Medlingsuppdrag

Socionom Anna-Lena
Familjesaksutredare / Specialist

Länsrätten i Stad Län
Rotel 111
Box 1111
1111 Stad

Angående mål nr 11111-99 Efternamn ./. Efternamn

Barn: Kalle Efternamn, 950000-1111

Länsrätten beslutade den 1999 att med stöd av 21 kap 2 § föräldrabalken uppdra åt familjesaksutredare Anna-Lena att verka för att Lena frivilligt fullgör vad som åligger henne. I redogörelsen skall anges om det synes föreligga sådant förhållande, som enligt 21 kap 5 eller 6 §§ föräldrabalken utgör hinder mot verkställighet av tingsrättens dom.


HANDLÄGGNINGEN VID GENOMFÖRANDE AV UPPDRAG OM MEDLING

Jag har träffat fadern vid ett flertal olika tillfällen och haft möjlighet att lära känna honom väl. Jag har även träffat modern både med och utan barnet, vid ett antal tillfällen på flera olika platser. Därutöver har jag även tagit del av en mängd skrivelser, kassettband som jag noggrant läst igenom, lyssnat och analyserat.

Det naturliga som medlare är att försöka träffa båda föräldrarna vid gemensamma samtal, för att stödja dem i att själva hitta lösningar gällande sitt barn. I detta fall har jag förstått att sådana samtal inte accepteras av modern. Modern motsätter sig samarbetsamtal eller liknande och är heller inte beredd att antingen föra en dialog med fadern eller sanktionera för sonen Kalle till kontakt med fadern.
Det synes som Tingsrättens synpunkter i sin bedömning i dom av den 1999 fortfarande har giltighet gällande att samarbetssamtal därför inte verkar meningsfullt.
Jag har valt att inte träffa den gemensamme sonen Kalle i samband med utredningen. Kalle är endast fyra år gammal men jag är fullt klar i min bedömning om hans behov av sin fader i denna infekterade situation.

VID SAMTAL MED FADERN FRAMKOMMER BLAND ANNAT

Fadern är xxxx och lever i nu i ett nytt särboförhållande med en annan kvinna. Kalle är hans enda barn. Fadern berättar att han och modern levde tillsammans under cirka ett år och separerade då Kalle var 6 månader gammal. Han var den som tog initiativet till separationen, men de var överens om att förhållandet inte fungerade och skulle brytas. Han beskriver att han nådde sin gräns då modern i ett telefonsamtal med någon beskyllde honom för att göra barnet illa.

Fadern uppfattar att modern är en mycket aggressiv och obalanserad person. Modern har själv för honom berättat att hon lider av psykiska besvär men söker hjälp för det. Efter separationen sökte han kontakt med henne för att de skulle finna lösningar på hans umgänge med Kalle. Modern ville inte medverka till en kontakt och då Kalle var 9 månader stämde han henne för umgänge. Han hade då inte fått se sin son mer än tre gånger på sex månader. I ett interimistiskt beslut i april 1996 fick han ett umgänge med några timmar ett par gånger i veckan.
Tingsrätten beslutade även om samarbetssamtal. Några sådana samtal blev han aldrig kallad till. Han säger att de redan under tiden de levde tillsammans hade gått på många samtal på flera olika ställen för att få hjälp med sin relation. Fadern uppfattade att samtalen var fruktlösa och gjorde bedömningen att de inte hjälpte modern med hennes besvär.
I 1996 stämde fadern åter modern för att få ett umgänge fastställt. I en umgängesutredning av den 1997 föreslog utredarna att umgänget tillsvidare skulle ske med en kontaktperson närvarande eftersom modern skulle kunna uppvisa för stor oro som skulle kunna påverka barnet negativt och i 1997 förordnade tingsrätten interimistiskt om umgänge vartannat veckoslut några timmar lördag och söndag i närvaro av kontaktperson. Umgänget blev enligt fadern endast av vid hälften av tillfällena på grund av moderns negativa inställning vilket resulterade i att kontaktpersonen inte lyckades få med sig barnet hemifrån. I 1997 avböjde fadern allt umgänge i närvaro av kontaktperson fram till huvudförhandlingen.
I domen av den 1998 fick fadern rätt till ett successivt utökat umgänge med Kalle till en början i närvaro av kontaktperson vid hämtning och lämning och sedan umgänge över dagen utan kontaktperson. Därefter skulle umgänget ske en period vartannat veckoslut lördag till söndag och sedan från fredag till måndag morgon med hämtning och lämning på daghemmet. Fadern fick även rätt till ett umgänge varannan storhelg samt en vecka under sommaren 1999.

Under 1998 blev umgänget av vid mindre än hälften av tillfällena. Kontaktpersonen har medverkat vid hämtning och lämning fram till mars 1999. Totalt har det nu varit tre kontaktpersoner, som i olika perioder har medverkat. Ingen av kontaktpersonerna har lyckats med sina uppdrag och mer än hälften av alla umgängestillfällen uteblev. Till slut konstaterade ena kontaktpersonen att detta var umgängessabotage från moderns sida, vilket hon meddelar fadern. Den sistnämnda kontaktpersonen lyckas heller inte i mer än hälften av alla tillfällen. Denna kontaktperson inser att modern inte klarar sin vårdnadsroll och övervägde att anmäla saken till de Sociala myndigheterna, eftersom hämtningarna av pojken nu inte kunde bli sämre. Fadern tycker det har varit bra att ha med en tredje person i samband med hämtningen av barnet. Då fick andra professionella personer se hur modern i verkligheten umgängesaboterade.
Under några månader fungerade det, då han själv hämtade och lämnade Kalle på daghemmet. Han har nu inte kunnat genomföra ett umgänge med Kalle sedan mitten av april. Han anser att Kalle står under stark negativ påverkan från modern.

Den 30 april då han skulle hämta Kalle på daghemmet, sprang pojken hem till sin mamma i stället för att gå till pappas bil. Modern försökte inte motivera Kalle till att gå med pappa och vägrade umgänge resten av helgen. När fadern försökte tala med modern, slängde hon på telefonluren. Hon hänvisade till att hon talat med sin advokat.
Vid nästa veckoslutsumgänge i mitten av maj var pojken glad i samband med hämtningen, som skedde vid moderns bostad. Modern sa att Kalle inte ville sova mer än en natt hos pappa och det uppstod en diskussion mellan föräldrarna. Enligt fadern sa pojken själv att han ville sova tre nätter, vilket jag också kan intyga från bandinspelningen. Pojken är glad när han får syn på pappan men mamman håller pojken i sin famn oftast hela tiden och har långa pussande avskedsprocedurer med Kalle. Pappan får bara stå och titta på och skall ha få med sig pojken så blir han tvungen att bruka våld. Vid nästa tillfälle i slutet av maj uppstod samma diskussion mellan föräldrarna och ett umgänge blev inte av denna gång heller. Fadern ville att han och modern skulle försöka med tre nätters umgänge och om det inte fungerade skulle han köra hem sonen tidigare. Detta accepterade inte modern, som istället avkräver fadern att bara ha sonen hos sig endast en natt.
Mamman koncentrerar sig på att skapa en konfliktsituation med fadern vid hämtningarna och till slut så går modern bara därifrån och lämnar fadern vid vägen. Därefter vid det senaste tillfället den 11 juni, då fadern hämtade Kalle vid daghemmet, sprang pojken åter hem till mamma i stället för att gå till bilen. Fadern, som inte vill bruka våld på pojken lät honom göra detta.
Fadern beskriver att Kalle blev hysterisk och vägrade att gå med honom. Efter att ha tillsammans med dagispersonalen försökt övertala Kalle gav han upp och åkte därifrån. Därefter har han försökt hämta Kalle på dagis igen, men modern har bara tagit pojken och gått därifrån, inför dagispersonalen.
Fadern besöker sedan en tid då och då sin son på daghemmet. Kalle blir glad då han kommer och de har roligt tillsammans. Han beskriver en fysisk nära kontakt, att de leker och spelar fotboll tillsammans och att Kalle vill visa honom olika saker. Han anser att detta är enda möjligheten att pumpa in luft i umgänget?.

Fadern säger att han 1998 yrkade gemensam vårdnad om Kalle, med ett boende hos modern och ett regelbundet umgänge med honom. En vårdnads- umgängesrättsutredning påbörjades under 1999. Vårdnadsutredarens arbetsmetoder har inte modern heller godtagit, utan istället försenat utredningen ytterligare.
Modern stämde honom nyligen och yrkade inskränkt umgänge med kontaktperson vid hämtning och lämning alternativt inget umgänge alls. Något sommarumgänge har inte moderna alls accepterat.
Enligt beslut i tingsrätten blev det ingen ändring av tidigare beslut, det vill säga fadern skall ha ett umgänge varannan fredag eftermiddag till måndag morgon och en vecka under sommaren 1999. Modern överklagade då till Svea hovrätt, som fastslog tingsrättens dom.

Fadern berättar att han vid ett flertal tillfällen har bandat telefonsamtal med modern och bandat i samband med hämtning och lämning av Kalle. Han har även vid något tillfälle videofilmat modern då han skulle hämta pojken. Detta för att kunna visa hur hon beter sig i dessa sammanhang. Han menar, att detta är enda möjligheten för honom att bli trodd, eftersom modern konstant ljuger så mycket.
Han berättar att Hans hjälper modern ekonomiskt och att han tror att de har någon form av nära relation. Modern har även bekräftat för honom två gånger att denna kärleksrelation finns.

Fadern tror att modern kan ge Kalle fysisk omvårdnad, men är övertygad om att hon inte kan ge honom den psykiska omsorg han behöver. Fadern anser att hon vill stryka bort honom ur sonens liv.
Fadern tror att modern endast genom ett vitesföreläggande kan tvingas till att samarbeta runt ett umgänge. Alla andra metoder är prövade och detta är det enda som återstår.

(Uppläst för fadern i telefon den 30 juni 1999)

VID SAMTAL MED MODERN FRAMKOMMER BLAND ANNAT

Modern säger att hon är mycket medveten om Kalles behov av sin pappa och faderns rätt till en kontakt med sin son. Hon skulle önska att situationen var annorlunda så att hon och fadern i samförstånd kunde lösa umgänget. Modern uppfattar att fadern har mycket svårt att leva sig in i andra människors behov och känslor och att han därigenom kränker andra då han på olika sätt agerar för att uppnå sina egna syften och mål. Han är misstänksam och hotar anmäla människor som inte stödjer honom, till exempel har han hotat att anmäla daghemmet, Hans, modern och moderns advokat.

Modern upplever att fadern kränker hennes integritet. Hon berättar bland annat om att han skriver en ?bok? om deras relation, där han lämnar ut henne. Han skickade sedan boken, utan hennes medgivande, till hennes släktingar och vänner för att få deras synpunkter. Enligt modern gjorde fadern det då hon fortfarande ammade Kalle och var extra känslig. Han har vid ett flertal tillfällen bandat gräl de hade då de levde tillsammans, telefonsamtal de haft med anledning av umgänget med Kalle och bandat i samband med hämtning och lämning av pojken. Han har vid det senaste umgängestillfället även videofilmat henne och Kalle. Hon har talat om att hon inte kan tänka sig att föra ett samtal med en person som bandar henne för att det senare skall användas mot henne, men fadern bryr sig inte. Modern har själv aldrig svarat med att banda fadern.
Däremot har hon uppmuntrat honom till att ringa och tala med Kalle i telefonen och då framförallt inför en kommande umgängeshelg. Det har fadern inte varit intresserad av utan då han har ringt har det varit för att tala med henne.

Modern berättar att hon blev mycket förälskad i fadern och att hon kände sig glad över graviditeten med honom. Fadern var dock ständigt misstänksam och beskyllde henne för att vara otrogen och att stjäla pengar från honom. Han ville inte skriva under faderskapet utan krävde blodprov. Då blodprovet var klart och utpekade Jan som far, fick han ändå för sig att hans Hans kunde vara pappa till Kalle.
Modern får en del ekonomisk hjälp till Kalle av Hans och han har stöttat henne i föräldrarollen. Det har dock aldrig varit något annat än en bra relation mellan dem.
Hon beskriver att relationen med hennes egen mor alltid varit mycket skör. Hon blev besviken då hon vid separationen från fadern inte fick stöd av sin mamma och bröt kontakten under något år. Hon har nu tagit upp kontakten, framförallt då hon önskar att Kalle ska kunna träffa sin mormor.

Modern arbetar deltid för Kalles skull och att hon har arbetat som lärarassistent. Hon är utbildad sjuksköterska med vidareutbildning till vårdlärare. Fadern har fram till för ett par månader sedan endast betalat underhåll motsvarande underhållstödet och har haft förmåga att betala mer. Hon har en ekonomisk kärv situation och är tacksam för att hon får en del hjälp av Kalles farföräldrar.

Modern säger att fadern har ringt vid några tillfällen, då han haft Kalle hos sig. Kalle har varit olycklig och har velat åka hem till mamma, vilket han då har fått göra. Hon beskriver att fadern vid de senaste umgängestillfällena inte har lyssnat på Kalles vilja och misstrott henne, då hon har uttryckt den för honom. Vid ett av dessa tillfällen åkte fadern iväg efter en kort stunds försök till övertalning av Kalle och sa då inte ens adjö till pojken. Modern försökte på olika sätt hitta kompromisslösningar och föreslog fadern en natts övernattning och att han därefter kunde träffa Kalle över dagen. Fadern accepterade inga kompromisser.
Enligt modern behövde Kalle veta i förväg hur länge han skulle stanna hos pappa, för att känna sig trygg, då han skulle följa med honom.

Modern säger att hon enbart talar positivt med Kalle om hans pappa och försöker stötta honom i kontakten. Modern menar att det är naturligt att Kalle ändå har förstått att det är konflikter mellan hans föräldrar och att det påverkar hans upplevelse av kontakten med sin pappa. Han har sagt till henne att han kan sova en natt hos pappa och att han tycker att det är för mycket med tre nätter. Han säger att pappa har tvingat honom att stanna kvar även om han inte har velat. Modern tror att om hon och fadern kunde lova Kalle att det till en början bara ska handla om en övernattning , så skulle det inte bli problem med umgänget.
Hon beskriver att Kalle tidigare har varit glad då han skall träffa sin pappa och nöjd vid hemkomsten. Hon har förstått att de gör olika saker tillsammans som att bada, gå i skogen och greja med pappas båt.

Modern säger att det inte verkar finnas någon lösning på umgängessituationen, då det förutsätter att fadern försöker lyssna mer på Kalle och att han i detta läge måste backa lite med sina krav. Kalle far illa av den situationen som är och de måste båda hjälpa honom med det.
Modern är orolig inför sommarumgänget, då Kalle ska vistas hos sin pappa.

(Uppläst för modern i telefon den 30 juni 1999)


YTTRANDE

Jag uppfattar att det är en mycket infekterad situation mellan föräldrarna och citerar tingsrättens dom av den 1998 att samarbete i form av samarbetssamtal eller liknande inte är meningsfullt. Det framstår som helt uteslutet att modern skall kunna bilägga sin konflikt genom samtal. De samtal som redan ägt rum synes snarare ha bidragit till att öka konflikten. Tingsrättens förhoppning är att tiden skall verka i läkande riktning. En annan omständighet som skulle kunna verka i samma riktning är förekomsten av ett fungerande umgänge.
Det synes framförallt som om faderns misstänksamma inställning till modern, vilken verkar ha funnits med sedan den tid de levde tillsammans, påverkar föräldrarnas förmåga till en kontakt med varandra. Att ifrågasätta faderskapet, att misstänka en intim realtion mellan modern och Hans, att utan moderns tillåtelse lämna arbetsanteckningar om relationen till moderns släktingar och vänner, att banda samtalen med henne och därefter använda banden som bevis mot henne gagnar inte ett samarbete utan slår undan alla incitament för att sakta men säkert bygga upp en fungerande kontakt.

Det har inte framkommit att modern på ett aktivt sätt har agerat mot faderns kontakt med Kalle. Däremot är det troligt att pojken känner av den situationen som råder mellan föräldrarna.
Modern har gett en beskrivning av situationen som att hon vill att Kalle ska träffa sin far och att hon på olika sätt har försökt stötta kontakten. Hon känner dock en viss tveksamhet inför fadern, då hon upplever att han inte kan leva sig in i andra människors känslor och att han inte har velat tillmötesgå carls behov. Hon tror att det hade gått att genomföra ett umgänge om fadern hade varit beredd att backa lite och accepterat att sonen hade sovit över en natt till dess att han kände sig tryggare.

Jag uppfattar att det är vanligt då barn i perioder av olika anledningar känner sig lite otrygga och osäkra, att de får svårt att sova hemifrån och att de behöver stöd av sina föräldrar i den situationen. Det kan innebära att man måste vara flexibel och försöka lösa situationen utifrån vad som är lämpligast vid varje tillfälle och eventuellt lova barnet en kortare tids övernattning.
Kalle har i huvudsak bott med sin mamma och hon är den person som har mest kunskap och erfarenhet av hans behov. Detta behöver fadern ta till sig för att kunna ge sin son det stöd han behöver, framförallt under alla småbarnsåren.
Undertecknad anser att en kontaktperson skulle vara till god hjälp vid hämtning, för att underlätta för föräldrarna men även för att en utomstående ska få en uppfattning om pojkens behov.
Båda föräldrarna har beskrivit att Kalle i samband med hämtning har varit orolig och sprungit hem till mamma i stället för att sätta sig i pappas bil. Vid något tillfälle har oron accelererat till att han blivit hysterisk.
Hur långt ska en förälder behöva gå för att tillgodose ett umgänge ska en vårdnadshavare handgripligen behöva tvinga ett barn till ett umgänge?

Det har inte framkommit att Kalle far illa av att umgås med sin far, utan de synes ha en bra kontakt när väl ett umgänge blir av. Däremot far han mycket illa av att hans föräldrar inte har förmåga att samarbeta på ett sätt som gagnar honom och det finns en risk som inte är ringa att han på sikt kommer att ta skada av det.
Jag uppfattar att föräldrarna skulle behöva söka hjälp för egen del, till exempel vid PBU, för att få råd i hur de ska hantera umgänget och för att kunna möta Kalles behov, på ett bättre sätt.

Kalle har på det sätt en liten person kan agera - genom att springa hem till mamma visat att han oroas av situationen, vilket han måste få bli lyssnad till och hjälpt med. Kalle har nu inte haft något helgumgänge med sin far sedan mitten av april och jag uppfattar att det kan bli en alltför stor omställning för Kalle att vid sommarumgänget sova hemifrån, utan mamma, under en hel vecka.

Om inte fadern är beredd att under en kortare period tillmötesgå modern i att låta Kalle sova över endast en natt vid umgänge, anser jag att hinder för verkställighet enligt 21 kap 6§ 1:a och 2:a stycket föräldrabalken föreligger.

Stockholm den 1 juli 1999-08-06


Socionom Anna-Lena
Familjesaksutredare/ Specialist

Kopia av yttrandet tillsänds parterna den 1999. Kopia av beslut eller dom emotses. /.

Läs från början.
Index