Jan: Hej Kalle. Skall vi åka och bada?

Kalle: Glad. JA

Jan: Vad roligt

Kalle: Pappa, Jag vet en sak vi kan göra. Gå på Gröna Lund.

Jan: Vill du gå på Gröna Lund. Ja. Vilken rolig grej. Vi går på Gröna Lund och pappa har med sig gevär. Och så kan vi bada.

Kalle: Ja

Jan: Vad roligt. Vi åker och badar och går på Gröna Lund.

Kalle: Och Skansen.

Jan: Ja. Vi får välja mellan Skansen och Gröna Lund. Nu skjuter jag på dig. Ha. Jag träffade dig. (Skjuter...pang, pang). Ja, skall vi gå på Gröna Lund eller Skansen, Kalle? Vilken bra ide. Vad roligt. Det gör vi.

Kalle: Vilket tycker du. Gröna Lund eller Skansen.

Jan: Jag skulle nästan tycka det är roligare på Skansen. Där är björnarna och djuren.

Kalle: Vet du vad som finns på Gröna Lund då?

Jan: Ja.

Kalle: Vet du vad som finns på Gröna Lund då?

Jan: Men det finns roliga saker att åka på Skansen.

Kalle: På Skansen tycker inte jag är roligt. Pariserhjulet.

Jan: Ja. Då kan vi åka till Gröna Lund istället, så åker vi dom roliga sakerna.

Kalle: ???

Jan: Ja. Vad roligt. Det gör vi Kalle.

Kalle: Ja.

Jan: Jätteskoj.

Jan: Nu kommer dom här. Då skall jag hoppa in.

Jan: Hej Kalle. Vad roligt att se dig. Hallå. Haha. Hej älsklingspojken. Buspojken. Å vad roligt att se dig. Och pappa har med sig geväret också. Vad roligt.

Kalle: Vem är det där då?

Jan: Det är tant Ylva som följer med oss. Det är en kompis till pappa och Puff.

Kalle: Får jag geväret?

Jan: Ja. det får du. Här, om du skjuter på mig.

Kalle: Pang, pang.

Jan: Jaha.

Lena: Så det inte blir som tidigare.

Jan: nähä. Okej

Kalle: Pang, pang.

Jan: Vi får lägga in väskan. Har du nycklarna där?

Kalle: Pang, pang.

Jan: Pang, pang.

Jan: Jag skall hjälpa dig. Du måste lägga in backen först. Lägg in kopplingen. Så. Pang, pang, pang. Skall du skjuta på pappa? Aj, aj, aj. Det är ju ditt favoritgevär, Kalle. Jag måste ju lägga in väskan.

Lena: Vänta lite.

Kalle: Vet du en sak. Jag är odödlig.

Jan: Är du det?

Kalle: Ja.

Jan: Det är jag också. Kom då så skall vi åka till Gröna Lund. Hurra, Hurra. Åka sakerna. Kom.

Lena: Hej

Eva: Hej.

Kalle: Upp med händerna, ner med tänderna. Borsta tänderna.

Jan: Upp med händerna, ner med tänderna. Aj, aj, Skall du skjuta på Puff och Max också sen.

Kalle: Ja

Jan: Där ligger dom ju. Du får ta fram och skjuta på dom. Nu skall vi gå på Gröna Lund.

Kalle: Pappa. Om jag inte vill sova hos dig i sex nätter, så får jag åka hem till mamma?

Jan: Ja. Självklart. Det lovar pappa. Det lovar pappa. Självklart.

Kalle: Inte luras.

Jan: Inte pappa. Max skojar ibland. Max kan skoja. Och nu skjuter du på Max. Aj, aj, ropar han.

Lena: .... att lura honom. Det är vad han säger till mig. Kalle blir jätteledsen om han inte får åka hem. En gång sa du att jag var bortrest.

Jan: Skjuter med geväret. Kom nu. Ja. Skjuta på Max

Lena: Det är så han känner.

Jan: Ja, det vet vi.

Lena: Ja

Kalle: Pappa. Kikarsikte, där

Jan: Men jag har ett till med mig. Där ligger det. Ser du det? Var ligger det? Kan du se det Eva? Där, och det är de riktiga skotten i.

Kalle: Är det riktiga skott i?

Jan: Ja. Kommer du inte ihåg att det var det vi jagade björnar med.

Lena: Oj. inte så nära mammas öra.

Jan: Försiktigt Kalle. Oj, vi måste ladda om geväret.

Jan: Så, så skall jag lägga ner den i bagaget (Kalles resväska)

Lena: Nej. Jag har kvar den, så att det inte blir som förut Jan. För det här är.

Kalle: Mamma, jag sköt på dig.

Lena: Det får du respektera.

Jan: Kom nu Kalle så åker vi. Nu skall vi, oj. Ja. Hejdå. Oj, aj oj Är det riktiga skott. Vi får skjuta.

Kalle: Pappa. Jag vill åka hem till mamma om jag vill.

Jan: Ja, självklart gör vi det.

Lena: Får mamma pussen. Hejdå mitt hjärta.

Kalle: Vad har jag däri?

Lena: Där har du badbyxor och handduk och simkuddar.

Jan: Vad roligt.

Lena: Och Cyklop.

Jan: Cyklop också? Kan du använda det?

Kalle: Ja, och dyka.

Jan: Kan du?

Kalle: Ja

Jan: Vad duktig du är.

Kalle: Ja, ja

Jan: Men du har blivit väldigt stor. Du är fyra år Kalle.

Kalle: Skall vi åka ner här på ön?

Jan: Vi skall ju gå på Gröna Lund. Så sa vi ju.

Kalle: Ja

Jan: Åka Pariserhjulet

Lena: Hej då Tulen

Kalle: Hejdå

Jan: Oj, vad stor kalle har blivit.

Kalle: Jag är fyra år

Jan: Fyra år.

Kalle: Var är dom där presenterna då?

Jan: Dom har faktiskt pappa med sig i bilen här. Dom ligger där.

Kalle: Alla?

Jan: Ja, faktiskt har pappa med sig alla, och småsoldaterna. Kommer du ihåg att pappa lovade dig småsoldater.

Kalle: Och dom där blåa?

Jan: Ja, precis.

Kalle: Hade du dom med dig, presenter.

Jan: Ja. pappa har med sig dom. Ligger i bilen här. Dom tar vi och öppnar när vi kommer fram till Gröna Lund. Då skall du få dom.

Kalle: Nä. Hemma. Dom kan försvinna.

Jan: Ja, okej.

Kalle: Och vi kan köpa sockervadd.

Jan: Ja, det gör vi. Det gör vi.

Eva: Har du kameran med dig?

Jan: Ja, jag har. Ja det gör vi Kalle.

Kalle: Sockervadd

Jan: Ja. Det gör vi.

Kalle: Man blir sockrig

Jan: Man blir smetig i hela munnen

Kalle: Ska vi åka dära. Måste betala biljetter

Jan: Men det gör jag.

Eva: Har du varit på Gröna Lund någon gång?

Kalle: Ja, visst har vi?

Lena: För några dagar sedan.

Kalle: För jag har varit på Skansen två gånger och Gröna Lund en gång.

Eva: Har du åkt berg- och dalbanan någonting?

Kalle: Ja

Jan: Har du vågat åka där?

Kalle: Ja, med mamma.

Jan: Menar du det?

Kalle: Jaha

Jan: Den har jag inte åkt ännu, för jag vågar inte den.

Kalle: Om jag är med då?

Jan: Ja, möjligtvis då.

Lena: Med Nyckelpigan.

Eva: Ja

Kalle: Hörrudu.

Jan: ja, men då får du vara med och hålla mig i handen, Kalle.

Kalle: Det är ganska läskigt.

Jan: Ja, det är okej. Men då får du hålla pappa i handen.

Kalle: Men jag vågar.

Jan: Så. Skall pappa ta av dig ryggsäcken.

Kalle: Ja

Jan: Okej. Vilken stor pojke Kalle är. Får du hålla geväret så ja.

Eva: Då kan väl ni sitta därbak då?

Jan: Ja. Vi sitter här bak. Så kan jag ta det ( Resväskan)

Lena: Går in i bilen och sätter fast Kalle. Hejdå Tuletoj.

Jan: Hejdå

Lena: Hejdå älskling. Ha det bra.

Jan: Nu skall vi på Gröna Lund. Jag skall sitta härbak. Pappa glömde sätta på dig bältet.

Kalle: Glömde du bältet?

Jan: Hejdå mamma, ropar vi

Kalle: Hejdå mamma !!

Jan: Hon hörde oss inte

Kalle: Konstigt

Jan: Konstigt

Eva: Jag måste få säga att det var kul att få träffa dig Kalle.

Kalle: Du kan ta den vägen. Den går snabbare.

Diverse prat i bilen