Jan: Att hans yttringar att han ville hem skedde två gånger under dagen. Sista gången låg vi och tittade på video, gamla Kalle Anka filmer och käka popcorn. Sen säger han att mamma har sagt att jag får åka hem om jag vill. Och så säger jag tvärtom. Nej, det har mamma och pappa bestämt. Ring hem då, säger han. Och mamma säger att om Kalle vill åka hem så får du.

B: Jag tycker inte alls att detta alls skall betonas.

Jan: I det läget inser jag att det är stenkört därför. Tänk dig nu in i hans situation. Han får ett budskap från mig och så har han ett annat budskap hemifrån.

B: Ja. Det är förfärligt. Det är inte bra för honom.

Jan: Jag menar om jag själv hade varit i hans situation så hade jag hört två olika saker. Då hade jag blivit väldigt konfys. Det blir jag än idag när jag hör två olika saker.

B: Det kan ju också vara så att han hör någonting och så ser man på ett kroppsspråk att känna något annat. Det blir så dubbelt.

Jan: Nu är det så tydligt eftersom det är uttalat. Det finns ingenting som kan få honom att han inte vill för flera gånger idag pratade vi om hur kul vi skall ha det i morgon. Åka till pappas jobb och leka. Och att han skulle få medalj eftersom han skall. sova över och då är det medaljdags. Som en liten morot. Det är riktiga medaljer. Inga fuskmedaljer.

B: Ja. Jag kommer ju att rapportera till socialkontoret. Du har väl kontakt med handläggarna där ?

Jan: Nej. Ärendet är avslutat. Om man nu tänker framåt. Så här går ju inte att ha det fortsättningsvis heller. Det är en orimlig situation.

B: Det är en orimlig situation. Kalle har en mamma och han har en pappa. Det tycker jag är så viktigt. Men jag tycker inte att du skall ge upp. Det är jätteviktigt och i den här åldern.

Jan: Jag vet. Men det är ju som att simma under vatten när det inte finns luft.

B: Det är ju handläggarna på socialkontoret som får ta itu med det här.

Jan: Du känner ju inte till hela historien men detta är ju en långdragen historia.

Jan: Vi har haft en väldigt trevlig dag. Men sen blev han väldigt våldsam på slutet

B: Det är ju inte bra heller.

Jan: Våldsam. Han hade den där plastormen han gick och slog på mig med. Han blev exalterad. Han fick en spänning i kroppen på något sätt av att något höll på att ske. Att vi skulle åka hem. Det fanns en känsla i hans kropp och det gav han uttryck av att banka och slå med den här ormen. Men det har varit lugnare idag än tidigare.

B: Ja, men vi lär väl höras av i alla fall.

Jan: Det går ju inte att fortsätta så här. Ett umgänge som går på kryckor.

B: Nej det går inte att fortsätta. Nu måste ju någonting annat till och

Jan: Jag vet inte hur man skall agera. Vad som är rätt eller fel.

B: Nej. Är du orolig för Kalle?

Jan: Det är en intressant fråga. Den är ju lite hypotetisk. Den besvaras på olika sätt. Säg så här. Jag vet ju om att Kalle närs, får sin föda och han kläs varmt, att han sköts på bästa sätt så. Tror jag. Men sen finns det andra aspekter som jag måste ifrågasätta.

B: Ja just det. Är det någonting som oroar dig så har du ju socialkontoret att prata med. För du träffar ju honom såpass mycket.

Jan: Jo. Men han är ju samtidigt en frisk liten pys. Av vad jag kan se.

B: Jovisst. Han får mat och kläder. Men det finns saker som oroar dig. Det är ju bra om du har någon att prata med. Och dom rätta är handläggarna.

Jan: Vi har pratat mycket om det här tidigare. Nu är ju ärendet formellt avslutat. Det enda som återstår av det här är den här tilläggsbiten av din medverkan.

B: Ja då får vi se vad som händer. Det kan ju hända att jag har hitills mest haft kontakt med Ann. Det är hon som har ansvaret för det här. För nu får jag ju rapporetera eftersom jag har sett mera. Och så får vi se hurvida de medverkar.

Jan: Jag har ju gått in och begärt gemensam vårdnad och så har Lena motsatt sig samarbetssamtal. Och då har jag sagt att är det på det här viset så att det är tvärstopp i alla de här frågorna så får jag begära enskild vårdnad.

B: Ja. Just det.

Jan: Så är det sagt.

B: Är det så att man inte. Man har ju goda chanser att få vårdnad om en part vägrar att samarbeta. Och samarbetssamtal är ju till för att man skall komma överens och vara vuxen. Vi får se vad som händer. Fortsättning följer.

Jan: Vill du ha skjuts tillbaka.

B: Det innebär isåfall att du får vänta.

Jan: Du får avgöra det själv.

B: Du får avgöra det.

Jan: Jag väntar i fem minuter.

B: Åter i bilen.

B: Ja, vi får se hur det här går. Men jag måste säga att jag känner mig lite orolig nu över det här.

Jan: Ja det är ju en omöjlig situation. Det funkar ju inte.

B: Men jag ser ju också att det här är inte bra för pojken. Exakt vad det är som inte är bra det vet jag inte. Det är inte bra.

Jan: Jag vet ju inte ens hur jag skall agera eller vilka möjligheter jag har.

B: Men vi hörs ju av. Jag kommer att rapportera till socialkontoret och att jag är lite orolig. Dubbla budskap är ju aldrig bra. Och på ett eller annat sätt så är det ju så.

Jan: Det är ju uttalat dubbla budskap.

B: Ja

Jan: Men du måste tänka på en sak. Om du väljer att göra det så kommer du att starta en, någon form av aktivitet. Det inser du säkert.

B: Det är mitt jobb tycker jag. Min skyldighet att göra det. Känner jag en oro så är jag tvungen att meddela det.

Jan: Jag vet det.

B: Ja.

Jan: Och vet du vad. Jag hade faktiskt gjort likadant i ditt ställe.

B: Ja. Det här är inte bra för pojken. Och jag har inte sett så hemskt mycket som dom har gjort. Men tillräckligt och med min erfarenhet så känner jag en oro.

Jan: Om du känner det så har du en lagenlig skyldighet att rapportera det.

B: Ja. Just det.

Jan: Och det är jag tacksam för.

B: Ja, men det ingår i avtalet att jag skall rapportera, sen är det ju gradskillnader om det skall vara anmälan, eller så.

Jan: Nej. Det är klart att det är inte bra om han får olika budskap.

B: Man kanske skall kontakta PBU? Och kolla upp hur grabben mår.

Jan: Faktiskt att jag tror att det är en klok ide.

B: Det är en tanke. Daghemmet vad dom. Dom skall ju vara duktiga där. Det finns ju experter på socialkontoret som jobbar med sådana här saker.

Jan: Jag är tacksam för att du bryr dig och att du hojtar till. Det är bättre att hojta till än att inte göra det.

B: Oja. Det skulle kännas väldigt dåligt om jag inte.

Jan: Vi får se vad som händer.

För dig med javascript avaktiverat finns följande länkar.
Index