Kalle är hemma hos pappa och ska sova över. Kalle vill åka hem och att Jan skall ringa mamma.

Lena: Lena

Jan: Ja hej. Det är Jan. Kalle säger att han vill åka hem.

Lena:: Ja

Jan: Och vi hade väl kommit överens om att han skulle sova här inatt.

Lena:: Jo, men uttrycker han att han vill åka hem så måste man ju respektera det. Får jag prata med honom då.

Jan: Kalle nu får du prata. Kom då.

Kalle: Hallå

Lena: Hej lilla hjärtat mitt. Hur mår du?

Kalle: Bra

Lena:: Bra

Kalle: Ja

Lena:: Ska du inte sova hos pappa då vännen?

Kalle: nej

Lena:: Va?

Kalle: Jag vill inte

Lena:: Vill du inte sova hos pappa?

Kalle: nej, det ska jag inte.

Lena:: Vill du inte det? Ska du försöka Kalle?

Kalle: Jag vill inte

Lena:: Vill inte?

Kalle: nej

Jan: Men det har ju mamma och bestämt nu Kalle!

Kalle: Jag vill inte

Lena:: Kalle, Hjärtat

Kalle: Jag vill inte sova hos pappa.

Lena:: Men Kalle om du inte vill sova hos pappa, så får du åka hem.

Jan: Men det hade vi ju bestämt att Kalle skulle göra.

Lena:: Jo men Jan. Han har ju uttryckt sig det eftersom du ringer hit, att han vill åka hem. Om du inte klarar av det så varför ringer du hit?

Jan:: Nej men vi kan ju inte lämna dubbla budskap, jag menar....avbryts

Lena: Jag har sagt att han skall sova hos dig. Men om han uttrycker att han inte vill göra det.

Jan: Då får ju du och jag bestämma att han skall göra det

Lena: Ja men jag har också sagt det, men nu har han ju tydligen sagt till dig att han inte vill det eftersom du ringer hit.

Jan: Jo, men det är ju ändå vi som bestämmer.

Lena: Men samtidigt om han vill åka hem så måste han ju få göra det så att han inte blir ledsen, eller hur. Det är ju inget bra.

Jan: Nej, men det blir han ju inte om vi bestämmer att ........avbryts

Lena:: Jag har också sagt till honom att han skall sova hos dig naturligtvis.

Jan: Ja men då bestämmer vi att Kalle sover hemma hos pappa, så får Kalle gråta lite i såfall. Jag menar att det blir ju. Vi har ju bestämt det och då får det bli på det sättet också.

Lena: Men varför ringer du hit då?

Jan: Därför Kalle vill att jag skulle ringa dig

Lena: Och han uttrycker att han vill åka hem och då tycker jag att han skall få åka hem.

Jan: Ja, antingen är det ju Kalle som bestämmer eller så är det vi som bestämmer.

Lena: Jag vill inte att han skall vara ledsen i alla fall. Hejdå

Lena: Lägger på telefonluren

Kalle: Där hör du!

Jan: Ja men vi bestämmer ju att vi skall sova här

Kalle: Nej. Jag vill åka hem. ?

Jan: Nej. Nu har vi bestämt .

Kalle: Gråter högt och ropar på mamma

Lena: Kalle. Vi får åka hem . Vi får göra det då.

Kalle........ .senare glad..........

Kalle: När jag blir stor kille. Då skall jag sova över hos dig tre nätter

Jan: Jasså. Varför kan du inte göra det nu?

Kalle: När jag blir stor.

Jan: Men du är ju stor nu.

Kalle: När jag blir större och går i skolan

Jan: Så stor. Vem säger det?

Kalle: Det är jag. Jag säger det till dig.

Avlämning hemma hos Lena senare på kvällen. Kalle springer före i trappan.

Jan: Nu skall vi se om mamma är hemma. (och ringer på dörren)

Lena: Hej vännen min

Jan: Här kommer en stycke pojke och där är resväska. Hejdå Kalle. Får pappa en hejdåkram?

Kalle: Kramar pappa och frågar mamma: Får jag följa med honom till porten? Kalle springer före till porten och pappa får en hejdåkram till.