påtaglig upplevelse av att männen i dessa utredningar inte fick samma möjlighet till en rättvis bedömning som kvinnorna. Utifrån detta, har syftet förändrats med fokus på männen. Litteratur och tidigare forskning Enligt Björnberg (1994) har forskning det senaste decenniet pekat på att män rör sig mot en ökad familjeorientering. Mäns förhållande till familjen beskrivs dock ofta utifrån brister i deras engagemang och närvaro i familjen. Man talar om den frånvarande, passive eller den arbetsorienterande fadern, den som ser familjen som en servicecentral. Mannen beskrivs också som familjeauktoritet eller som ett hot mot familjen. Kvinnors familjeorientering blir referenspunkt för mäns familjeorientering. Förhållandet mellan arbete och familjeliv framställs som konfliktfyllt. Männen antas identifiera sig med sitt arbete. Det har dock visat sig i den internationella studie som Björnberg deltagit i som forskare, att majoriteten av gifta män anser att deras identitet främst är förankrad i familjen och privatlivet. Dessa män har gjort förändringar av sitt yrkesliv för att det bättre skall passa familjelivet. De har till exempel skurit ned på arbetstid, de känner sig också otillfredsställda med sin förmåga att balansera arbete och familj. Enligt Björnberg har den klassiska bilden av mannen som patriark försvagats i det moderna samhället. Kvinnor kan idag lättare få ut skilsmässa och i samband med den får de vanligtvis både den juridiska och praktiska vårdnaden om barnen. En innebörd av detta är att faderskapet blivit villkorligt. Faderskapet beror på modern, hennes vilja och hennes relation till fadern. Efter barnets födelse kommer utövandet av faderskapet att vara mer beroende av hans relation till modern än av hans relation till barnet. Burgess (1997) beskriver det hon kallar nedmonteringen av faderskapet, som tog fart i samband med industrialiseringen. Fädernas försörjarroll och kvinnornas ekonomiska underordning försåg dem med en maskulin identitet. Mödrar tog mer och mer över de dagliga funktioner som en gång fört barn och fäder samman. Fäder som var oroliga över att deras frånvaro skulle förstöra förhållandet till barnen, skulle lugnas. Familjeexperter i början av nittonhundratalet sysslade med att bevisa att faderskap på distans inte bara var möjligt, utan önskvärt. Här var psykoanalysen tillmötesgående. De ansåg att faderns huvudsakliga funktion var att vara en symbol. Winnicott (1983) säger att allt den goda fadern behöver göra är att stödja mamman och symbolisera den lag och ordning som mamman planterar in i barnen. Han behöver inte vara närvarande hela tiden utan behöver bara dyka upp tillräckligt ofta så att barnen kan uppleva att han är verklig och levande. Gullvåg Holter (1998) beskriver att det finns en ganska omfattande forskningslitteratur, som avslöjar diskriminering av män på områden som traditionellt varit ansedda som kvinnliga. Detta gäller inom familjen och i nya institutioner som daghem, och det gäller även i förhållande till barn och i tillerkännande av föräldraskap. Han beskriver vidare att nya studier pekar på att det inte bara är kvinnor som möter negativa reaktioner när de överskrider genusordningens gränser. Engagerade män på traditionellt kvinnliga områden diskrimineras av andra män men även indirekt från de kvinnor som håller fast vid traditionella ideal om manlighet. Studierna menar att efter skilsmässan skall mannen acceptera, att han degraderas till en slags farbror med rätt till ett minimum av samvaro med barnen, och att modern blir en över-moder med nästan all reell makt i föräldraskapet. Detta skall mannen godta för det är i barnets intresse, och ett jämlikt förhållande som han bör samarbeta kring, annars kan han ytterligare fråntas kontakten med barnet. Kullberg (1994)) hade som syfte med sin forskning att belysa olika aspekter av besökssamtal med kvinnliga och manliga klienter när de sökte socialbidrag. Hans studie bestod av inspelningar av 19 samtal mellan klienter och socialsekreterare. I nio samtal medverkar män och i tio kvinnor. Alla är föräldrar. Antalet yttranden om förvärvsarbete förekommer nästan dubbelt så ofta med männen. Samtalen om arbete med männen är strukturerade i att socialarbetaren frågar och klienten svarar, där socialsekreteraren dominerar samtalet. En stor del av de frågor, direktiv och påståenden som ställdes syftade till att på olika sätt pröva de legitima aspekterna av orsakerna till männens bidragssituation. Samtal kring männens barn förekom i många samtal som en del av den formella utredningen. Även här fortsätter en fråga-svar struktur med få yttranden. Barnen kunde fungera som ett medel för att förklara handlingar eller omständigheter kring bidragssituationen. Samtalen med kvinnorna har en annan karaktär, där dominerar inte förvärvsarbete på samma sätt och i de fall de förekom var de inte av strukturen fråga-svar utan påstående-påstående. Kvinnornas yttranden om barn var fler och utgjorde en del av den ekonomiska utredningen, men hade även syftet att legitimera att barnens sociala situation var god och att få bidragssökandet som berättigat. Enligt Kullberg reproduceras genus systemet i samtalen. För männen lades stor vikt vid deras roll som förvärvsarbetande. Deras situation som fäder fick mindre uppmärksamhet. För kvinnorna var situationen omvänd, de uppmärksammades i första hand som mödrar. Kullberg analyserade även beslutssammanträden, där man kollektivt avhandlade biståndsansökningar utöver norm. Han fann två klientkategorier, de som beskrevs som offer för omständigheter utanför deras kontroll, eller de som ansågs ansvariga för sin situation. Manliga klienter sågs i högre grad som ansvariga och de tillskrevs ett betydligt större ansvar för sin ekonomiska situation. De som sågs som offer fick lättare det bistånd man ansökt om. Män och kvinnor som skiljer sig från det förväntade mönstret, inte uppfyller det som är normalt för sitt kön uppfattas ha allvarligare svårigheter. Pringle (1995) finner att det finns skillnader mellan män och kvinnor, i vilken form av insatser som sätts in. Insatser mot män inriktas i högre grad mot kontroll, som kriminalvård. Kvinnor får i högre grad insatser som riktas mot deras situation som omvårdare av barn eller att de själva är i behov av omvårdnad. I de fall det förekommer våld eller sexuella övergrepp från faderns sida, är det modern och hennes resurser att skydda barnet som kommer i fokus. Mödrarna ses som ansvariga för barnets välmående och därför också ansvariga när det kommer till skada. Att förövaren ställs utanför några insatser förklaras med att det finns en rädsla för våld mot socialarbetaren om man skulle konfrontera mannen och hans handlingar. Man pekar också på att det finns en osäkerhet på hur man skall engagera dessa fäder mot en förändring. Att undvika att konfrontera mannen kan vara ett sätt att komma undan något som skulle kräva stora resurser, att göra mamman ansvarig är enklare och billigare. Det som behövs är insatser i form av vård av mannen och stöd till barnet och mamman. Kåhl (1995) har gjort en dokumentanalys av tjugo utredningar från socialtjänsten rörande barn och ungdomar. Syftet med hennes forskning var att försöka fånga in och frilägga socialsekreterares synsätt och förhållningssätt till de individer de kommer i kontakt med. Kåhl fann att det finns skillnader i hur män och kvinnor beskrivs. Utredaren betonar i högre grad inre attribut hos flickor. De har det psykiskt svårt, har inre problem, saknar initiativförmåga och känslomässigt engagemang. Hos pojkarna läggs tonvikten på yttre attribut, exempelvis lång, stor, stark, skinnskalle och missköter sitt jobb. Beskrivningarna håller sig i stor utsträckning inom ett traditionellt könsperspektiv. Flickor är lugna och stillsamma, passiva objekt. Pojkar är aktiva objekt. Hon ger ett exempel där Lars och Roger har sökt till gymnasiet medan Pia har beretts plats där. Enligt Kåhl finns ett samhälleligt konsensus kring föräldraskapet. Kvinnan har huvudansvaret för barnen och män förväntas inte ta detta ansvar. Om socialtjänsten inte anser att modern klarar av sitt ansvar för barnen, ses familjehem som ett bättre alternativ än att stödja fadern i sin föräldraroll. Fadern beskrivs genomgående som den som har bäst relation till barnet, men insatserna koncentreras på mor-barn relationen. Om fäder inte tar ett ansvar för sina barn anges förklaringar till varför han inte gör detta. Dessa är skrivna på ett sånt sätt att det framstår som helt försvarbart för honom att överlåta ansvaret av vårdnaden på andra. Samma situation för en moder räknas inte som ett skäl till en familjehemsplacering, utan man förespråkar då stödåtgärder så att mor-barn relationen kan upprätthållas. Kvinnor som ses som icke ansvarstagande, får dessutom ett hårt omdöme i utredningarna. Hon är känslolös, okunnig, initiativlös och självupptagen. Hon sätter sina egna behov före barnens. När faderns behov går före barnens skrivs att han saknar kraft och ork. Kåhl menar att socialarbetare har svårt att bryta det traditionella könsrollstänkandet med mor-barn centrering. Kvinnor och män blir betrakta de som stereotyper, och det sociala behandlingsarbetet utformas efter dessa schablonbilder. Myndigheternas aktörer uppträder som könsrollsbevarare, vilket inbegriper bevarandet av social stratifiering. Öberg (1992) har intervjuat sjuttiofem fäder och hundra barn som har haft ett bristande umgänge med varandra under minst ett år. Under rubriken Mäns möten med myndigheter (s. 258), berättar män om sina möten med bland annat socialtjänsten. Tre av fyra fäder i undersökningen hade kontakt med socialtjänsten. De som hade kontakt bestod av två lika stora grupper. De som haft en omfattande kontakt, och de som vid endast ett eller några tillfällen använt sig av socialtjänsten. Storkonsumenter var de män som i samband med rättsliga processer var inblandade i utredningar av olika slag. Över hälften av papporna tyckte att de blivit dåligt behandlade av socialtjänsten. Knappt en femtedel var positivt inställda. Männens beskrivningar av sina möten med socialtjänsten berör brister i själva organisationen, en strukturell aspekt och enskilda tjänstemäns brist på empati. Stor omsättning på personal, att möta nya handläggare som inte är insatta i deras ärende är exempel på det förstnämnda. Många påtalar bristen på män i socialtjänsten, och att många handläggare är unga utan någon livserfarenhet. Männen känner sig i stor utsträckning i underläge, att de är män utgör en negativ faktor, då det är kvinnor som gör utredningen. "En utredning gjord av kvinnor, för kvinnor" (s. 270). Papporna är också kritiska till att de uppfattas som bråkstakar när de försöker hävda sin rätt. Öberg nämner att majoriteten av socialarbetare är kvinnor och att det kan vara tufft för dessa att konfronteras med män som är lämnade, besvikna och arga, just på kvinnor. Utbildning och könstillhörighet bidrar säkerligen till att dessa kvinnor har lättare för att identifiera sig med de svagare grupperna i samhället, kvinnor och barn, än med män som hävdar sin rätt och som använder ett språk som inte innehåller - att uppleva och känna utan, - att vara och kräva. Berg Sørensen (1995) har gjort en samtalsanalytisk undersökning av ljudinspelningar av samtal mellan klienter och socialarbetare, för att kartlägga rollfördelning, dominansförhållande, och vilka oskrivna regler som dessa inordnar sig under. Han kom fram till att manliga klienter fick och gav mindre feedback än de kvinnliga. Manliga klienter var också utsatta för en högre grad av dominans från socialarbetarna. Männen talade mindre, var mindre dominerande och bidrog mest till att hålla samtalet konfliktfritt och sammanhängande. Sørensen menar att det finns grund för att överväga om sociala biståndssystemet är ensidigt uppbyggt runt ett kvinnligt, omsorgsrelaterande värdesystem som i praktiken gör att kvinnliga klienter privilegieras på männens bekostnad. Han jämför sina iakttagelser med andra undersökningar av mäns interaktionsstil och språkbruk. I dessa skulle män ha den mest aggressiva och minst hänsynsfulla stilen, och kvinnor en mera ödmjuk, självutplånande stil. Kvinnor skulle också vara den mest kompetenta kommunikationsparten. Det finns dock undersökningar som inte bekräftar denna beskrivning av könsskillnader i mäns och kvinnors interaktionsstil. Lenneér-Axelson (1984) skriver att personal på Kriscentrum För Män I Väst, efter kontakter med män och läsning av skriftligt material i vårdnads och umgängesutredningar, kommit fram till att den mest kritiska punkten där män riskerar att komma till korta är deras olika språkkompetens och kommunikationsstil. En kvinna har i en vårdnadstvist ofta lättare att rent språkligt uttrycka karaktären av sin relation till barnet, och dess behov. Hon har en större psykologisk kunskap om barn och samspel. Detta innebär att hon kan hävda sig bättre i kontakten med till exempel advokater, barnpsykiatrisk expertis och familjerätt. Många män är fåordiga, pratar mer om praktiska ting, uttrycker inte lika mycket känslor. De är överhuvud taget mer ovana att formulera sig i dessa familj- och krissituationer. Öberg (1980) har gjort en kritisk granskning av vårdnadsutredningar, där de pekar på flera svårigheter. Den första är att utredningarna görs i de flesta fall när föräldrarna befinner sig i ett kristillstånd. Det är svårt att ur observationer och uttalanden om familjen i denna extrema situation, dra några säkra slutsatser om hur familjen kommer att fungera i framtiden. Utredningen i sig befrämjar också en konkurrensinställning, det gäller att bevisa att man är bättre än motparten. Smutskastning av den andre kan komma att prägla utredarens beskrivning av föräldrarna. Det kan bli en allt för negativ blid av familjen, där nyanser och positiva egenskaper har svårt att komma fram. Utredningen kan också skärpa konflikten mellan parterna, det räcker inte med att framhålla sig själv som vårdnadshavare, utan man måste också dra fram negativa egenskaper hos sin motpart. Föräldrarna har inte råd att visa lojalitet mot varandra. Även om anklagelser och negativa beskrivningar inte går att bevisa finns de nedskrivna i utredningen. Det som blir nedskrivet i en offentlig handling kan aldrig suddas ut. Den skall skickas till de båda parterna och deras ombud. Att läsa den andres omdömen kan i en svår situation öka den negativa upplevelsen av sig själv. Utredningen kan också bidra till att skärpa konflikten och öka avståndet mellan föräldrarna. Enligt Öberg kan man ofta i utredningarna se vaga mystifikationer och omskrivningar, eftersom utredaren inte vill skriva ned alltför kränkande omdömen. Vårdnadsutredningar är subjektiva och präglas av utredarens värderingar. Det betonas inte att det man kommer fram till bygger på svårbedömda skeenden och personliga värderingar. Eller att utredaren styr vad som finns med i utredningen, vissa saker får stor uppmärksamhet och andra mindre. Det finns inte heller några klart uttalade kriterier för vad som menas med uttryck som till exempel det som är bäst för barnet eller vad som utmärkande för en bra mamma och pappa. Nilsson (1993) har undersökt 100 familjerättsutredningar som gjorts mellan 1986 - 1992. Hon gjorde denna kartläggning av vårdnadsutredningar i Lund. Hon undersökte skilsmässoföräldrarnas argument i vårdnadsutredningarna och konsekvenserna för barnen när föräldrarna bråkar. Nilsson beskrev även utredarna och deras svårigheter vid vårdnadstvister. Vi redovisar ett urval av hennes resultat. Hon kommer bland annat fram till när det gäller fädernas argument mot modern, så domineras dessa av farhågor för att modern på grund av psykisk instabilitet inte kan vårda barnen. Kvinnorna uppfattas som upptagna av egna problem så de har svårt att se till barnens behov. Vanligt är också att mödrarna beskrivs som inkonsekventa och slappa i sin fostran av barnen. När det gäller mödrarnas beskrivning av fäderna är de mer konkreta. De säger att mannen misshandlat dem eller barnen, att han missbrukar när han har barnet hos sig, att de misstänker sexuella övergrepp mot barnen eller är rädda för att mannen skall kidnappa barnen. De beskriver också fadern som ointresserad av barnen eller oförmögen att ta ansvar för den praktiska vården. Nilsson skriver också att hon då och då under sin tid som utredare träffat kvinnor som velat sätta upp villkor för vad fadern skall göra för att kvalificera sig som barnafar. Av det männen säger i Nilssons arbete, drar hon slutsatsen att åtskilliga mödrar faktiskt tror att de är i sin fulla rätt att bedöma om deras barn ska få lov att ha någon far. Av de mödrar som har enskild vårdnad motsätter sig 58% ett normalt umgänge mellan far och barn. Dahl & Filipsson (1995) har granskat 20 vårdnadsutredningar med tillhörande domslut. Gemensamt för alla utredningarna är att de föregåtts av samarbetssamtal där föräldrarna ej lyckats uppnå en samförståndslösning. Huvudsyftet med denna studie har varit att se om det finns någon kvalitativ skillnad mellan utredningar där utredaren medverkat i samarbetssamtal, jämfört med där utredaren ej haft någon som helst kännedom om familjen före utredningens påbörjande. I de fall där utredaren medverkat vid samarbetssamtal förekommer en beskrivning av föräldrarna och deras konflikt i högre grad, än om utredaren inte haft tidigare kännedom om familjen. De har även granskat i vilken mån utredningarna uppfyller Regeringsformens krav på saklighet och objektivitet, (RF 1:9). Det visar sig att samtliga vårdnadsutredningar innehåller brister i saklighet. I nio fall brister utredaren i opartiskhet. Dessa brister ökar i vissa fall markant där utredaren också medverkat vid samarbetssamtal. Haltsonen, Säfwe Stojkovic (1998) har granskat 10 vårdnadsutredningar för att undersöka om socialtjänsten framställer modern respektive fadern på ett likvärdigt och jämförbart vis. En analys i studien berör positiva respektive negativa påståenden som mammorna och papporna tillskrivs i utredningen. Författarna gör bedömningen att det ser ganska lika ut då det gäller själva utförandet av utredningarna. Då det gäller analysen av negativa respektive positiva värdeomdömen i utredningarna får papporna fler positiva värdeomdömen och mammorna fler negativa. Författarna drar den slutsatsen att det kan vara, så bra att vara mamma i sig, att utredarna inte behöver poängtera detta. Däremot menar man att det behövs argumenteras för, om pappan skulle vara en bättre vårdnadshavare. Vi har analyserat texten i vårdnadsutredningar som inhämtats från olika tingsrätter i Sverige. Tingsrätterna valdes slumpmässigt ut bland medelstora städer. Detta val beror på att det i en mindre stad kan vara svårt att hitta ett antal vårdnadsutredningar som är gjorda inom en inte allt för lång tid tillbaka. För att få ett så representativt urval som möjligt begärde vi tre vårdnadsutredningar från 10 tingsrätter (30 stycken sammanlagt) geografiskt fördelat över en stor del av landet. Efter en tid upptäckte vi att det var problem att få in alla dessa utredningar och slutligen nöjde vi oss med 24 vårdnadsutredningar fördelat på 8 tingsrätter. Från två tingsrätter lyckades vi ej få ut några vårdnadsutredningar och från fyra tingsrätter har vi varit tvungna att sortera bort fyra vårdnadsutredningar (en från varje tingsrätt) på grund av att de ej varit kompletta eller att det enbart varit enklare yttrande till berörd tingsrätt. Berörda tingsrätter skickade oss vårdnadsutredningar från 1998-08-31 och bakåt, det vill säga de sista utredningarna på respektive tingsrätt. Detta för att uppsatsen ska behandla så färska data som möjligt samt för att få ett slumpmässigt urval. Direktiven var vidare att vårdnadsutredningarna skulle ha olika utredare, så att det i vårt urval av data är olika utredare på samtliga utredningar. Vi började med att läsa igenom alla vårdnadsutredningar (24 st) för att orientera oss i materialet, fyra utredningar föll då bort som beskrivits ovan. Efter att vi bestämt oss för att använda oss av 20 vårdnadsutredningar som underlag för vår uppsats, började vi att läsa dessa förutsättningslöst, för att ytterligare skaffa oss kunskap om våra data. Efter denna fas hade vi livliga diskussioner om hur vi skulle analysera materialet. Efter ytterligare en genomläsning och en handledning beslutade vi oss för att börja med en resurs- och bristanalys av män respektive kvinnor i utredningarna. Efter detta moment växte en klarare bild fram om vilket perspektiv vi valde att granska utredningarna utifrån. Detta har tidigare beskrivits under rubrik Bakgrund - syfte. Dispositionen i uppsatsen är följande: först kommer vi att kort presentera de 20 vårdnadsutredningarna i en tabell för att ge läsaren en översikt på materialet som uppsatsen grundar sig på. Därefter kommer resultaten att presenteras i fyra olika delar. Vi kommer även att beskriva metod i början av varje resultatavsnitt, för att underlätta läsningen. Till varje resultatdel presenteras en analys med koppling till litteratur och tidigare forskning. Efter detta följer våra slutsatser. Avslutningsvis följer en slutdiskussion. Vi kommer i uppsatsen ej redovisa namn, städer, behandlingshem eller dylikt på grund av att det ej skall gå att återidentifiera några personer i utredningarna. Där något citeras direkt ur någon utredning har exempelvis namn ersatts med pappa, man, mamma, kvinna, barn, son, dotter eller motsvarande. För- och nackdelar med metoden Den största fördelen med att analysera ett färdigställt material i form av vårdnadsutredningar är att vi hela tiden haft materialet tillgängligt. Vi har kunnat gå tillbaka och kontrollera om något varit oklart. Vidare har vi som uppsatsskrivare ej kunnat påverka det skrivna, texten är given. Utredarna i vårdnadsutredningarna har inte heller kunnat påverka materialet då de i förväg inte varit medvetna om vår undersökning. Att antalet vårdnadsutredningar stannade vid 20 stycken har vi bedömt som möjligt och rimligt att kunna hantera inom ramen för en C-uppsats. Det som bör beaktas noga är generaliseringsfrågan, ur perspektivet att det endast är 20 vårdnadsutredningar, och det kan vara svårt att göra några generaliseringar på grund av materialets storlek. Däremot upplever vi en styrka i urvalet då utredningarna är från ett stort geografiskt fält i Sverige. Vi kommer att analysera detta material och dra olika slutsatser och då poängteras som ovan att det är slutsatser rörande dessa 20 utredningar, inga andra. En nackdel med metoden är att angreppssättet i analyserna av texten kan vara subjektiv. Vi är båda män och det har med största sannolikhet påverkat vårt val. Men vi tror att detta problem finns i all forskning, alla som forskar är påverkade av sin kultur, kön, politisk övertygelse, religion och utbildning. Det har även varit svårt att få ut materialet från de olika tingsrätterna, mycket på grund av att vi valt att ha ett brett urval geografiskt. Vi har således varit utlämnade åt att en anställd på respektive tingsrätt tagit sig tid att leta fram vårdnadsutredningar och skickat dessa till oss. Kort presentation av vårdnadsutredningarna Tabell 1. Övergripande presentation av de vårdnadsutredningar som ingår i uppsatsen. Av tabell 1 framgår vem av parten (mannen eller kvinnan) som är käranden, det vill säga vem som yrkar på att det skall bli en förändring av rådande förhållanden. Svaranden är således motparten. Vidare framgår vem av parterna som erhöll vårdnaden efter att vårdnadstvisten avgjorts av domstol. Avslutningsvis redovisas vem tvisten avser i varje fall, det vill säga barnet/barnen som mannen och kvinnan strider om. Denna undersökning har som syfte att se om ansträngningen från utredarens sida varit lika stor att beskriva positiva (resurser) och negativa (brister) omskrivningar hos parterna. Detta finner vi synnerligen viktigt att utredaren skall leva upp till om mannen och kvinnan skall kunna bedömas på ett likvärdigt sätt. Vidare bör det också finnas en jämvikt av resurser och brister hos enskild man och kvinna, inget ensidigt sökande av till exempel brister. Detta regleras av Regeringsformens 1 kap 9 §, vilket innebär att "Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet." Vi började tillsammans att granska fyra vårdnadsutredningar och klassificera resurser och brister. Efter dessa fyra granskningar när vi hade en samstämmig syn på vad resurser och brister skulle innehålla, delade vi upp resterande utredningar oss emellan. För att ytterligare säkerställa våra resultat arbetade vi sida vid sida utifall det skulle uppstå några tveksamheter i tolkningen. Vi kunde således bibehålla likheten i bedömningen genom hela granskningen trots uppdelningen oss emellan. Varje gång mannen eller kvinnan nämndes som resurs eller brist registrerades detta och lyftes ur texten, oberoende av vem som uttalat sig (andra part, socialsekreterare, barn eller referenter). En resurs eller brist kunde återfinnas på mer en ett ställe i utredningen, de räknades då återigen. Upprepningar var vanligt förekommande. Efter detta hade vi sammanlagt 2122 resurser och brister nedskrivit på ca 115 stycken A4 sidor. Vissa typer av påståenden är mycket tydligt en resurs eller brist. Exempel på detta följer nedan: "Utredarna kan konstatera ett nära, naturligt och gott förhållande mellan mor och yngsta dottern". (fall B) Resurs kvinnan. "Pappan möter barnen på ett mjukt och naturligt sätt". (fall A) Resurs mannen. "Mamman har inte satt gränser för sonen utan låtit honom bestämma och har frågat honom om allt". (fall O) Brist kvinnan. "Sonen berättar att han nästan inte träffat pappa alls sedan vi träffades sist och han vet egentligen inte varför det blivit så" (fall T) Brist mannen. Vissa typer av påstående är en resurs eller brist hos både mannen och kvinnan. Exempel: "De sköter båda kontakterna med skola och barnens fritidsaktiviteter på ett bra sätt och barnen får en god omvårdnad". (fall P) Resurs båda. "Deras inbördes låsta konflikt utgör det stora problemet". (fall C) Brist båda. Polis- och socialregisterutdrag har räknats som en brist om mannen eller kvinnan förekommer i dessa. Om någon finns registrerad i exempelvis socialregistret utifrån att man på frivillig väg söker hjälp skulle det kunna ses som en resurs för personen i fråga vill få till en förändring av sin situation till det bättre. Vi har dock valt att i detta sammanhang tolka detta som en brist på grund av att ingen i en vårdnadsutredning har en fördel av att exempelvis omnämnas som före detta missbrukare, snarare tvärtom. Likaså ser vi det som en brist om någon registrerats i polisregistret. Exempel: Utdrag ur socialregistret: "Pappan beviljades bistånd i form av tolvveckorsprogrammet på Tillnyktringsenheten". (fall B) Brist mannen. Förekomst i polisens register: "Mamman förekommer i polisens register. Hon dömdes för grovt rattfylleri till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan". (fall J) Brist kvinnan. I avgörandet om ett påstående är en resurs eller brist har vi ibland stött på svårigheter. Trots de kriterier och ramar vi hållit oss till kunde det ibland, inte speciellt ofta, vara svårt att avgöra om det varit en resurs eller brist hos mannen eller kvinnan. Då har vi valt att ej ta med dessa. Meningarna eller påståendena har sammanräknats för männen respektive kvinnorna. Totalfrekvens av brister och resurser (tabell 2) och frekvens i varje enskild utredning (tabell 3). Tabell 2. Totalfrekvens av resurser och brister. Av tabell 2 framkommer att mannen får 1151 tillskrivningar totalt, varav 555 resurser och 596 brister. Kvinnan får 971 tillskrivningar totalt, varav 486 resurser och 485 brister. Tabell 3. Frekvens av resurser och brister i varje enskild utredning. Av tabell 3 framkommer hur många resurser och brister som registrerats i varje enskild vårdnadsutredning. Analys: Enligt resultaten får männen fler resurser och brister i dessa utredningar totalt, än kvinnorna. Våra resultat kan tolkas som om männen får större utrymme i vårdnadsutredningen. Det kan tolkas som positivt för kvinnorna att de inte tillskrivs lika många brister som männen, men negativt att de inte tillskrivs lika många resurser. Vidare kan det tolkas som positivt för männen att de får fler resurser, men negativt att de får fler brister. Utifrån detta går det inte att med säkerhet påstå någonting, utan resultaten väcker fler frågor än ger svar. Av tabell 2 framgår att kvinnorna har en jämvikt (486/485) mellan resurser och brister totalt sett, jämfört med männen som ej har denna jämvikt (555/596). De har en övervikt på brister. Att männen har en övervikt på brister jämfört med kvinnorna tolkar vi som en nackdel för männen. Det vi med säkerhet kan uttala oss om är att i dessa utredningar har lagts en stor möda från utredarens sida att hitta och dokumentera brister, hos båda parter. Vid jämförelse av mannen och kvinnan i varje vårdnadsutredning framgår att mannen får mest resurser i 11 fall (A, B, E, F, I, J, M, P, Q, R, T), och i 12 fall (A, B, C, D, G, I, J, L, N, P, Q, T) mest brister. Kvinnan får mest resurser i 7 fall (C, G, H, K, L, O, S), och i 6 fall (E, F, H, K, M, R) mest brister. I 2 fall (D, N) får mannen och kvinnan lika mycket resurser och i 2 fall (O, S) får de lika mycket brister. Dessa resultat ligger i linje med totalfrekvensen av resurser och brister, männen får fler tillskrivningar än kvinnorna. I den individuella jämförelsen går det dock att utläsa att kvinnan i 7 fall får fler resurser och i 6 fall fler brister än mannen. Det går även ur tabell 3 att utläsa inbördes jämvikt av resurser och brister hos varje part i varje enskilt fall. Det framkommer att mannen i 8 fall har en övervikt på resurser (A, F, G, I, K, M, P, R), i 1 fall lika mycket resurser och brister (O) och i 11 fall en övervikt brister (B, C, D, E, H, J, L, N, Q, S, T). Kvinnan får i 11 fall en övervikt på resurser (A, D, F, G, I, K, L, N, O, P, R), i 2 fall lika mycket resurser och brister (B, J) och i 7 fall en övervikt på brister (C, E, H, M, Q, S, T). Dessa resultat visar att utredaren i ett fall (O) har lyckats få jämvikt mellan resurser och brister hos mannen. I två fall (B, J) är det en jämvikt hos kvinnan. Dessa resultat tyder på att utredarna brister i att uppfylla Regeringsformens krav enligt 1 kap 9 § på opartiskhet. De ger oftare männen en övervikt av negativa tillskrivningar och kvinnorna en övervikt av positiva tillskrivningar. Haltsonen, Säfwe Stojkovic (1998) kom fram till att männen får fler positiva värdeomdömen och kvinnorna fler negativa. Detta skiljer sig från vårt resultat och en förklaring skulle kunna vara att vi har ett dubbelt så stort underlag för uppsatsen och att vi använder ett mer representativt stickprov. Denna delundersökning har som syfte att se om utredaren träffat parterna lika många gånger och under lika lång tid. Detta kan vara ett sätt att mäta hur mycket mannen respektive kvinnan kommer till tals i vårdnadsutredningarna. I genomförandet av en vårdnadsutredning ingår det att respektive part skall träffa utredaren vid ett antal tillfällen. Dessa träffar kan se väldigt olika ut, dels kan det vara möten på socialtjänsten enskilt, med motpart eller med barnet/barnen. Träffarna kan även vara i form av hembesök, då vanligtvis barnen är närvarande. I denna redovisning av antalet träffar mellan utredare och parter har samtliga ovan nämnda träffar räknats samman, där det varit möjligt att utläsa av utredningarna. Oftast kan man utläsa antalet träffar i inledningen av utredningen i en beskrivning av ärendets handläggning. Men i 8 fall (F, G, H, J, K, L, M, N) saknas uppgifter om hur många träffar utredarna gjort med respektive part, dessa har således fallit bort ur denna redovisning. I fall O redovisas bara träffarna med kvinnan och i fall R redovisas bara träffarna med mannen. Dessa två faller då också bort på grund av att det är en ofullständig redovisning. Då återstår bara 10 vårdnadsutredningar som grund för detta resultat. Tabell 4. Totalfrekvens av antalet träffar. Av tabell 4 framgår att utredarna har haft 44 träffar med männen och 47 träffar med kvinnorna i 10 vårdnadsutredningar. Analys: Utifrån att vi fick ett så stort bortfall av utredningar i denna undersökning, kan vi ej uttala oss om det föreligger någon skillnad mellan männen och kvinnorna i antalet träffar med utredarna. Det gick ej heller att utläsa tidsangivelse i de träffar som ägt rum mellan utredare och parter. Således går det ej heller att säga någonting om hur mycket männen och kvinnorna kommer till tals i dessa utredningar. Däremot gav oss denna undersökning ett annat resultat. Vi kan nämligen se att det i 10 utredningar ej går att utläsa hur många träffar parterna haft med utredarna. Vidare saknar samtliga 20 utredningar tidsangivelse på hur långa träffarna varit och samtliga 20 vårdnadsutredningar brister också med datumangivelse på när träffarna ägt rum. Enligt Edvardsson (1996) är en noggrann skriftlig dokumentation nödvändig vid utredningsarbete. För att möjliggöra en källkritisk värdering bör den förses med: "1. datum, klockslag och tidslängd för händelsen, besöket, telefonsamtalet, 2. datum för när inläsningen på diktafon, journalanteckningen, anteckningen av observationen gjordes." (s.30). Tillskrivningar parterna emellan beträffande resurser och brister Denna undersökning har sitt syfte i att se hur mycket resurser respektive brister parterna tillskriver varandra. Det är viktigt för att kunna se om ansträngningen från utredarens sida varit lika stor att låta parterna komma till tals. Med detta menar vi att om någon part får komma till tals i större utsträckning än den andre, får den parten ett större utrymme i vårdnadsutredningen, följaktligen en större möjlighet att påverka utredningens innehåll. Denna undersökning är även viktigt för att se om utredaren har ett kritiskt förhållningssätt till de uppgifter som parterna tillskriver varandra eftersom de är i en konflikt. Man kan misstänka att det ligger i parternas intresse att framställa den andre som sämre än vad han/hon egentligen är. Vi har gått igenom samtliga tillskrivningar av resurser och brister hos mannen respektive kvinnan (2122 sammanlagt), och räknat ut hur mycket av dessa mannen/kvinnan står för gentemot varandra. Det går tydligt att utläsa i utredningarna när parterna säger något om den andre. Däremot är det inte lika tydligt, ej heller lika vanligt förekommande att man tillskriver sig själv resurser eller brister. Exempel på tillskrivningar som kvinnan ger mannen: "Mamman tycker att sonen och pappan hade en nära och bra kontakt med varandra när sonen var liten". (fall C) "Mamman säger att sonen tycker om sin pappa och det är viktigt att han träffar pappan regelbundet". (fall G) "Enligt mamman hade pappan ett pornografiskt intresse och slog henne vid några tillfällen". (fall A) "Mamman menar att pappan har varit inne i en form av psykos och att han då blir paranoid, kanske orsakat av droger". (Fall B) Exempel på tillskrivningar som mannen ger kvinnan: "Pappan tycker att barnen skall bo hos mamman för hos henne har de det bäst". (fall J) "Pappan tycker att mamman är en bra mamma". (fall F) "Han tror inte att mamman ensam klarar av att ta hand om deras alla tre barn". (fall D) "Pappan menar att mamman inte tar någon hänsyn till hans eller barnens vilja, utan bara vill ha sin egen vilja igenom". (fall T) Tabell 5. Frekvensen av resurser och brister männen och kvinnorna tillskriver varandra. K=Kvinnan, M=Mannen. Av tabell 5 framgår att männen får 316 tillskrivningar av kvinnorna, varav 34 resurser och 282 brister. Kvinnorna får 188 tillskrivningar av männen, varav 23 resurser och 165 brister. Tabellen visar också fördelningen av tillskrivningar av resurser/brister mellan parterna i varje enskilt fall. Analys: Kvinnorna tillskriver männen 316 resurser och brister av totalt 1151. Det motsvarar 27,4%. Männen tillskriver kvinnorna 188 resurser och brister av totalt 971. Det motsvarar 19,4%. Resultatet visar att kvinnorna i högre grad lämnar uppgifter om motparten än vad männen gör. Det kan tolkas som om kvinnorna kommer till tals i större utsträckning och följaktligen får ett större utrymme i vårdnadsutredningen. Detta i sin tur leder till att de är med och påverkar utredningens innehåll i högre grad än vad männen gör. Om vi ser till hur mycket resurser parterna tillskriver varandra, framkommer följande: Kvinnorna tillskriver männen 34 resurser av totalt 555 (6,1%). Männen tillskriver kvinnorna 23 resurser av totalt 486 (4,7%). Resultatet visar att parterna tillskriver varandra få resurser av det sammanlagda antalet. Resultatet visar också att kvinnorna ger fler resurser än männen, och detta ligger i linje med tidigare tolkning om att kvinnorna har ett större utrymme i utredningarna. Om vi ser till hur mycket brister parterna tillskriver varandra, framkommer följande: Kvinnorna tillskriver männen 282 brister av totalt 596 (47,3%). Männen tillskriver kvinnorna 165 brister av totalt 485 (34%). Resultatet visar att parterna tillskriver varandra mycket brister av det totala antalet. Det tolkar vi som om utredaren misslyckas med att ha ett kritiskt förhållningssätt till de uppgifter som parterna lämnar om varandra. De får allt för stor möjlighet till att misskreditera varandra i vårdnadsutredningarna och detta kan bidra till att upprätthålla den stora konflikt som föreligger parterna emellan. Öberg (1980) beskriver också detta. De menar att de flesta utredningar görs när föräldrarna befinner sig i ett kristillstånd, och det är då svårt att uttala sig som utredare om hur familjen kommer att fungera i framtiden. Utredningarna kommer då att präglas av smutskastning av den andre och det i sig befrämjar en konkurrensinställning mellan parterna. Föräldrarna har inte råd att visa lojalitet mot varandra utan måste framhålla de negativa egenskaperna. När det gäller tillskrivningen av brister kommer kvinnorna även här till tals i större utsträckning och följaktligen får de ett större utrymme i vårdnadsutredningen. Anmärkningsvärt när det gäller tillskrivningarna av brister parterna emellan, är att kvinnorna står för en så stor del, nästan hälften av männens totala antal brister. Männens motsvarande siffror är cirka en tredjedel. Dessa resultat tillsammans kan tolkas som om kvinnorna är mera aktiva när det gäller att påverka innehållet i vårdnadsutredningarna och att de av utredaren tillåts att göra detta. Vi vill lyfta fram några tänkbara faktorer som kan bidra till att det kan vara så. Kåhl (1995) menar att det finns ett samhälleligt konsensus kring föräldraskapet. Det är kvinnan som har huvudansvaret för barnen och män förväntas inte ta detta ansvar. Hon uttrycker att socialarbetare har svårt att bryta det traditionella könsrollstänkandet med mor-barn centrering. Lennéer-Axelsson (1984) säger att kvinnor i vårdnadstvister ofta har lättare att rent språkligt uttrycka karaktären av sin relation till barnet, och dess behov. Detta innebär att hon kan hävda sig bättre i kontakten med exempelvis familjerätt. Björnberg (1994) säger att forskning senaste decenniet visar att mäns förhållande till familjen ofta beskrivs utifrån brister i deras engagemang och närvaro i familjen. Kvinnors familjeorientering blir referenspunkt för mäns familjeorientering. Berg Sørensen (1995) kommer fram till i sin forskning att manliga klienter var utsatta för en högre grad av dominans från socialarbetarna. Männen talade mindre, var mindre dominerande och bidrog mest till att hålla samtalet konfliktfritt och sammanhängande. Öberg (1992) beskriver hur män känner sig i underläge utifrån att de just är män. Öberg menar att det utgör en negativ faktor, då vårdnadsutredningar oftast görs av kvinnor. Det kan även vara tufft för dessa kvinnliga socialarbetare att konfronteras med män som är lämnade, besvikna och arga, just på kvinnor. Syftet med denna undersökning är att se: - vad för typ av brister som förekommer, - om de upprepas, - om parterna har fått möjligheten att replikera på bristerna som man får sig tillskriven av motparten, och möjligheten att rätta eventuella sakfel eller godkänna sina egna uppgifter, - om utredaren källkritiskt granskat bristerna som förekommer i utredningarna. Att titta extra noga på detta finner vi viktigt utifrån det resultat vi tidigare redovisat. Bristens karaktär är av betydelse för parterna, en mindre allvarlig brist är inte lika negativt jämfört med en mera allvarlig brist. Upprepas en brist blir den mera allvarlig än om den inte gör det. Vi anser att när det framkommer uppgifter från annan part skall man ha en möjlighet att bemöta dessa i utredningen. Man skall också kunna rätta eventuella felaktigheter för det kan uppstå missförstånd i själva utredningsförfarandet mellan utredare och den som blir utredd. Det är viktigt att utredaren har en kritiskt utredningsmetodik i vårdnadsutredningar eftersom parterna befinner sig i en konflikt, och då vill betona motpartens brister. Vi kommer nedan att redovisa ett urval av vårdnadsutredningar som vi granskat utifrån ovanstående. Vi har valt att granska de 10 vårdnadsutredningarna som innehåller flest brister. Dessa är A, B, C, D, E, F, J, L, M och N. Redovisningen i varje fall innehåller fyra delar. Vilken sorts brister varje fall innehåller har granskats och vi väljer att redovisa de som är vanligast förekommande och de som är av allvarlig karaktär. Med allvarlig karaktär menar vi exempelvis sexuella övergrepp, misshandel, missbruk, psykisk sjukdom, förhindrande av fastställt umgänge. Om bristerna upprepats vid flera tillfällen i utredningen har vi räknat dessa. Med upprepning menar vi att utredaren skriver om en och samma brist vid två eller fler tillfällen. Möjligheten att replikera, rätta och godkänna uppgifter i utredningarna skall tydligt framgå vilket styrs av 17 § förvaltningslagen och 54 § socialtjänstlagen. Om det klart och tydligt gör det i utredningen räknar vi det som om de har fått denna möjlighet, men om det inte tydligt framkommer räknar vi det som om de inte har fått denna möjlighet. När det gäller att se om utredaren källkritiskt granskat bristerna som förekommer har vi använt oss av Edvardsson (1996). Edvardsson menar att: "kritisk-vetenskaplig metodik inrymmer vissa av nästan alla forskare vedertagna grundprinciper, som även bör gälla för utredningsverksamhet. Sådana krav är tydlighet, angivande av syfte och/eller frågeställning, angivande av teoretiska antaganden och definitioner, redovisning av metod, relevanta uppgifter, tillförlitlighet, precisering, noggrannhet, kontroll, källredovisning, källkritik, allsidighet, systematik, respekt för och markering av osäkerhet, förankring i konkreta data, logiskt sammanhang, övervägande av olika tolkningar eller förklaringar, hypotesarbete (dvs. arbete med påståenden på försök), prövning för respektive emot hypoteser med lika ansträngning, öppen redovisning av underlag och av tankeleden fram till slutsatser och bedömningar, pågående kritisk diskussion om metoder-resultat-slutsatser, undvikande av känsloladdat språk samt etiska överväganden till skydd för enskilda människor." (Edvardsson 1996, s. 9). Utredning A. Mannen har fått 35 brister, av dessa står kvinnan för 15 (42.9%). Hon har totalt 21, mannen står för 5 (23.8%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att han i samband med vårdnadstvisten blev anmäld av kvinnan för sexuella övergrepp på barnen. Han anklagas dessutom för att ha ett pornografiskt intresse och att han slagit henne. Han arbetar och reser för mycket. Att mannen utsatt sina barn för sexuella övergrepp återkommer vid 6 tillfällen i utredningen. Pornografiskt intresse samt att han slagit henne vid 2, arbete och mycket resande vid 5 tillfällen. Att kvinnan blivit utsatt för övergrepp som liten återfinns vid 2 tillfällen, och ekonomiskt intresse av vårdnaden vid 1 tillfälle. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Däremot har mannen replikerat på en uppgift i utredningen, "Enligt mamman berodde separationen på att pappan hade ett pornografiskt intresse och på att han vid några tillfällen slog henne. Pappan nekar till detta." Detta står en gång till i utredningen. Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning B. Mannen har fått 90 brister, av dessa står kvinnan för 41 (45.6%). Hon har totalt 40, mannen står för 22 (55%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att han är narkotikamissbrukare samt psykiskt sjuk. Han trakasserar henne och har inte lämnat tillbaka barnet efter umgänge. Kvinnans brister enligt mannen är: att hon undanhåller information om barnet, samt att hon smutskastar honom och trappar upp deras konflikt. Mannens missbruk återfinns vid 20 tillfällen i utredningen. Psykisk sjukdom vid 36. Trakasseri vid 10 och inte lämnat tillbaka barnet, vid 1 tillfälle. Att kvinnan undanhållit information återfinns vid 2 tillfällen, smutskastning och upptrappning vid 6. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Däremot har mannen replikerat på två uppgifter i utredningen," Pappan menar att han sökt kontakt med mamman ang barnen eller få tala med barnen direkt. Det stämmer inte, enligt pappan, att han trakasserar mamman och han har aldrig varken hotat eller trakasserat sina barn". Senare i samma stycke står, "i ett brev från mammans advokat påstår mamman att pappan bl a medicinerar mot psykisk sjukdom, vilket pappan uppger inte stämmer". Mamman har i efterhand lämnat in en bilaga med synpunkter på vad mannen säger. Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning C. Mannen har fått 64 brister, av dessa står kvinnan för 27 (42.2%). Hon har totalt 63, mannen står för 30 (47.6%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: hon har en rädsla för att han skall hämta barnet i skolan, och inte lämna tillbaks honom efter umgänge. Han bryter överenskommelser vilket gör att det inte går att lita på honom. Kvinnans brister enligt mannen är: hon var borta mycket hemifrån under barnets uppväxt. Hon har ett omåttligt behov av att styra och kontrollera, hon försvårar kontakten mellan honom och barnet. Kvinnans brister enligt egna uppgifter är: att hon hållit barnet hemma från skolan. Hon har använt sig av polis för att få hem sitt barn från pappan vid ett flertal tillfällen, då hon misstänkt att mannen tänkt att behålla barnet utöver uppgjort umgänge. Att mannen skall hämta barnet i skolan återkommer vid 3 tillfällen, inte lämna tillbaka barnet vid 1 tillfälle. Att han bryter överenskommelser vid 4 och att man inte kan lita på honom vid 7 tillfällen. Att kvinnan varit borta mycket hemifrån återkommer vid 7 tillfällen. Ett omåttligt behov att styra och kontrollera vid 6 tillfällen. Att hon försvårar kontakten mellan far och son nämns vid 7 tillfällen. Att hon hållit barnet hemma från skolan nämns vid 1, och att polis varit tillkallad av kvinnan återfinns vid 3 tillfällen i utredningen. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Kvinnan replikerar på en uppgift i utredningen, "pappans påstående att hon även under denna sommar utövat telefonterror mot dem är inget annat än lögn från hans sida." Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning D. Mannen har fått 47 brister, av dessa står kvinnan för 14 (29.8%). Hon har totalt 31, mannen står för 9 (29%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: bristande skötsel av barnet, att han uppmanat mamman att slå barnet och att hon är rädd för honom. Kvinnans brister enligt mannen är: bristande skötsel av barnet, och att hon ofta försvann från man och barn. Övriga brister som framkommer är att hon har hjälp av hemterapeut som stöd i sin föräldraroll. Att mannen brister i sin skötsel av barnet återkommer vid 6 tillfällen. Att han uppmanat mamman att slå barnet återfinns vid 1 tillfälle. Att kvinnan är rädd för honom återfinns vid 2 tillfällen. Kvinnans brist i skötsel av barnet återfinns vid 4, och att hon ofta försvann vid 4 tillfällen. Brister i samband med hennes hjälp av hemterapeut förekommer vid 4 tillfällen. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Mannen replikerar på en uppgift i utredningen, " Kvinnans uppgifter att han vid ett tillfälle skulle sagt till henne att slå barnet när han skrek eller att han skulle lämnat honom ensam avvisar mannen bestämt." Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning E. Mannen har fått 30 brister, av dessa står kvinnan för 12 (40%). Hon har totalt 38, mannen står för 13 (34.2%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att barnen är rädda och besvikna på honom. Kvinnans brister enligt mannen är: att hon hindrar honom från att utöva sitt umgänge. Att barnen är rädda och besvikna på mannen återkommer vid 21 tillfällen. Att hon hindrar honom att utöva sitt umgänge återfinns vid 20 tillfällen. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. Mannen har i sin utredning från hans hemkommun fått läsa och godkänna de uppgifter han lämnat. Kvinnan har inte fått denna möjlighet. Mannen har lämnat in en skriftlig kommentar till utredningen. Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskat av utredaren. Utredning F. Mannen har fått 24 brister, av dessa står kvinnan för 12 (50%). Hon har totalt 26, mannen står för 6 (23.1%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: stora kommunikations- och samarbetsproblem. Han är arbetsnarkoman. Kvinnans brister enligt mannen är: stora kommunikations- och samarbetsproblem. Umgänget sker bara på hennes villkor. Mannens kommunikation- och samarbetsproblem återkommer vid 5 tillfällen, och att han är arbetsnarkoman vid 2. Kvinnans kommunikations- och samarbetsproblem återkommer vid 4 tillfällen, och att umgänget sker på hennes villkor vid 2. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning J. Mannen har fått 30 brister, av dessa står kvinnan för 12 (40%). Hon har totalt 19, mannen står för 4 (21.1%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att han har en bristande psykisk hälsa, och att han behandlar kvinnan respektlöst och aggressivt. Kvinnans brister enligt mannen är: att hon prioriterar sin fästman före barnen. Mannens psykiska hälsa återkommer vid 5 tillfällen och hans respektlösa och aggressiva behandling av kvinnan vid 2. Kvinnans prioritering av fästman förekommer vid 2 tillfällen. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning L. Mannen har fått 49 brister, av dessa står kvinnan för 49 (100%). Hon har totalt 7, mannen står för 6 (85.7%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att han misshandlat kvinnan, och att hon är rädd för honom. Han tar med barnet till sitt arbete, vilket är farligt för barnet. Kvinnans brister enligt mannen är: att hon är svartsjuk och inte kan samarbeta runt barnet. Mannens misshandel och att hon är rädd för honom återkommer vid 17 tillfällen, och att han tar med barnet till sitt arbete vid 7. Kvinnans svartsjuka återkommer vid 2 tillfällen och att hon inte samarbeta runt barnet vid 2. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Däremot har mannen replikerat på en uppgift i utredningen, " Mannen tycker att det är jobbigt att få höra kvinnans uttalande om att han misshandlat henne. Det är inget annat är det grundlösa beskyllningar för han har inte heller skadat eller förstört något av hennes tillhörigheter." Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning M. Mannen har fått 28 brister, av dessa står kvinnan för 7 (25%). Hon har totalt 98, mannen står för 10 (10.2%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att han är hårdhänt och tar till fysiska krafter samt att han straffar henne med barnen som vapen. Kvinnans brister enligt mannen är: att hon inte klarar av att ta hand om barnen. Kvinnans brister enligt utredare och referenter är: att hon brister i mammarollen och att hon har en oförmåga till att tillgodose barnens behov, samt att hon har dålig psykisk hälsa. Att mannen är hårdhänt och att han tar till fysiska krafter återkommer vid 3 tillfällen. Att han straffar henne med barnen som vapen vid 4 tillfällen. Att kvinnan inte klarar av att ta hand om barnen återkommer vid 3 tillfällen. Att kvinnan brister i sin mammaroll och inte har förmågan att tillgodose barnens behov återkommer vid 21 tillfällen, och att hon har en dålig psykisk hälsa vid 16. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Däremot har mannen replikerat på en uppgift i utredningen, "Beträffande kvinnans uppgifter om att han använder barnen som "vapen", så uppger han att det inte ligger något i det utan att det är något som hon hittat på." Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Utredning N. Mannen har fått 45 brister, av dessa står kvinnan för 15 (33.3%). Hon har totalt 15, mannen står för 6 (40%) av dessa. Mannens brister enligt kvinnan är: att han uttalat sig hotfullt mot henne, och att barnet vägrar att både träffa och tala med honom. Kvinnans brister enligt mannen är: att hon inte gjort vad som ankommer på henne som vårdnadshavare då det gäller att verka för att ett umgänge kommer till stånd. Hon har inte heller hållit honom informerad om dottern. Att mannen uttalat sig hotfullt återkommer vid 1 tillfälle, att barnet vägrar att träffa eller prata med honom vid 16. Att kvinnan inte har arbetat för att ett umgänge skall komma till stånd återfinns vid 6 tillfällen och att hon inte håller honom informerad återkommer vid 3. Ingen av parterna har något specifikt utrymme i utredningen för att replikera på de uppgifter som man får sig tillskriven av motparten. De har inte heller fått någon möjlighet att godkänna eller rätta sakfel i de uppgifter de själva lämnat. Inga brister parterna tillskriver varandra i denna utredning är källkritiskt granskade av utredaren. Analys: När det gäller vilken typ av brist som dominerar hos männen respektive kvinnorna kan vi se likheter med Nilssons (1993) studie. Hon redovisar att männens brister är mer konkreta. Exempelvis skriver hon att männen misshandlar, missbrukar, misstänks för sexuella övergrepp och kidnappning av barnen. Kvinnornas brister är inte lika konkreta, utan mer inriktad på hennes omsorgsförmåga och psykiska hälsa. Detta finner vi också i våra resultat. Vi har i våra utredningar exempel på alla de brister som Nilsson redovisar. Vi ser att männens brister är av allvarligare karaktär än kvinnornas. Vi finner att bristerna ofta upprepas i vårdnadsutredningarna och allvarliga brister tenderar upprepas oftare. Exempelvis i fall B upprepas psykisk sjukdom hos mannen vid 36 tillfällen. I fall M upprepas kvinnans brister i sin mammaroll vid 21 tillfällen. Om vi jämför antalet upprepningar av brister könen emellan framkommer att kvinnorna har 128 upprepningar och männen 187. Syftet från utredarens sida med att upprepa uppgifter är för oss oklart men Edvardsson (1998) skriver att i utredningar när det gäller omhändertagande av barn är det vanligt förekommande med upprepningar av triviala och för föräldrarna menliga uppgifter. Dessa uppgifter saknar oftast saklig grund. Syftet med detta förfaringssätt är enligt Edvardsson att skapa ett övertalningsdokument för att vinna i rätten. Ingen av parterna i dessa 10 utredningar har något specifikt utrymme att replikera på uppgifter som andra lämnat. Parterna har ej heller haft möjligheten att rätta eventuella sakfel. Endast i ett fall har mannen fått läsa och godkänna sina egna uppgifter, (E). I två fall har den ena av parterna i efterhand lämnat in skriftliga kommentarer till utredningen, (B, E). Vi kan se i sex utredningar att parterna kommenterar enstaka uppgifter i utredningarna, (A, B, C, D, L, M). Det mönster vi finner är att det är utredaren i dessa sex utredningar som tar upp vad de finner vara allvarliga brister. Dessa brister kommer i samtliga fall från motparten. Det är varken positivt eller en fördel att på detta sätt försvara sig mot anklagelser. Det negativa i att få svara på anklagelser från motparten är att det utrymme man har i utredningen präglas av motpartens påståenden, och det inkräktar på möjligheten till att själv få redogöra för sina resurser och brister. I en utredning av tio är det kvinnan som svarar på anklagelser från mannen och i fem av tio fall svarar mannen på anklagelser från kvinnan Detta kan tolkas som om att det i fem utredningar är kvinnans uppgifter som styr vad mannen och utredaren talar om. I ett fall är det den motsatta situationen. En möjlig förklaring till att det ser ut på detta vis skulle kunna vara vad Kullberg (1994) kom fram till. Han menar att samtal mellan män och socialarbetare präglas av en fråga-svar struktur med få yttranden och att socialsekreteraren dominerar samtalet. Ett liknande resonemang för Berg Sørensen (1995) i sin undersökning. Han kommer också fram till att manliga klienter är utsatta för en högre grad av dominans än kvinnan. Samtliga utredare i samtliga tio utredningar saknar en kritisk utredningsmetodik. Inga brister parterna tillskriver varandra är källkritiskt granskade. Slutsatser Syftet med denna uppsats är att undersöka om män diskrimineras i vårdnadsutredningar. Vi har i vår uppsats funnit att:
Utifrån dessa resultat kan vi utläsa att kvinnorna och männen inte får samma möjlighet till en objektiv och opartisk bedömning, utan männen kommer till korta jämfört med kvinnorna. Således blir vår slutsats att männen diskrimineras i dessa vårdnadsutredningar. Avslutningsvis har vi i samtliga utredningar i denna uppsats visat på en total avsaknad av kritisk vetenskaplig utredningsmetodik från utredarnas sida. Detta arbete har genererat en hel del funderingar och tankar, som vi här väljer att dela med oss av till läsaren. I denna sista del av vår uppsats kommer vi fritt att reflektera och fundera över dessa. Vi kommer också lyfta fram en del av vårdnadsutredningarna som underlag för vår diskussion. Utredningstexterna antyder att det är kvinnorna som styr i vårdnadsutredningar. Det förekommer en vad Kåhl (1995) kallar mor-barn centrering, hon behöver inte förklara sig, hon vet vad som är bäst för barnet. Anser hon att pappan inte skall träffa sina barn eller att mannen är skadlig för sina barn, har hon rätt att hindra honom. Känner hon sig hotad, blir hennes strategi att gå till anfall, begära enskild vårdnad, kritisera och anklaga fadern. Som vi redovisat förekommer många anklagelser/brister mot båda parter, männen är de som får de flesta och i vår mening de allvarligaste. Kvinnorna anklagar männen för misshandel, missbruk, sexuella övergrepp mot barnen eller kidnappning av barnen. Något som vi fann i flera utredningar var, att kvinnorna som skäl för att begära enskild vårdnad anklagade männen för saker som de skulle komma att göra i framtiden. Exempel på detta hämtar vi från utredning C, där mannen anklagas för att han inte skulle komma att lämna tillbaka barnet efter umgänge, hon har vid ett flertal tillfällen använt sig av polisen då hon varit orolig för detta. Det framkommer inte av utredningen att mannen vid något tillfälle inte lämnat tillbaka barnet eller att han hotat med att göra detta. I utredning L säger mamman att det inte skulle fungera med att barnet bodde växelvis hos dem" om de skulle bli oense så kommer pappan att hota med att hämta barnet den vecka hon i så fall skulle ha bott hos mamman". Flera kvinnor i vårt material ställer krav på männen, villkor som de har att rätta sig efter, det kan vara att begära att få umgänget reglerat av domstol, för att som en kvinna säger "få tydliga och klara gränser gentemot fadern". Två kvinnor begär att en kontaktperson skall närvara vid faderns umgänge eller vid överlämnandet. Den enda anledningen som vi kan se till detta, är att mamman skall känna sig lugn. Det framkommer inte att det föreligger någon som helst fara för barnen, eller att pappan inte skulle vara kapabel till att ta hand om sina barn. Det i vårt tycke allvarligaste sättet att hålla papporna borta från sina barn är att sabotera helt eller delvis för att undanhålla barnen från papporna. Det finns flera exempel på detta i vårt material. Det är också den vanligaste orsaken till att männen i vårt material har gått till domstol i vårdnadsfrågan. De vill få tillstånd det umgänge som de enligt dom har rätt att utöva, eller så vill de få ett utökat umgänge. Dessa män anser att kvinnorna aktivt hindrar dem från att få ett fungerande umgänge. Det tydligaste exemplet på detta är utredning E. I denna har mannen stämt kvinnan och begärt att få vårdnaden, skälet till detta är att han ej fått ut sitt umgänge enligt en tidigare dom. Han har hos länsrätten begärt verkställighet av umgänget vid två tillfällen. Parterna bor i två olika kommuner med ett avstånd på cirka fyrtio mil. Modern har mått psykiskt dåligt och behandlats på psykiatrisk klinik. Hon har gjort två självmordsförsök, det ena genom att ta med sig en bensindunk till socialkontoret och hota med att tända på sig själv och lokalen. Barnen har under hennes vård blivit omhändertagna av socialtjänsten vid ett tillfälle. Det framkommer inte av utredningen under hur lång tid eller varför. Hon har haft insatser i form av råd och stöd samt hemterapeut. Hon har begärt och fått beviljat av socialtjänsten, att en kontaktperson skall närvara vid faderns umgänge med barnen. Hon anser att pappan måste träffa barnen i hennes lägenhet och att barnen inte skall resa till honom, dessutom skall han inte ta med sin sambo vid dessa besök. Mannen har gett upp sina försök att träffa barnen då de inte är hemma när han kommer, trots att besöken är uppgjorda i förväg. Han är inte nöjd med detta och känner sig ledsen och deprimerad. Mamman säger att det är barnen som inte vill träffa pappan, och att hon försöker få dem till detta. Utredarna har inte vid något tillfälle lyckats träffa barnen och pappan tillsammans, de har inte heller kunnat prata med barnen utan att mamman varit med. I bedömningen skriver utredarna, "när det gäller barnens umgänge med fadern ser vi däremot att mamman till en del har fråntagit sig ansvaret. Hon lägger hela ansvaret på pappan, och hur han gör mot barnen. Mamman framhåller barnens vilja utan att tänka på att även hon påverkar dem och att hon är den av föräldrarna, som har störst möjlighet att påverka. Vår bedömning är att det är hos mamman det största hindret finns mot ett välfungerande umgänge. Det betyder inte att hon medvetet "saboterar" umgänget men att hennes känslor kring situationen är så starka, att hon ändå förmedlar till barnen att de inte får tycka om och ha det bra tillsammans med fadern. Kanske är det t.o.m. så att barnen är rädda för att modern inte skall klara av att de är borta, att hon kan bli sjuk eller göra sig något illa. Vår bedömning är att pappan skulle ta väl hand om barnen och vara mån om barnens umgänge med modern. Om barnen kan få god tillgång till båda sina föräldrar talar det för en överflyttning av vårdnaden. Mammans och barnens starka känslor kring fadern skulle dock sannolikt medföra stora svårigheter för barnen om en flyttning sker mot deras vilja. Ett vårdnadsbyte under rådande omständigheter skulle dessutom innebära en risk att mamman inte skulle orka vara umgängesförälder. Barnen riskerar så att bli utan modern som haft huvudansvaret för dem efter separationen. Vi bedömer att det är förenligt med barnens bästa att mamman även i fortsättningen är vårdnadshavare." Utredarna ställer krav på mamman "mammans ansvar blir att hjälpa barnen att kunna lämna henne för att vara med fadern för umgänge." De ställer kravet, "pappans ansvar blir att respektera mammans känslor och som en följd av det inte ta med sin sambo vid hämtning av barnen." Trots att pappan, mamman, referenterna och utredarna vittnar om att mamman medvetet hindrat barnen från att träffa sin pappa, och att de bedömer att pappan skulle ta väl hand om barnen och arbeta för att de får tillgång till båda sina föräldrar, blir deras förslag till rätten att mamman skall behålla vårdnaden och att pappan behåller umgänget. Här lägger de dessutom in i sin bedömning att mamman skulle kunna fara illa av en vårdnadsöverflyttning, och att barnen skulle riskera att bli utan sin mamma. Rita Liljeström (1990) skriver att "man kan inte låta bli att misstänka att sociala myndigheter ibland använder barn som medel för rehabilitering av mödrar." (s.73). Det man alltså föreslår är att man fortsätter på samma sätt som tidigare, trots att den lösningen inte fungerat. I två utredningar har mammorna trots att de haft gemensam vårdnad flyttat med barnen till en annan ort, som ligger långt från den tidigare. Detta har skett mot pappans vilja och innebär en betydande svårighet för att kunna ha ett tätt och regelbundet umgänge. En svårighet är att det är umgängesföräldern som skall bekosta resorna, denna kostnad kan vara betydande när i ett exempel en mamma har flyttat cirka hundra mil bort till ett annat land. Nilsson (1993) menar att det faktum att en förälder valt att flytta till en ort långt från den andre föräldern visar på att den personen valt att inte prioritera barnens behov av en nära kontakt med den andre föräldern. I två utredningar berättar mammorna själva att de vid ett flertal tillfällen har hindrat papporna från att få ut sitt umgänge, vilket styrks av referenter. Trots att dessa uppgifter alltså har en hög grad av tillförlitlighet och innebär ett hinder för både pappan och barnet, finns detta inte med i utredarnas bedömning. Detta kan jämföras med de uppgifter som vi tidigare nämnt där mammorna anklagar papporna för att de i framtiden kommer att hindra umgänget. Dessa uppgifter menar vi har noll tillförlitlighet, ändå nämns denna oro från mammorna i utredarnas bedömning. Beror detta på det som Öberg (1992) nämner, att dessa utredare har lättare för att identifiera sig med kvinnor, som berättar vad de upplever och känner i högre grad än vad män gör? Om vi ser till hur männen agerar i dessa vårdnadstvister anser vi att deras strategi blir att vara defensiv, försvara sig, inte ställa för mycket krav och hålla sig väl med kvinnorna. Vi har i vår redovisning visat på att männen i mindre omfattning ger kvinnorna negativa omdömen. Vi har hittat flera exempel på att de ger dem positiva omdömen trots den svåra situation som de befinner sig i, en man säger att han vill att barnen skall bo hos mamman för hon är en toppenmamma och mycket duktig på att se till att de får vad de behöver trots svag ekonomi. En annan man säger att han aldrig skulle kunna ta vårdnaden ifrån kvinnan, hon är en bra mamma. Vi finner stöd för detta hos William-Olsson (1991) som säger att männen legitimerar mammorna som goda mödrar. Att män försvarar sig mot enskilda uppgifter i utredningarna har tidigare redovisats. Att män väljer en defensiv hållning i detta sammanhang, går på tvärs mot gängse uppfattning om mannen, den att han är en aktiv, styrande och förtryckande patriark. Öberg (1992) skriver att män i stor utsträckning känner sig i underläge i kontakten med socialtjänsten. Detta styrks av Berg Sørensen (1995) som i sin analys av samtal mellan socialarbetare och klienter fann att manliga klienter fick mindre feedback och var utsatta för en högre grad av dominans från socialarbetarna. En förklaring till att männen väljer en defensiv hållning kan vara att de är intresserade av att behålla kontakten med sina barn och att de vet att deras enda chans till detta, är att hålla sig väl med mammorna och socialtjänsten. Det finns ett undantag i vårt material, det är en man som protesterar mot att bli fråntagen den gemensamma vårdnaden om sina barn. Utredarna skriver " Även vid hembesöket tar pappan upp hur kränkande det skulle vara om han som skötsam person skulle förlora vårdnaden om sina pojkar. Han anser att det skulle vara omöjligt att frånta en lämplig förälder och skötsam person vårdnaden om barnen". Att det finns en mor-barn centrering märks på ett annat sätt i vårt material, och det är att man från socialtjänsten sida ger mamman stöd i sin mamma roll i form av olika typer av insatser. Detta förekommer i fem fall. Dessa insatser varierar i grad och intensitet, från råd och stöd till direkta insatser i form av bland annat, kontaktfamilj, hemterapeuter och institutionsvård. Dessa kan vara enstaka insatser eller mer intensiva insatser över lång tid. Fäderna lämnas helt utanför, de ses inte som en resurs. Kåhl (1995) menar att det finns ett samhälleligt konsensus kring föräldraskapet, där kvinnorna har huvudansvaret för barnen och männen förväntas inte ta detta ansvar. Familjeterapeuterna Dannerup & Kaufman (1993) skriver att det länge funnits en idé att mödrar är nödvändiga och om de uppvisar brister i sin förmåga att fungera som mödrar gör man allt för att de skall få hjälp. Man har på alla sätt försökt undvika att skilja mödrar och barn. Detta utgår från föreställning att det skulle vara skadligt för barnen. Om däremot pappan anses ha ett beteende som betraktas som olämpligt är man från myndighetens sida mycket tveksam till kontakt mellan honom och barnet överhuvudtaget. Myndigheter uppmuntrar inte denna kontakt utan ser den ofta som ett obehagligt tvång. Nilsson (1993) som har en lång erfarenhet av familjerätt säger att hon i domstol flera gånger hört uttalanden med den andemeningen att en dålig mor är bättre än en bra far. Detta anser vi, om det stämmer, vara en skrämmande cynisk hantering av alla inblandade parter, föräldrar och barn. Vi menar att det krävs mycket mod av en utredare att bryta detta mönster. Fadern bör enligt vår mening vara en del av dessa insatser och i högre grad ses som en resurs. Vad är det då vi vill se i framtiden? Vi tror att socialarbetare är medvetna om att barn behöver båda sina föräldrar, men det krävs mod hos dem som arbetar med dessa frågor. Ett mod att bryta de könsrollsmönster som så starkt påverkar detta arbete. Mod att säga nej till uppgifter från någon part som inte kan styrkas, mod att bryta en utredningstradition där man är bristcentrerad. Istället måste man sätta människors resurser i första rummet. Det måste framkomma i vårdnadsutredningarna en insikt om att föräldrar i en vårdnadstvist befinner sig i en svår situation, eller till och med är i kris. Öberg (1980) nämner att, utredningen kan skärpa konflikten mellan parterna, det räcker inte med att framhålla sig själv som vårdnadshavare, utan man måste också dra fram negativa egenskaper hos sin motpart. Föräldrarna har inte råd att visa lojalitet mot varandra. Även om anklagelser och negativa beskrivningar inte går att bevisa finns de nedskrivna i utredningen. Det kan bli en allt för negativ bild av familjen, där nyanser och positiva egenskaper har svårt att komma fram. Vi tycker att det är utredarens ansvar att vara medveten om detta. Vi önskar att utredningar i vårdnadstvister görs utifrån en vetenskaplig utredningsmetodik, det skall finnas syfte, frågeställningar och metod. Uppgifter skall vara noggrant dokumenterade, bland annat daterade och kontrollerade. Uppgifter skall var relevanta och källkritiskt granskade. Uppgiftslämnare skall få kommentera uppgifter från annan part och rätta eventuella felaktigheter samt godkänna sin egna uppgifter. Vi vill att det skall vara en klarare inriktning mot att hitta människors resurser. Det ideala anser vi vara att man gör dessa utredningar tillsammans med parterna och för dem. Vi vill här slå ett slag för en etisk hållning i allt utredningsarbete och vi har hämtat fem etiska grundprinciper från Gren (1996) som vi redovisar i korthet. 1. Autonomprincipen, "Var och en som berörs av konsekvenserna av ett beslut bör själv få vara med och påverka detta beslut; och om A är den ende som berörs av beslutet, bör A ensam få avgöra det", (s.109). 2. Integritetsprincipen, innebär att man bör respektera klientens åsikter, önskningar och värderingar. 3. Rättviseprincipen, innebär att de som är föremål för en utredningen skall behandlas lika och bedömas lika. 4. Godhetsprincipen, vi bör göra gott mot klienten, vilket inkluderar att förhindra och förebygga lidande. 5. Skadeprincipen, vi har en plikt att inte orsaka klienten skada. Edvardsson (1998) skriver att utifrån etiska kriterier bör information som kan vara till skada för individer, familjer eller grupper behandlas med försiktighet. Dessa kriterier kan ibland användas för att även förkasta uppgifter som är korrekta. Till exempel om uppgifter som kan vara till men är irrelevanta, av tvivelaktigt värde eller vars enda syfte är att skada bör dessa utelämnas. Genom att göra utredningar i vårdnadstvister bland annat utifrån ovan nämnda förslag, ökar möjligheten både för kvinnan och mannen att vara bra föräldrar till sina barn. Detta kan också öka möjligheten till att föräldrar kan fortsätta att tala med varandra och samarbeta kring deras gemensamma barn. Detta i sin tur kommer att gynna de som far mest illa i en vårdnadskonflikt, barnen. Vi vill tacka vår handledare Bo Edvardsson för hjälp, stöd, och uppmuntran under vårt arbete med denna uppsats. Vi vill även tacka honom för den inspiration han har gett oss under hela vår utbildning på Örebro universitetet.
Referenser Berg Sørensen, T. 1995 Den sociale samtale- mellem klienter og sagsbehandlere Århus, Forlage Gestus. Berntsson, S-G, Rimås, P. 1996. Mamma, pappa eller båda? Örebro, Finns hos uppsatsskrivarna. Björnberg, U. 1994. Janus & Genus. Göteborg, Brombergs. Burgess, A. 1997. Rätten att vara far. Borgå, Svenska Förlaget. Dahl A, & Filipsson C. 1995. Vårdnadsutredningar. Institutionen för samhällsvetenskap, Högskolan Örebro, C-uppsats i socialt arbete. Dannerup, L & Kaufman, J. 1993. Pappor- va’ ska man ha sådana till? Artikel i Socionomen nr 5 1993. Edvardsson, B. 1996. Kritisk utredningsmetodik. Stockholm, Liber Utbildning. Edvardsson, B. 1998. Paper presented at the 18th International Conference on Critical Thinking, Rohnert park, USA, August 1-4, 1998 Örebro universitet, Samhällsvetenskapliga institutionen. FoU-rapport 1997:6. Widlund, B. Vem fick vårdnaden? 70 vårdnadstvister avgjorda domstol åren 90-96. Resursförvaltningen för skola och socialtjänst forsknings- och utvecklingsenheten, Stockholm. Förvaltningslagen. FL, 1993:611 Gren, Jenny. 1996. Etik i socialt arbete. Stockholm, Liber Utbildnings. Gullvåg Holter, Ø. Westerberg, B. red. 1998 Han, hon, den, det - om genus och kön. Lund, Ekerlinds förlag. Haltsonen, K, Säfwe Stojkovic, P. 1998. Mammor och pappor i vårdnadsutredningar, på lika villkor?. Institutionen för samhällsvetenskap, Högskolan Örebro, C-uppsats i socialt arbete. Kullberg, C. 1994. Socialt arbete som kommunikativ praktik. Motala, Linköpings universitet. Kåhl, I. 1995. Socialarbetarkåren- den lindansande professionen. Lund, Bokbox förlag. Lenneér-Axelson, B. 1984. Männens röster i kris och förändring. Lund, Natur och Kultur. Liljeström, R. Kollind, A. 1990. Kärleksliv och föräldraskap. Stockholm, Carlsson Bokförlag. Nilsson, B. 1993. Barn i fokus. Lund, Socialförvaltningen i Lund, Familjesektionen, tfn: 046 35 54 82. Pringle, K. 1995. Men, Masculinities & Social Welfare. London, UCL Press. Prop. 1997/98:7. Vårdnad, boende och umgänge. Justitiedepartementet Lena Hjelm-Wallén. William-Olsson, I. 1991 Barns vardag med skilda föräldrar. Stockholm, HLS Förlag. Winnicott, DW. 1983. Barnet, familjen och omvärlden. Borås, Natur och Kultur. Öberg, B & G. 1980. Nu går jag! En bok om skilsmässa och vårdnadskonflikter. Malmö, Wahlström & Widstrand. Öberg, B & G. 1992. Pappa, se mig! Om förnekade barn och maktlösa fäder. Stockholm, Förlagshuset Gothia AB.
|