PARTER
Kärande
Jan Efternamn
Ombud:
Svarande
Lena Efternamn
Ombud och biträde enligt rättshjälpslagen
Advokat. Iris
DOMSLUT
1. Jan skall ha rätt till umgänge med sonen Kalle, enligt följande
a) under fem veckoslut i veckor med ojämnt nummer fyra timmar varje lördag och fyra timmar varje därpå följande söndag, i närvaro av kontaktperson, utsedd av socialkontoret;
b) för tiden efter den tid som anges under a):
under tre veckoslut i veckor med ojämnt nummer varje lördag eller söndag från kl. 10.00 till kl. 18.00, varvid Kalle skall hämtas och lämnas av en kontaktperson, utsedd av socialkontoret;
c) för tiden efter den tid som anges under a) och b):
under två veckoslut i veckor med ojämnt nummer varje lördag eller söndag från kl. 10.00 till kl. 18.00 utan medverkan av kontaktperson;
d) för tiden efter den tid som anges under a) - c)
under fem veckoslut i veckor med ojämnt nummer varje lördag
från kl. 10.00 till söndag kl. 18.00;
e) för tiden efter den tid som anges under a) - d):
varje veckoslut i veckor med ojämnt nummer från fredag kl. 17.00 till måndag kl. 9.00, varvid Kalle skall hämtas och lämnas på daghemmet;
f) varannan påskhelg från dagen före skärtorsdagen kl. 17.00 till annandag påsk kl. 17.00;
g) varannan julhelg från den 23 december kl. 11.00 till den 30 december kl. 17.00;
h) vartannat skolornas februarilov från fredagen före lovet kl. 17.00 till sondagen efter lovets slut kl. 17.00;
i) varannan nyårshelg från dagen före nyårsafton kl. 17.00 till dagen före skolornas start kl. 17.00;
j) sommartid år xxxx en vecka, år xxxx två sammanhängande veckor och de följande åren tre sammanhängande veckor med skyldighet för Jan att senast den 1 maj varje år med början år xxx underrätta Lena om när han avser att utöva umgänget. Lena skall därefter underrätta Jan om under vilka sammanhängande veckor
under sommaren som hon avser att ha semester tillsammans med Kalle, under vilken tid Jan inte har rätt till umgänge enIigt a) Lena skall senast den 1 maj xxx meddela Jan vilka tre sammanhängande veckor under sommaren xxx hon avser att ha semester tillsammans med Kalle. Under denna tid har Jan inte rätt till umgänge enligt a) - e);
2.Vad som förordnats enligt a) - e) och k) skall gälla utan hinder av att domen inte vunnit laga kraft till följd varav tingsrättens interimistiska beslut inte längre skall gälla.
3. Tingsrätten fastställer ersättning enligt rättshjälps-lagen (1972:429) att advokat Iris för det biträde hon lämnat Lena med (xxx xxx) kr, varav xxx xxx kr för arbete och x xxx kr för tidsspillan. I beloppet ingår mervärdesskatt med xx xxx kr.
4. Kostnaden för Lena rättshjälp skall stanna på staten.
BAKGRUND
Jan och Lena har tillsammans sonen KALLE. Lena är ensam vårdnadshavare för Kalle
Jan och Lena träffades 19xx och förlovade sig i augusti xx år. I september 19xx blev Lena gravid. Parterna bodde tillsammans under tiden december till november.
I xx ansökte Jan hos tingsrätt om stämning å Lena med yrkande att han skulle tillerkännas umgängesrätt med Kalle. Vid sammanträde för muntlig förberedelse den 19xx förordnade tingsrätten interimistiskt, i enlighet med parternas överens-kommelse, att Jan skulle ha rätt till umgänge med Kalle tre timmar varannan lördag och söndag med början kl. 13.00, varannan tisdag, med början kl. 17.00, den vecka när helgumgänge inte ägt rum, och varannan torsdag, med början kl. 17.00, den vecka när helgumgänge ägt rum. Tingsrätten förordnade vidare likaledes enligt parternas överenskommelse att umgänget skulle påbörjas, eller, om Lena då bytte bostad. Tingsrätten uppdrog vidare åt Socialnämnden att snarast anordna samarbetssamtal mellan parterna.
Sedan Jan i skrift till tingsrätten återkallat sin talan avskrev tingsrätten målet i beslut samma dag och förordnade att det interimistiska beslutet inte längre skulle gälla.
I ansökan om stämning å Lena, yrkade Jan att han skulle tillerkännas rätt till umgänge med Kalle i viss angiven omfattning.
Lena bestred Jans yrkande.
Efter muntlig förberedelse fann tingsrätten i beslut att parterna inte kunde samarbeta kring ett umgänge med Kalle, som då ännu inte uppnått ett och ett halvt års ålder, och att ett sådant samarbete syntes vara nödvändigt. Tingsrätten lämnade därför Jan interimistiska yrkande om umgängesrätt utan bifall. I samma beslut förordnade tingsrätten att Socialnämnden skulle avge yttrande i frågan i vilken form och i vilken omfattning ett umgänge för Jan med Kalle borde äga rum med hänsyn till Kalles bästa.
I umgängesrättsutredning föreslog utredarna att umgänget mellan Jan och Kalle tills vidare skulle ske tillsammans med en kontaktperson.
Efter att muntlig förberedelse hållits förordnade tingsrätten i beslut för tiden intill dess lagakraftägande dom förelåg, annat förordnades eller talan förfallit att Jan skulle ha rätt till umgänge med Kalle i närvaro av kontaktperson vartannat veckoslut, fyra timmar på lördagen samt fyra timmar på söndagen.
Sedan Lena begärt omprovning av beslutet ändrade tingsrätten det tidigare beslutet endast på det sättet att kontaktpersonen skulle utses av Socialnämnden och att umgänget skulle börja.
Efter muntlig förberedelse förordnade tingsrätten med ändring av det tidigare beslutet interimistiskt att Jan skulle ha rätt till umgänge med Kalle varannan lördag från kl. 10.00 till kl. 17.00 i närvaro av en kontaktperson utsedd av Socialnämnden, med början lördagen den xx 19xx.
Socialkontoret underrättade tingsrätten om att socialkontoret inte kunde fullgöra satt uppdrag att via kontaktperson medverka i umgänget mellan Jan och hans son, eftersom Jan avböjt allt umgänge med sonen i närvaro av kontaktperson, åtminstone från till huvudförhandlingen i tingsrätten.
YRKANDEN
Jan har, som han slutligen bestämt sin talan, yrkat, jämväl interimistiskt, att han tillerkänns rätt till umgänge med Kalle enligt följande;
a) i närvaro av kontaktperson vartannat veckoslut, i fyra timmar
på lördagen och fyra timmar på söndagen under fem helger
(totalt tio umgängestillfällen)
b) för tiden därefter fyra lördagar (eller söndagar) mellan kl.
10.00 och kl. 18.00 utan närvaro av kontaktperson,
c)för tiden därefter varannan lördag från kl. 10.00 till söndag
kl. 18.00 (dvs. en övernattning) vid fem tillfällen,
d) för tiden därefter varannan helg från fredag kl. 17.00 till
måndag morgon kl. 9.00,
e) varannan julhelg från den 23 december kl. 17.00 till den 30
december kl. 17.00.
f) varannan nyårshelg från dagen före nyårsafton kl. 17.00 till
dagen före skolornas start kl. 17.00,
g) varannan påskhelg från dagen före skärtorsdagen kl. 1700
till annandag påsk kl. 17.00,
h) vartannat sportlov från fredag kl. 17.00 till påföljande
söndag kl. 17.00.
i) fyra sammanhängande veckor varje sommar med
med skyldighet för Jan att senast den x maj
varje år ge tillkänna vilka veckor han avser att utöva
umgänget.
Lena har medgivit Jans yrkande enligt punkten a) med tillägget att umgänget skall ske udda veckor. Hon har för tiden efter de fem helgerna medgivit Jan rätt till umgänge uteslutande närvaro av kontaktperson och endast under lördagar, udda veckor, från kl. 10.00 till kl. 18.00, samt från kl.15.00 till kl. 18.00 med avhämtning på dagis.
GRUNDER
Jan har som grund för sin talan åberopat att umgänge i den begärda omfattningen ar bäst för Kalle. Han har därvid framhållit att han är flexibel vad gäller antalet helger med kontaktperson och det väsentliga för honom är att en slutpunkt sätts för kontaktpersonens närvaro.
Lena har som grund för den medgivna umgängesrätten åberopat att det är förenligt med Kalles bästa att umgänge endast sker i närvaro av kontaktperson.
UTVECKLING AV TALAN
Parterna har anfört bland annat följande.
Jan
Lena har sedan parternas separation motarbetat Jans relation till Kalle. Allt umgänge skall ske på hennes villkor. Hon har ständigt sett till att kontakten mellan Jan och Kalle bryts. Jan får inte någon information alls om Kalle. Lena tillåter inte att han besöker Kalles daghem under motiveringen att besök stör verksamheten där. Hon har förbjudit daghemspersonalen att till Jan lämna ut uppgifter om Kalle. Hon bar brutit kontakten med sin mor på grund av att modern erbjöd sig att bli kontaktperson vid umgänget mellan Jan och Kalle. Hon tillåter inte att Kalle tar emot presenter varken av Jan eller av mormodern. Det finns en djup konflikt mellan Jan och Lena. Denna skall dock inte hindra Jan och Kalle från att träffa varandra. Han medger att han vid tre tillfällen utövat fysiskt våld mot Lena i form av örfilar. Hon har dock också slagit honom vid flera tillfällen. Det våld som han utövat mot Lena utgör inte skäl för någon oro för Kalles skull. Hon har inte ens påstått att det finns risk för att Jan skulle förgripa sig mot Kalle.
Jan hade före den juli inte träffat sin son under ett år. Då de samanträffade nämnda datum under medverkan av en kontakt-person ville Kalle genast hem. Jan körde därför omedelbart hem honom. Han har därefter träffat Kalle vid åtta tillfällen i närvaro av kontaktperson, nämligen den xx juli, x, xx, xx och xx augusti, x och x september samt x. Den xx och ville Kalle inte träffa Jan. Den x var Kalle sjuk. Vid umgängestillfällena uppstod en mycket fin kontakt mellan far och son.
Efter tingsrättens interimistiska beslut avböjde Jan allt vidare umgänge med Kalle i närvaro av kontaktperson. Trots att han förnuftsmässigt förstod att hans beslut var ofördelaktigt både för honom och sonen och trots den goda kontakten han fick med sonen, orkade han inte känslomässigt med den motgång, som det innebar att tingsrättens beslut inte innehöll någon slutdag för det i hans tycke onormala umgänget i närvaro av en kontaktperson.
Jan och Lena har i syfte att lösa sina konflikter hatt kontakt med mödravårdscentral, psykiatriska akutteam och familjerättsenheten inom Socialtjänsten.
Eftersom samtalen inte givit några resultat är det inte meningsfullt med ytterligare samtal.
Lena
Lena har en helt annan uppfattning än Jan om orsaken till den avbrutna relationen mellan honom och Kalle. Hennes uppfattning är att avbrotten skett enligt Jans önskan. Hon är medveten om att det är viktigt för ett barn att ha en god relation till båda föräldrarna och hennes önskan är också att Kalle skall få en god kontakt med sin far. Detta har dock har hitintills inte varit möjligt att åstadkomma, eftersom Jan ständigt avbrutit kontakten.
Allt umgänge mellan Jan och Kalle bör tills vidare ske i närvaro av kontaktperson. Lena kan inte yttra sig om för tiden kan vara mogen för ett umgänge utan kontaktperson. Ett sådant umgänge bör få förekomma först när hon kan känna sig till 110 procent säker på att Kalle är trygg hos Jan och att inget ont skall hända Kalle, varken
Fysiskt eller psykiskt, samt när Jan visar vilja till samarbete och kommunikation. Anledningen till att hon känner oro är den behandling hon själv utsatts för av Jan.
Jan har vid flera tillfällen varit våldsam mot Lena. Hans uppgifter om att hon slagit honom är inte riktiga. Hon har endast tagit i honom för att försvara sig själv. Jan har svårt att behärska sig. Han sätter sina egna känslor och behov i första rummet. Han saknar insikt om sina egna fel och brister. Lena är orolig för vad som kan hända om Kalle gör eller säger något som misshagar Jan. Att Jan gång på gång avbrutit kontakten med Kalle visar att han inte i första hand tänker på Kalles bästa.
Eftersom Jan valt att inte träffa Kalle anser Lena att hon inte har någon anledning eller skyldighet att informera Jan om Kalles utveckling och förehavanden. Hon anser att ett umgänge mellan far och son inte skall utövas på ett daghem. Hon har brutit med sin mor för att hon anser att modern svikit henne. Jan har själv brutit kontakten med sina föräldrar, som är rädda för honom. Hon och Kalle har dock god kontakt med Kalles farföräldrar
DOMSKÄL
BEVISNINGEN
Lena har som skriftlig bevisning åberopat delar av umgängesrättsutredningen.
Som muntlig bevisning har partema åberopat förhör med sig själva Lena har dessutom åberopat vittnesförhör med Dick, som medverkat som kontaktman vid umgängestillfällena, och med socialsekreteraren, som undertecknat umgängesrättsutredningen
Parterna har hänfört sig till de omständigheter som antecknats under rubriken Utveckling av talan och därutöver uppgivit bland annat följande.
Jan
Jan är xxxx och arbetar bland annat med xxxxx. På grund av sitt arbete har han ingen möjlighet att umgås med Kalle måndag till fredag under dagtid. Han innehar uppdrag som xxx inom vården. Han har en flickvän, som han inte bor tillsammans med.
Till en början var Jans och Lenas förhållande tämligen normalt bortsett från ett par konstiga incidenter. Problemen uppstod efter det att Lena blivit gravid. Det uppstod tjafs, strul och gräl. Jan ville till exempel diskutera om de överhuvudtaget skulle ha barn tillsammans, Då han ifrågasatte detta rasade Lena ihop fullständigt. Hon uppsökte honom på hans arbetsplats. Efter besöket slängde hon sig och sina skolböcker på trottoaren utanför och sprang iväg. Jan och Lena träffades därefter på mödravårdscentral, där Jan försökte förklara varför han var tveksam till barnet. Diskussionerna ledde inte till något resultat. Lena flyttade in i Jans lägenhet i december 19xx. Det var inte heller något enkelt beslut för Jan att de skulle flytta ihop men Lena tryckte på. Jan upplevde att han befann sig i en hotsituation som bestod i att han, om han inte gick med på att flytta ihop med Lena, inte skulle få träffa satt barn. Lena talade relativt tidigt uttryckligen om för Jan att hon skulle göra allt för att han inte skulle få träffa barnet.
Jan medger att han gett sig på Lena fysiskt vid tre tillfällen. Vid ett tillfälle i januari 19xx, då de, återvänt hem efter att ha åkt skridskor och de ännu befann sig i bilen, sade Jan att de skulle avbryta förhållandet och bad att få tillbaka förlovningsringen. Lena började skrika. Hon skrek i tio minuter och höll fast honom så att han inte kunde komma ur bilen. Jan slafsade då till henne med vänster hand. Vid ett annat tillfälle körde hon barnvagnen in i ryggen på honom, varefter han gav henne en örfil. Vid det tredje tillfället hade hon tagit tag i hans skjorta samtidigt som hon skrek. Också då gav han henne en örfil.
Vad gäller Lena påstående att Jan vid något tillfälle dragit ned en sänglampa så att den orsakade ett sår i Lenas ansikte bestrider han att detta skett avsiktligen.
Vid en tillbakablick på deras förhållande kan Jan konstatera att Lena saknar förmåga att ta hänsyn till och visa respekt för andra människor och att det också brister i hennes omdömesförmåga,
Under tiden från november 19xx då Lena flyttade från Jan bostad till dess han, gav in stämningsansökan till tingsrätten träffade han Kalle vid tre tillfällen. Den xx 19xx förekom ett dramatiskt sammanträffande mellan honom och Kalle i samband med sammanträdet vid tingsrätten. Kalle grät hela tiden, Den x 19xx strax efter kl. 13.00 kom han till Lenas bostad för att umgås med Kalle i enlighet med parternas överenskommelse och tingsrättens interimistiska. Ingen var hemma. Lena hade då via hans telefonsvarare meddelat att hon inte kunde vänta längre och att hon ställde in helgens umgänge. Han gjorde polisanmälan om det inträffade. Nästa umgängeshelg inföll den xx och xx, Den xx maj frågade Jan Lena då de träffades på parkeringsplatsen, om hon haft en sexuell relation med Hans. Lena svarade inte utan log bara. Hon har en förmåga att uttrycka dubbla budskap genom satt leende, Jan blev så upprörd att han sa att han ?skiter i allt? och gick därifrån, Bakgrunden till hans fråga var dels, att Lena sagt att hon haft flera älskare, dels att Hans betalade pengar till Kalle. Han misstänkte en tid att Hans var far till Kalle.
Den xx återkallade Jan sin talan vid tingsrätten. Anledningen härtill var att han dels inte orkade med de ständiga bråken med Lena om umgänget, dels att han fick problem på jobbet, Han drabbades av en lättare depression, varför han fick sömntabletter av företagsläkaren. Han har i övrigt inte sökt läkare på grund av psykiska besvär.
Umgänget med Kalle under oktober 19xx i närvaro av kontaktpersonen, Dick, gick mycket bra utom första gången. Den xx träffades Jan och Kalle i ösregn. Kalle blev rädd och ville hem, varför Jan körde hem honom. Nästa dag, den xx, fungerade umgänget utmärkt. Jan hade tagit med sig en kasperdocka som fångade Kalles uppmärksamhet. Det var soligt och de gick på xx. Den x badade Jan , Kalle och Kalles mormor tillsammans. Den x var Kalle för första gången hemma hos Jan . Han blev förtjust över alla leksaker. De lekte i bostaden och i lekparken. Lena hade skickat med förhållningsorder om skötseln av Kalle. Den x badade Jan och Kalle. Den x var Kalle förkyld och ville hem. Det blev dock en stunds lek hemma hos Jan och i lekparken innan Jan körde hem honom, Mötet den x gick bra. De var först i lekparken och fikade därefter. En gås bet Kalle i foten. Hemma hos Jan kom mormor på besök. Kalle kallade Jan för ?dumma pappa? för första gången. Den x och x september ville inte Kalle träffa Jan . Den x ville Kalle först inte träffa Jan men när han fick se honom och hans bil blev han glad och kröp självmant upp i sin bilstol. De åkte till Jans båt och Kalle fick styra den. Därefter var de hemma hos Jan, där Kalle började känna sig hemma. Han var lite snuvig och trött. På kvällen meddelade Dick att Kalle förmodligen var sjuk och att det var osäkert hur det skulle bli nästa dag. Den x meddelade Dick att Lena ringt och sagt att Kalle var sjuk.
Jan hade efter förberedelsen vid tingsrätten stora förväntningar inför tingsrättens interimistiska beslut .
Han hoppades att få ett slut på det onormala umgänget i närvaro av en kontaktperson. Han blev därför fruktansvärt besviken när tingsrättens beslut innebar att umgänget med kontaktperson skulle fortsätta utan någon slutdag. Han kände att han inte orkade kämpa längre för ett normalt umgänge. Trots att han fått god kontakt med Kalle och trots att han förstod vilka konsekvenser det kunde få för honom beslöt han således att avböja
umgänge med Kalle i närvaro av kontaktperson fram till huvud-förhandlingen.
Vad gäller förhållandet till Lena vill Jan helst undvika all kontakt med henne. Han är emellertid medveten om att den omständigheten att de har ett barn tillsammans kräver ett visst samarbete. Han ar dock inte intresserad av att delta i samarbetssamtal med henne. Sådana samtal är inte meningsfulla. De har redan träffat fem olika terapeuter i syfte att lösa sina konflikter utan att det givit något resultat. Han orkar inte längre höra Lena tala lila om honom, bland annat envisas hon med att påstå att han är psykiskt sjuk. Till exempel åtgick 70 procent av tiden vid det första sammanträffandet med vårdnadsutredarna till att diskutera huruvida han var psykiskt sjuk. Även vid det andra sammanträffandet diskuterades den frågan.
Lena har förbjudit daghemspersonalen att medverka till all kommunikation mellan Jan och Kalle. Vid ett tillfälle då han befann sig på tjänsteuppdrag i närheten av daghemmet tog han sig friheten att gå in och fråga efter Kalle. Kalle kände inte igen honom, vilket var en chockerande upplevelse för honom.
Jan började skriva dagbok när han var 17 år gammal Det är därför naturligt för honom att anteckna även händelser som har samband med Lena och Kalle. Han och Lena var överens om att skriva en bok om hennes graviditet. Hon slutade dock efter en vecka. Jan avser att komma ut med en bok om hans och Lenas förhållande
Lena
Hon är xxxxxxxx och bar vidareutbildat sig till xx i xx. Hon arbetar f.n. som xxx.
Problemen mellan Lena och Jan började i samband med graviditeten och samanflyttningen. Bland annat krävde Jan att de skulle skriva under ett avtal om att sambolagen inte skulle vara tillämplig mellan dem. Lena ville egentligen inte skriva under men gav efter. Hon sökte hjälp hos mödravårdcentralen för deras samlevnadsproblem. Jan deltog i samtal vid två tillfällen men ansåg därefter att det inte fanns behov av ytterligare samtal. Familjerätten kontaktades av mödravårdcentralen på grund av den oro man kände där för att Jan skulle bli våldsam.
Faderskapet till Kalle fastställdes efter faderskapsutredning på begäran av Jan .
Under den tid de bodde tillsammans deltog Jan inte i skötseln av Kalle. Han etablerade inga rutiner kring umgänget med Kalle. Han var tillsammans med Kalle endast när det passade honom. Det var mycket bråk om att han sov i eget sovrum eftersom han inte ville bli störd. Även när de var ute med båten sov Jan för sig själv.
Efter att Jan i oktober xx hotat att döda Lena gick hon hjälp av psykiatriska att flytta tillbaka till sin lägenhet. Hon flyttade dock åter ihop med Jan under ett antal dagar i november innan hon definitivt flyttade från honom. I mitten av november xx. Från akutteamet hade man inte kunnat få kontakt med henne, eftersom Jan stängt av telefonen. Han var möjligen rädd att hon skulle ringa sin syster i xx. Personal från akutteamet åkte då ut till lägenheten i Jans lägenhet och såg till att hon kom därifrån. Genom förmedling av akutteamet fick Lena en stödkontakt på familjesektionen inom socialdistriktet.
Lena var helt slut efter den långvariga konflikten med Jan. Hon ammade Kalle och låg sömnlös om nätterna. Jan
tog inte på något sätt hänsyn till hennes situation. Han anklagade henne för att hon aldrig tyckt om honom, vilket är helt fel.
I februari 19xx skickade Jan ett utkast till sin bok med detaljer om deras samliv till släkt och vänner, vilka skulle fungera som en referensgrupp, utan Lena samtycke. Lena yttrade då att han kunde göra vad han ville men att han skulle lämna henne utanför. Hon har också sagt att han skulle lämna henne och Kalle i fred, vilket av honom tolkas som att hon sagt att han aldrig skulle få träffa Kalle.
Efter att tingsrätten uppdragit åt Socialnämnden att anordna samarbetssamtal förekom sådana samtal vid två tillfällen, varefter Jan avböjde vidare deltagande.
Inför umgänget enligt tingsrättens förordnande hade Lena och Jan talats vid på Valborgsmässoafton. Lenas bestämda uppfattning var att de avtalat att Jan skulle hörs av sig på förmiddagen den 4 maj. Jan hörde emellertid inte av sig. Lena försökte ringa honom flera gånger. Hon brukade gå ut med Kalle vid ettiden för att han skulle sova. När hon inte hört av Jan strax före kl. 13.00 meddelade hon via hans telefonsvarare att hon ställde in helgens umgänge, varefter hon gick ut med Kalle. När hon fick reda på att det var fråga om ett missförstånd ringde hon direkt till Jan, som dock förklarade att han inte vill.
träffa Kalle på söndagen den 5 maj. Följande umgängeshelg var Jan den xx maj hemma hos Lena och de åt middag tillsammans. Den xx maj hade de avtalat att först åka ut för att gå en promenad och att därefter äta middag tillsammans. Genast de träffades frågade Jan om hon hade en sexuell relation med Hans. Hon förnekade detta och framhöll att de skulle ut och gå. Jan sade då att han inte mådde bra och gick därifrån. Lena ringde upp honom och bad honom komma påföljande torsdag.
han svarade att han inte ville träffa henne och Kalle om hon inte berättade om sin relation till Hans. Han bad henne dra åt helvete och kallade henne negerhora.
Jan har utövat fysiskt våld mot Lena vid flera tillfällen. Under graviditeten då hon inte tog av sig sina ytterskor omedelbart när hon kom in i lägenheten tvingade han ned henne på golvet och drog av henne ytterskorna. Vid ett annat tillfälle då de låg i sängen bad han henne släcka sänglampan. När hon inte lydde fort nog slet han loss lampan från väggen, varefter den föll ned på hennes ansikte så att hon fick ett sår ovanför ögat. Han har gett henne örfilar vid flera tillfallen Han har också spottat på henne.
I juli 19xx var Lena, Kalle och Jan tillsammans ute i hans båt. De blev osams om vart de skulle lägga till. Lena krävde att hon skulle vara med och bestämma, eftersom hon betalade hälften av kostnaderna, och hävdade att de av hänsyn till Kalle skulle söka hamn på ett barnvänligt ställe. Jan blev arg och gav Lena ett knytnävslag i ansiktet. Hon hade Kalle i famnen. Kalle blev fruktansvärt rädd. Lena har aldrig sett honom så rädd. Lena och Kalle sattes därefter i land. Speciellt efter denna sista händelse känner hon stark rädsla för Jan . Händelsen visar hur svårt han har att behärska sig.
Även Jans agerande i övrigt inger farhågor vad gäller hans psykiska hälsa. Han har till olika instanser anmält Iris, daghemmet och barnpsykologen. Han har brutit med Hans i tron att Lena haft en sexuell relation med Hans. Han har hotat föräldrarna och skickat mängder med brev och fax till dom. Man kan vara arg på sina föräldrar men det är inte normalt att agera på det sättet. Föräldrarna är rädda för honom.
Lena har själv brutit med sin mor, eftersom hon kände att modern svikit henne genom att erbjuda sig att vara kontaktperson vid umgänget mellan Kalle och Jan. Hon anser att en mormor skall vara mormor och inte kontaktperson. Om modern ber om ursökt är hon villig att återuppta kontakten.
Vad gäller Jans kontakt med daghemmet anser hon att daghemmet inte är ett ställe där man bara kan droppa in för att umgås med sitt barn. Dessutom måste Kalle förberedas inför varje umgänges-tillfälle. Om tingsrätten förordnar om vardagsumgänge enligt Lenas medgivande får Jan möjlighet till kontakt med daghemmet.
Kalle är ett tryggt och harmoniskt barn. Han är glad och social, Han tycker att det ar roligt med andra människor. Lena har inte kunnat se någon reaktion - utöver trötthet - efter umgängestillfällena i juli — oktober
19xx. Hon kan inte heller säga om han påverkats av den därefter avbrutna kontakten med Jan. Hon talar med Kalle om hans far och visar honom foton på fadern.
TINGSRÄTTENS BEDÖMNING
Parterna är ense om att umgänget mellan Jan och Kalle under fem helger skall ske i närvaro av kontaktperson. Tingsrätten har att ta ställning till hur umgänget skall utformas för tiden därefter
Det avgörande för prövningen av umgängesfrågan är vad som är bäst för Kalle. Vid denna prövning är utgångspunkten den i vårt samhälle allmänt vedertagna uppfattningen att det får antas vara till ett barns bästa
att barnet får umgås med båda sina föräldrar. Frågan är då om det finns något som talar mot att Jan tillerkänns umgänge i normal omfattning, dvs ett umgänge som efter en övergångstid sker utan medverkan av en kontaktperson.
Det är uppenbart att relationen mellan parterna är komplicerad och att det finns starka motsättningar mellan dem. Tingsrätten har i denna del noterat bland annat att båda parterna brutit med sina respektive föräldrar men har kontakt med motpartens föräldrar samt att båda genom dagboksanteck-ningar och bandinspelningar ägnar sig åt en omfattande kartläggning av motpartens förehavanden. Jan har i anslutning till det sist-nämnda förhållandet förklarat att det är ett naturligt beteende för honom eftersom han skrivit dagbok sedan 17-årsåldern. Lenas agerande hurvidlag kan möjligen ha tillkommit för att göra det möjligt för henne att bemöta Jans påståenden om vad hon haft för mg. Tingsrätten avstår från att dra annan slutsats av angivna omständigheter än att de knappast gör förhållandet mellan parterna mindre komplicerat. Vad gäller relationen i övrigt ar det klarlagt att det förekommit inslag av våld. Tingsrätten återkommer nedan till betydelsen härav.
Lena har förklarat att hon kommer att medge Jan umgänge utan kontaktperson först när hon känner sig fullständigt övertygad om att Kalle är trygg hos Jan och när han är villig att samarbeta. Hennes krav på samarbete synes innebära bland annat att Jan skall delta i samarbetssamtal. De av Lena uppställda villkoren torde innebära att något umgänge utan kontaktperson inte kan komma till stånd inom överskidlig tid.
Vad först gäller Lenas krav att Jan skall visa sig villig att samarbeta krävs det självklart av föräldrar att de skall kunna samarbeta om praktiska detaljer rörande barnet. Tingsrätten instämmer dock i Jans uppfattning att samarbete i form av samarbetssamtal eller liknande inte är meningsfullt. Det framstår som helt uteslutet att parterna skall kunna bilägga sin konflikt genom samtal. De samtal som redan ägt rum synes snarast ha bidragit till att öka konflikten. Tingsrättens förhoppning är att tiden skall verka i läkande riktning. En annan omständighet som skulle kunna verka i samma riktning är förekomsten av ett fungerande umgänge mellan far och son.
Som tingsrätten redan konstaterat har det i parternas relation förekommit inslag av våld. Det är på grund härav och vad som i övrigt upplysts om parternas relation inte anmärkningsvärt att Lena själv inte känner sig trygg i förhållandet till Jan. Frågan är emellertid om det objektivt sett finns risk att Kalle skulle ta skada fysiskt eller psykiskt av att umgås med Jan utan kontaktperson.
Lena har hävdat att Jan har svårt att behärska sig och sina känslor. Hon har dock inte påstått att han på något sätt visat aggressivitet mot Kalle. Enligt tingsrättens bedömning har hans emellanåt obehärskade uppträdande huvudsakligen sin grund i den djupa konflikten mellan parterna. Det finns därför inte anledning att anta att han fysiskt skulle ge sig på Kalle.
Tingsrätten delar Lena uppfattning att Jan har svårt att sätta sig in i andras känslor och att han sätter sina egna känslor och behov i första rummet. Tydligast framgår detta av att han på grund av missnöje med tingsrättens beslut avbröt umgänget under hösten 19xx just som det började fungera utan tanke på hur detta kunde påverka Kalle. Vid åtminstone ytterligare ett tillfälle har han brutit kontakten med Kalle på grund av att något misshagat honom. Också den omständigheten att han utan Lenas samtycke planerar en bok om deras förhållande och till och med till släkt och vänner skickat ut ett utkast till boken vittnar om en okänslighet och oförmåga att sätta sig in i vad andra känner. Tingsrätten kan dock i någon mån förstå den känsla av uppgivenhet som drabbade Jan efter tingsrättens beslut. Den okänslighet som han visat i olika sammanhang torde dessutom, åtminstone till viss del, ha sin grund i förhållandet till Lena och bör inte som enda omständighet betaga honom rätten till ett normalt umgänge med Kalle.
Emellertid har även Lena visat en viss okänslighet och ovilja till samarbete vad gäller Kalles behov av att umgås med sin far. Tings-rätten delar visserligen hennes uppfattning att ett daghem i allmänhet inte är en plats där en förälder skall umgås med sitt barn. Det finns dock tillfällen då Lena borde ha kunnat tillåta Jan att besöka daghemmet, t.ex. under kontaktdagar och vid särskilda festligbeter som i samband med Luciafirande och liknande. Att hon undanhållit Jan all information om Kalles tillvaro och utveckling må vara förståeligt med tanke på det infekterade förhållandet mellan parterna men främjar inte heller förhållandet mellan far och son och fördjupar samtidigt konflikten mellan henne och Jan .
Dick har vittnat om att det råder ett varmt och innerligt förhållande, mellan far och son, att umgänget var mycket positivt för Kalle, att umgängestillfällena var fyllda av trevliga aktiviteter och att Kalle njöt av att få bestämma fullständigt över sin pappa som han ständigt ropade på.
Sammanfattningsvis talar övervägande skäl för att det är till Kalles bästa att umgänget mellan honom och Jan på sikt utvecklas på ett normalt sätt. Med hänsyn till Kalles ålder och till att Jan och Kalle inte har träffats regelbundet under en längre sammanhängande period bör umgänget till en början ske i mindre omfattning än vad Jan yrkat. Med hänsyn till nyss nämnda omständigbeter samt till det spända förhållande som råder mellan Jan och Lena bör umgänget ske under medverkan av en kontaktperson under en något längre tid än den som innefattas i Jans yrkande. Efter det inledande skedet bör han och Kalle få umgås med varandra i normal omfattning.
Jans yrkande om umgänget skall alltså bifallas i den omfattning som framgår av tingsrättens domslut.
Vad som förordnats om veckoslutsumgänge skall gälla omedelbart.
Lena har som vårdnadshavare en i lag fastslagen skyldighet att ta ansvar för att Kalles behov av umgänge med sin far tillgodoses. Tingsrätten förutsätter därför att hon tar sitt ansvar för att umgänget skall fungera i fortsättningen. Vidare utgår tingarätten från att Jan anstränger sig att i högre grad än tidigare bortse från de egna känslorna och då särskilt känslorna för Lena samt att han verkligen försöker att sätta Kalles bästa i främsta rummet. Tingsrätten vädjar till parterna att ägna mindre uppmärksamhet åt vad som varit och att de i stället försöker vända de negativa känslorna till positiva sådana, t.ex. genom att glädjas över att de tillsammans har en fin och harmonisk son.
BITRÄDESERSÄTTNINGEN
Iris har yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen för det biträde hon lämnat Lena med xxx xxx kr, varav xxxxxx kr för arbete under xxx timmar. Tingsrätten ifrågasätter inte på något sätt uppgiven tidsåtgång. Det är uppenbart att Iris inte haft någon lätt uppgift att begränsa arbetets omfattning, särskilt som Jan inte hatt något eget ombud under rättegångens inledande skede. Även med beaktande av detta bör dock ansvaret för att målet fått en större omfattning än vad som kan anses skäligt i någon mån drabba biträdet. Ersättningen för arbete bör därför skäligen bestämmas till xxx xxx kr.
ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE, se bilaga (Dv 401)
Ett överklagande ställs till Svea hovnätt och ges in till tingsrätten senast
den xxxx
Läs från början.
Index