Kalle står i loftgången och ropar på pappa.

Jan: Hej Kalle

Kalle ropar på mig och visar sin militärdocka.

Lena står i dörren och tittar på.

Kalle kommer springande till pappa i porten

Jan: Är det en buspojke som kommer? Vi får öppna presenterna i bilen

Kalle: Nej nu.

Jan: Vi tar det i bilen sen

Kalle: Nej nu

Jan: Kom nu. Det är mer grejer i bilen.

Kalle: Följer du med mamma?

Lena: Ja. Jag följer med.

Jan: Jag kan ta den. (Kalles resväska som Lotta bär på)

Jan: Det är mer leksaker i bilen Kalle

Kalle: Det är ett gevär där också

Jan: Ja

Jan: Ska du gå in den här vägen eller pappas väg.

Kalle: Vad sa du?

Jan: Du brukar gå in andra vägen

Kalle: Får jag presenten?

Jan: Ger Kalle en present och säger att det är mer presenter i bilen. Ska vi börja med denna och så tar vi resten sen.

Kalle: Ja

Diverse prat när öppnar presenten

Jan: Vi tar resten av presenterna sen. Vad säger mamma Lena?

Lena: Kalle säger ju väldigt klart att han inte vill sova tre nätter hos dig. Det är vad han säger.

Jan: Ja

Kalle: Bara en

Jan: Ja, då får vi väl se hur bra det går då. Får vi börja med en så får vi se hur bra det går, eller hur Kalle. Så får vi leka och bada och leka med småsoldaterna. Dom nya småsoldaterna.

Kalle: Ja

Jan: Vi börjar där så får vi se hur det går.

Lena: Men då skall du liksom inte lura honom, förstår du. Säger man en natt så är det en natt.

Jan: Men vi säger ju nu att vi prövar hur det går.

Lena: Det är vad Kalle uttrycker och då tycker jag att det måste man respektera

Jan: Jo det är klart. Men det skall nog bli bra det här. Det här löser vi. Det är ju din födelsedag idag Kalle. Grattis på födelsedagen

Kalle: Jag är fyra

Jan: Ja du är fyra år. Kan du tänka dig hur stor pojke du har blivit nu

Kalle: Ja

Jan: Och pappa har med sig smällare som vi skall smälla också

Kalle: Mamma, jag vill sova tre nätter

Lena: Ska du det?

Kalle: Ja

Lena: Okej. vad bra.

Jan: Va bra Kalle . Kan du hoppa i stolen själv tror du?

Lotta tittar Kalle djupt i ögonen och pratar/ viskar med Kalle

Jan: Nu skall vi jaga småindianerna i skogen och så skall vi grilla korv. Och åka trampebil.

Kalle: (aggressiv) ......dig

Jan: Men vi börjar med en natt får vi se. Vi har ju haft så roligt. Vi har ju tittat på Kalle Anka.

Jan: Kalle

Tystnad

Jan: Vad säger Lena?

Lena: Ja. Jag har redan pratat med Kalle hemma, så det är. Och han säger ju det han säger. Att han inte vill sova tre nätter.

Jan: Men då börjar vi med en natt så ser vi hur det går, eller hur.

Lena: Jo men jag tycker att det är viktigt att man håller. Har man sagt nåt så skall man hålla det.

Jan: Men det är väl ett bra löfte. Vi börjar med en natt och så ser vi hur det går. Är det så att det blir problem så får jag ju köra hem honom.

Lena: Nej. Man kan inte ha det så heller för jag kan inte ha den här "Stand-by"-funktionen. Jag orkar heller inte med det.

Jan: Det här får vi ju leva med i början

Lena: Nej. Antingen bestämmer man sig och då får du komma i morgon eller så, ja.

Jan: Vi får ju försöka nu så att det blir och det är ju tre nätter som gäller. Och går det inte så kör jag ju hem honom. Puffa nu lite grann på detta Lena.

Jan: Kalle. Skall pappa åka hem då menar du? Nej, vi skall ju leka så hade vi ju bestämt. Kalle. Puff och Max väntar ju på dig och vi skall ju öppna födelsedags presenterna när vi kommer hem.

Kalle: Jag vill inte.

Jan: Ja, vi kan ju inte stå så här. Då får vi ta det beslutet. Vad säger mamma Lena nu då?

Lena: Jag säger ingenting när det spelas in. Jag säger ingenting.

Jan: Nej men hur skall vi......avbryts

Lena: Jag säger ingenting. Du har liksom ...

Jan: Vi kan ju inte stå här hela dagen

Lena: Du har förstört det förtroendet genom att hålla på och spela in både telefon och jag vill inte att du ringer något mer. Och det vet du.

Jan: Vaddå? Skall jag inte ringa något mer?

Lena: Nej. Det vet du också. Det går via mitt ombud.

Jan: Nej, men....avbryts.

Lena: Men den kontakten med mig går via mitt ombud.

Jan: Ja just det. För mitt ombud finns inte längre.

Lena: Nej. Men jag vill inte att du ringer längre.

Jan: Men jag måste ju ringa och prata med kalle.

Lena: Jag pratar inte något mer med dig.

Jan: Men jag måste ju kunna ringa och prata med Kalle. Det måste jag ju kunna göra? Vi måste ju kunna ringa och prata med varandra.

Kalle: Jag vill inte prata med dig

Jan: Vill du inte det? Nej då får väl pappa åka då om du inte vill följa med. Då var det inget att göra åt det denna gången då. Hur skall vi göra i morgon då och på söndag. Vad säger mamma Lena?

Lena: Skall du träffa pappa i morgon då, Kalle?

Kalle: Nej.

Lena: Va? Kalle.

Jan: Nu går Kalle då!! Och vad tänker du göra åt det?

Jan: Nu går Lena också

Lena: Stäng av bandspelaren...... Och Lotta går sin väg.

Jan åker hem.