För att visa hur "populistiskt inne och tillåtet" det har blivit i Sverige att motarbeta debatten om barnets bästa avser denna sida att visa hur diskussionen kan gå till på internet.

En kvinnlig internetgrupp som arbetar mot automatisk gemensam vårdnad tog upprepade gånger kontakt med, sökte konflikt och "attackerade" okända människor som arbetar för samma sak, under förespegling att de hjälper "misshandlade kvinnor". Verkligheten visade senare att deras avsikter var något helt annat. Gruppen startades 1999 och marknadsfördes i media. Redan februari år 2000 började de aktivt arbeta för att stoppa pappors hemsidor samtidigt som dom själva författade olika krönikor på internet om just dom män som de senare tog kontakt med.

Många lever i uppfattningen om att det oftast är män som på olika sätt skadar eller hänger ut personer på internet. Även kvinnor hänger ut män i syfte att på olika sätt skada, hota, ofreda eller förtala dem. Dom som blivit värst utsatta för trakasserier och förtal på internet var en hel grupp föräldrar, både kvinnor och män, som med olika medel försökte få till stånd normalt umgänge med sina barn, vilket ogillades av feminister och kvinnor som skriver dagböcker på internet.

Ett av det första kända fallen och grövsta fallet av abuse och missbruk på internet i svensk historia har förmodligen utförts av den omkring 50 åriga Annica Tiger på hennes hemsida. Hon är också känd på internet som en av de första i Sverige som gjorde så kallade "hat-sidor". Dessa så kallade hat-hemsidor ansågs hon använda och bygga upp på ett sådant sätt att människor skulle misstänkas eller smutskastats på olika sätt. Till exempel framställde hon många gånger medvetena felaktigheter eller andra medvetna lögner så att läsare om bland annat Nodaddy-hemsidan (pdf-fil 59 kb) förledes. Annica är också känd som den första kvinnan i världen som polisanmälde en man för han råkat säga till en journalist, att hon spridit datavirus på nätet. Trots att ett virusföretag bekräftade att ett program på hennes domän verkligen var ett virus. Hon är också känd som den första kvinnan i historien med att polisanmäla en man för att han debatterat vårdnadsfrågor och även hon är även känd för att förstört de flesta hemsidorna för pappor som hon ogillar, samtidigt som hon samlat in domstolsprotokoll från deras vårdnadstvister.

Den svenska internetgruppen Fågel Fenix som grundades av bland annat Katinka Löfquist, också en välkänd dagboksskrivare på internet och som utgett sig för att hjälpa misshandelsoffer, är förmodligen dom som är värst i världen med dessa handlingar just på grund av att det är de mest utstuderade och på grund av att de gömmer sig bakom ädla mål och syften. Man kan nog påstå att medlemmarna i denna grupp gick ännu längre, eftersom de till och med ringde upp deras, som de kallar "fienders och motståndares" arbetsgivare för att dessa på falska grunder och syften skulle läsa i deras internetdagböcker om vad kvinnorna skrev och hittade på om deras personal. Och det var många företag som drabbades.

Papporna kontaktades flera gånger, bland annat via mail efter det att kvinnorna som arbetar emot kvinnomisshandel publicerat texter på internet om enskilda män. Det förklarades för Katinka Löfquist att föräldrarna ville bli lämnade ifred och att man ansåg att kvinnornas ageranden var till skada för barnen och föräldrarna. Istället framkom några dagar senare att kvinnogruppen redan bedrivit en långtgående forskning om föräldrarna och enskilda personer, något som Löfqvist kommenterade på sin egen personliga hemsida.

Kvinnogruppen skämdes heller inte över sina handlingar utan redogjorde öppet för sina verkliga avsikter. De till och med uttryckte glädje över vad dom gjort och planerade att göra, istället för att försöka tygla sina känslor. På deras privata hemsidor framgår istället, att de förspråkade grovt våld framför kommunikation.

Flera av dom beskrev hur de har misshandlat män med både fyskisk och psykiskt våld vilket bland annat har skett vid tillfällen dom varit drogpåverkade. Flera beskrev utförligt på vilket sätt dom skulle vilja genomföra brutala mord på män.

En av de mest aktiva medlemmarna, Malin Matz berättade hur hon skar sig själv i handlederna och låg väntande i sängen tills mannen skulle komma hem. Detta för att pappan skulle se Malin ligga badande i sitt eget blod i sängen. Samma kvinna gick med i en diskussionsgrupp för pappa-frågor där hon förnedrade och hetsade kvinnor och män mot varandra. När hon besvarades, genomförde kvinnorna som infiltrerat pappagrupperna anmälningar till olika internetföretag. Vid minst ett tillfälle la kvinnan ut falska texter på internet för att missleda läsarna till att tro att namngivna privata personer skulle vara kriminella brottslingar. Trots att hon öppet på internet redovisar vad hon gjort bedömdes hon av socialsekreterarna som lämplig vårdnadshavare.
En annan medlem i gruppen ville till och med mörda, trots att som hon skrev, inte hade någon anledning till det.
Ytterligare en erkände, att polisen inte längre trodde på alla anmälningar hon gjort mot sin man, därför att polisen funnit att hon tidigare inte talat sanning. Kvinnan försökte då grundlöst få mannen förklarad sinnessjuk. Men överläkaren konstaterade att det var pappan som istället var frisk. Istället lärde hustrun ut på internet hur friska män grundlöst kunde sändas till psykiatrisk tvångsvård utan någon som helst anledning. Flera av kvinnorna erkände öppet på internet att de varit otrogna mot sina män och hånade sedan sina män på internet. Flera har ett förflutet i kriminella kretsar och på deras gemensamma hemsida erbjöd sig våldsmän mot betalning att utföra våldshandlingar mot dom män som kvinnorna ogillar. Andra sökte råd hur dom skall kunna förhindra umgänget mellan barn och pappor och en berättade öppet på sin hemsida hur hon lyckats med att lura försäkringskassan. En av frontledarna utnyttjade också polisen för att utföra arbete i samband med hennes egna många polisanmälningar som hon uttnyttjade då hon trakasserade föräldrar på internet.

Annica Tiger, också välkänd dagboksskrivare på internet och en av dom mest aktiva språkrören för Fågel Fenix beskrev sin och kvinnornas verkliga syn på manliga misshandelsoffer;
"Det är svaga män utan mandom"........ Annica är en av dom kvinnor som gärna skriver om vårdnadstvister och om både pappor och mammor som hon ofta namngett och beskyllde för olika brott. Hon ansåg sig inte vara någon officiell person och som bara fick kommenteras till viss del men nyttjade själv rättigheten att kommentera det som hon kände angeläget och i synnerhet sina åsikter om kvinnor och män i vårdnadstvister. Exempelvis gjorde Annica själv till och med upp en särskild lista på vad en kvinna och mamma sagt som arbetade tillsammans med pappor och publicerade dessa kommentarer på internet. I dom fall hon kommenterats har hon satt i system så att flera av dessa hemsidor försvunnit från nätet.

En hel grupp föräldrar kände sig trakasserade av Annica Tiger och trots vädjanden om att sluta förtala kvinnorna och männen, fortsatte hon att hänga ut medlemmarna på sin hemsida. Som svar skrev Annica "Du kräver ingenting min bästa herre av mig", och publicerade istället mannens privata mail på internet. Annica Tiger satte också i system att publicera privatpersones mail på internet och gjorde samtidigt hatiska och ljugaktiga uttalanden om privatpersonerna till dessa privata mail. Många gånger med beskyllningar till grova kriminella brott som hon antydde skulle ha begåtts av dom kvinnor och män hon visade sådan avsky mot. Dom föräldrar som sökte råd och hjälp av sin internetleverantör, kunde istället ovetandes automatiskt hamna på Annica Tigers privata hemsida där dom senare hånades med tillmälen som "Veckans Pucko" och liknande.

Det framgår av en av Aftonbladets krönikörer att kvinnorna var beredda att starta krig mot den föräldragrupp som Annica Tiger och Fågel Fenix inte tycker om och kallar för "FIS". Krönikören föreslog i Annicas gästbok, att de skulle kalla sig för "Tigers riddare", och att dom var minst cirka 50 st som ställde upp i kriget mot barnen och föräldrarna. Kvinnorna använde också militära begrepp som till exempel "fiender och motståndare", "commandosoldater" och "skvadroner". Det visar sig senare att dessa så kallade "Riddare" i huvudsak är kvinnliga dagboksskrivare på internet.

Flera av gruppmedlemmarna använde även sina privata hemsidor för att "profitera sig och tjäna pengar" då företag lockades att bidra med sponsorpengar. I själva verket författade medlemmarna själva egna påhittade historier om kvinnomisshandel, som de publicerade på internet. Andra använde sina dagböcker för att misskreditera eller hota privatpersoner och företag under ivrigt påhejande och uppmuntrande av Annica Tiger som på sin hemsida lärt ut hur trakasserier på internet praktiskt skall utföras, framför allt mot privatpersoner. Genom särskilda "javascripts" på olika hemsidor märker inte en kunnig läsare hur en del av trakasserierna och hoten genomförts mot privatpersoner och pappor. Några skrev dagböcker under flera olika namn. Flera av kvinnorna som är medlemmar i olika klubbar för hundägare använde hemsidor till att "gräla" med andra medlemmar i klubben. "Dom flesta ärenden och klagomål som vi får in handlar om detta", konstaterar Datainspektionen i en artikel i Aftonbladet måndagen 4 juni 2001.

Vilka är då dessa som utgett sig för att vara/arbeta för misshandlade kvinnor, men i själva verket är mycket välutbildade inom datateknik? Det är i huvudsak några få tjejer och några få män inom vaktbolag, IT/ reklam och media-branchen, med kunder inom kommuner, privata företag, läkemedel- och säkerhetsföretag, bank-och försäkringsväsendet. Flera av dom är ensamstående mammor som läser på komvux. eller annan vuxenutbildning.

För att kartlägga pappor i pågående umgänges- och vårdnadsprocesser, infiltrerade kvinnorna i gruppen som arbetar mot automatisk gemensam vårdnad, även olika slutna debattforum på internet under olika antagna namn i vilka de samlade information. Dessa utnyttjades för anklagelser om exempelvis incest och trakasserier i form av bland annat olika grundlösa anmälningar mot föräldrarna. Männens före detta sambor och exfruar kontaktades av kvinnorguppen som försåg exfruarna med underlag att använda mot männen i vårdnadstvister. Trots det, hände det till och med att exfruarna fick nog av trakasserierna mot papporna och en exfru ringde upp Annica Tiger och bad henne att "sköta sina egna affärer" efter Tiger talat med åklagaren om en viss pappa som Annica inte tyckte om. Även exfruarna kändes sig utsatta av kvinnogruppen.

Dom mammor och pappor, som arbetar för att föräldrar skall vara likställda, drabbades senare av olika saker, både på internet och deras arbetsplatser.

En pappa upplevde sig så trakasserad av flera kvinnor i gruppen mot kvinnomisshandel, och upplevde sig allvarligt hotad och ofredad så till den grad, att han till slut fick gå till polisen. En person mådde så dåligt, på grund av kvinnornas ageranden, att personen var tvungen att uppsöka läkare för att få hjälp. Ännu en person fick avbryta sina studier för kvinnorna trakasserade pappan så våldsamt. Mannen som tidigare har fått polishjälp för att få skydd mot sin förra hustru led svårt psykiskt av kvinnogruppens långvariga trakasserier mot fadern. En annan pappa, vars egen mamma avlidit fick sin avlidna moder hånad på internet av kvinnorna som infiltrerat diskussionsgruppen om gemensam vårdnad.

Annica Tiger är medveten om att det upplevts att hon hotar enskilda människor vilket hon upprepade gånger har blivit uppmärksamad om, men hon valde medvetet att fortsätta att agera på ett sådant sätt att enskilda personer skulle känna sig hotade. Att hon verkligen är medveten om detta visas när den verkliga texten klipptes bort som upplyste henne om att hon hotade (verkliga texten) människor. Annica framställde som svar att hennes hemsida minsann inte berördes av lagen om personuppgifter (PUL) och att hon därmed kunde kringå gällande netettikett och därför kunde uppföra sig hur hon ville på sin hemsida. Till Datainspektionen förnekade hon uppgiften.

Till och med privata företag drabbades av Fågel Fenix vrede på internet. Några av dom drabbade företagen blev SPIES, Göteborgs universitet, SPRAY, Telia och Stockholms förvaltningars/folkvalda politikers interna datanäterk kartlades. Flera företag fick vidta särskilda åtgärder för att skydda sig och sina kunder mot vissa av de farligaste och aggresivaste kvinnorna som skriver dagböcker på internet.

Annica Tiger begärde dessutom av ansvariga i Stockholms förvaltningar, att dom personligen skulle läsa ur hennes internetdagbok och vad hon skrivit och hittat på om deras personal. Det verkliga syftet med dessa kontakter redogjorde hon senare i debatten på Aftonbladet i hennes eget inlägg nr 151 och då framkommer det, att det hon egentligen ville visa arbetsgivarna var vad personalen skriver på fritiden. Och att Annica hotat Stockholms stad med polisanmälning om dom inte lyder henne personligen vilket hon meddelade då hon ringde och även sände email för att framföra sina direktiv till Stadens ansvariga, bland annat den 29 februari samt 1 mars år 2000.

Annica Tiger valde också medvetet, trots att hon var påmind om att det uppfattades som ett hot att publicera känsliga uppgifter. En tid efter dessa kontakter drabbades just det utpekade datanätverket av ett virus som bland annat försökte sända lösenord till en särskild emailadress. I det sammanhanget skall nämnas att Stockholms Stad är/var en av Tele2's största kunder. Stockholms stad har nu upprättat särskilda rutiner i enlighet med Annicas personliga önskemål och direktiv till de anvariga i kommunen. ( I det här sammanhanget spelar Löfquist en viss roll till vilken vi skall återkomma senare angående de förhandlingar och löften som uppstod mellan Stockholm Stads representanter och kvinnogruppen. Kvinnorna höll sina löften i ca 24 timmar innan dom medvetet bröt överenskommelserna.)

Under maj och juni månad år 2000 drabbade sedan dom två grupperna ihop i ett våldsamt gräl på Aftonbladets debattsida då debattartikelns rubrik löd "Ska båda föräldrarna erkännas som vårdnadshavare?". (Här anges därför endast några av inläggen, bortsett från nr 17 som sedemera togs bort då det bedömdes utgöra ett grovt personangrepp utanför gällande netettikett). En debatt där personanklagelserna avlöste varandra och som fullständigt urartade så till den grad att tidningen stängde av debatten efter klagomål från att tredje part blev utpekad och drabbad just på grund av Annica Tigers ageranden. I debatten kom det också fram hur en pappa känt sig allvarligt trakasserad .

Det dröjde inte länge innan dom båda grupperna drabbade samman igen på samma debattsida när artikelns rubrik löd "Måste lagarna om kvinnomisshandel skärpas än mer? Hur ska vi få män att sluta slå?". Tonen mellan lägren var lika hetsk och många debattörer hade mycket att tillägga i ämnet, men personangreppen uteblev denna gång. Trots det bortcencurerades flera inlägg av redaktören. Genom "Tjat" lyckades Annica Tiger med vänner få bort dom inlägg som dom inte ville att andra läsare skulle få ta del av. Till slut stängde tidningen hela debatten efter det kvinnogruppen tjatat tillräckligt så att debatten helt försvann. Därefter publicerades hela debatten på Tigers egen domän, så att bara dom som godkändes skulle få läsa den, berättar Annica på Fågel Fenix anslagstavla. "Tjat-metoden" har även visat sig vara den mest framgångsrika för kvinnogruppen för att få bort pappors hemsidor på internet.

Efter dessa debatter inledder bland annat ledarna i Fågel Fenix en jakt på dom män och kvinnor som "vågat" skriva om "vårdnadsfrågor". Debattörerna skulle spåras. Anmälningarna avlöste varandra och avancerade spårningar av hemdatorer utfördes med hjälp av olika internetföretag.
Tillsammans med den ansvarige debattredaktörn, konspirerade Annica Tiger hur och på vilket sätt hur hon skulle kunna polisanmäla skribenterna. Med hjälp av grundlösa anmälningar lyckades hon komma över debatörernas IP-nr, som spårade deltagarna. Dessa IP-nr delades sen ut till olika personer.

En man polisanmäldes till exempel för att han skrivit en insändare om vårdnadsfrågor i Sundsvalls tidning. Artikeln borde aldrig publicerats, enligt Annica och tidningen fick be henne om ursäkt. I samma polisanmälan anger hon att författaren namngivit henne i insändaren. Vid kontroll nämns inte några namn överhuvudtaget. Samma man anmäldes för att ha smutskastat Annica och för att han bl.a påstått att Annica Tiger skulle sprida datorvirus på nätet. Ett välkänt amerikanskt virusföretag bekräftade att det var ett virus. Något som hon förnekade och hänvisade till sina egna undersökningar och redovisade i sin internetdagbok den 4 november 2001.
Till och med Aftonbladet anmäldes till Justitiekanslern när tidningen inte gjorde som hon begärde.

När sedan den stackars flickan Kimberly så brutalt kidnappades bort från sin pappa i Sydafrika var denna kvinnogrupp i farten igen och blev förgrundsgestalter i kampen för att Kimberly skulle stanna hos sin moder i Sverige. På Sergels Torg i Stockholm samlades dom med plakat och anslöt sig till dom övriga protesterande under det att kända artister framförde deras budskap.
Fadern skändades och utmålades som extremt olämplig och farlig för för sin dotter. Nu visade det sig till slut att båda föräldrarna uppvisade föräldrakompetens och kunde enas om barnets bästa, tillsammans. När väl pappan gick med på att ensam betala alla dyra flygresor för barnet och modern.
Fadern fick ensam vårdnad och Kimberly skall bo hos fadern där barnet nu enligt domstolarna har det bäst. Den stackars flickan lär nog aldrig må bra av att återvända till Sverige och där få läsa vad dessa kvinnor skrivit om hennes far, som hon tycker så mycket om. Och vad skall hennes bröder känna när de läser vad som står skrivet om deras älskade pappa?

Ett annat exempel som styrker ovan påståenden, visas enkelt genom en sökning av ordet Umgängessabotage på sökmotorn Evreka. Endast 19 träffar gavs och underlag för vetenskapliga studier eller bedömningar saknades helt. Detta var dagens Sverige år 2000. Fortfarande år 2002, var Annica Tiger i farten som nu satt ordet i sina metataggar så i huvudsak bara hennes egna åsikter framfördes på internet.

En förklaring till det negativa debattklimatet från journalister i Sverige kan vara att den forskning och mediala publiceringen av undersökningar i Sverige om män, pappor och vårdnadsfrågor koncentrerar sig på att smutskasta det manliga könet utav kvinnor med särskilt negativ inställning eller negativ erfarenhet av män. Och att många av dessa kvinnor saknar vetenskaplig kompetens. En del av dessa kvinnor påstår falskligen att dom innehar relevant utbildning för att få sina resultat och uppgifter vedertagna.

Annica Tiger som publicerat egna undersökningsresultat på hennes dagbokshemsida, konstaterade att cirka 48% av hennes undersökningsgrupp uppvisar psykiska defekter eller annat som olämplig förklarar dom som fullvärdiga föräldrar. Det visar sig vara den föräldragrupp som Annica uttrycker sin värsta avsky för som hon valt ut för undersökning. Det visade sig även, att det var samma föräldragrupp som Aftonbladet använde till en artikel fredagen 10 november 2000. Tidningens resultatet blev då att cirka 95% av samma grupps polisanmälningar inte resulterade i fällande dom. Aftonbladet och Tiger fick alltså ut helt olika forskningsresultat ur samma gruppunderlag.

Den arbetsinsats för att studera dom män Annica Tiger och kvinnorna i kvinnogruppen Fågel fenix uttrycker sådan avsky för beräknas minst ha tagit 100 timmar effektiv tid för en person. Nu var dock ett antal kvinnor delaktiga vilket möjligjorde effektivare insamlingen av domstolshandlingarna och forskning om föräldrarna som ville ha umgänge med sina barn. Att få tag i alla diarienumren till handlingarna beräknas ha tagit ytterligare 100 timmars arbete. Carolina Alaniva berättade på sin hemsida att hon har namnen på männen och dessa pappor som vill träffa sina barn anser Carolina Alaniva är dårar. Kristina Hansson var en av de första kvinnorna som hade tillgång till namnen till exfruar. Kristina skrev på sin hemsidan om avföring och män som hon ogillar och tillsammans med Annica Tiger har hon insinuerat grova kriminella brott mot pappor. Kvinnorna till och med "skuggade" männen i verkliga livet och ledaren berättar på sin hemsida att hon till med borde slå en pappa när hon fick syn på honom.

Annica Tiger har många gånger utgett medicinska diagnoser på internet på män i samma grupp och utgett sig för att inneha adekvat kompetens som "mentalsköterska". Hon har 2 årig utbildning till mentalskötare, och är därmed inte kvalificerad till den kompetens hon påstår sig inneha. Ett annat exempel visas genom att Katinka Löfqvist hävdat att hon är sjuksköterska men som inte klarat att läsa och tyda en enkel sjukjournalanteckning över en skadad och misshandlad man, som hon sedan felaktigt kommenterat och själv publicerat om på internet.

Under juli 2002 publicerades i tidningen Dagens Nyheter en artikel av en mycket framstående manlig professor angående hurvida dagens genusforskning efterlever dom förordningar de är skyldiga att följa, enligt högskolestadgan om jämställdhet. Rubriken löd "Ni könstrakasserar manliga studenter" och riktade sig till kvinnohistorikern Yvonne Hirdman och genusforskaren Maud Eduards.
En av artikelns slutsatser var, att vid dom centrum för genusvetenskap eller liknande som nu finns på nästan alla landets universitet och högskolor, var det 118 kvinnor på 120 stycken tjänster.

Någon vecka efteråt går Yvonne Hirdman till attack mot den manlige professorn.
"Ett illa dolt kvinnohat" löd rubriken, och Hirdman kom fram till att den manlige professorn själv skulle kunna utgöra ett mycket lämpligt projekt inom genusforskning.
Även Yvonne Hirdman hade tydligen, precis som Fågel Fenix och Annica, utfört långtgående forskning om dom personer man ogillade och kunde konstatera att "en olycklig barndom" måste vara orsaken till artikeln. Hirdman försvarades dock något senare i tidningen Genus nr 3 år 2002, av fil.dr i ide'- och lärdomshistoria Claes Ekenstam vid Göteborgs universitet, men han konstaterar även att citat" Här kan jag ibland uppleva att man på ett litet mästrande, matrikalt sätt försöker pressa på män åsikter och perspektiv. Män skall tycka si och så och helst syssla med det man själv finner angeläget". Jan Guillou skrev i tidningen Aftonbladet sina intryck av debatten och rubriken löd "Kritiska män kallas tokiga kvinnohatare".

I januari 2004 publicerade och avslöjade samma framstående forskare i en artikel i Dagens Nyheter att Universitetskansler Sigbrit Franke systematiskt manipulerade forskningsresultat. I svarsrepliken från Sigbrit Franke frågar hon sig vilket intresse kan denna forskare ha av att misstänkliggöra och svartmåla Högskoleverket och att både psykologiska och maktteoretiska förklaringsmodeller behövde tillgripas mot både forskaren och hans resultat. Däremot, kunde forskarens korrekta resultat bekräftas av en statistikprofessor från Chalmers. Även en Docent i vetenskapsteori med inriktning mot forskningsetik, försvarade forskaren och bekräftade att Sveriges universitetslärarförbund gett honom ett pris "för akademisk frihet". I prismotiveringen heter det att forskaren "rakryggat och konsekvent försvarat universitetslärarens oberoende och integritet".
Docenten menade, "Att våga använda sin yttrandefrihet och föra en kritisk diskussion om intellektuella frågor är av mycket stort värde, inte minst ur forskningsetisk synvinkel. Detta borde Högskoleverket inse och uppskatta".

Den gemensamma nämnaren för dem som utger sig för att vara feministiska ledare, forskare och språkrör i media, är bevisligen att de vill utöva oseriös forskning om de män som de inte tycker om eller visar annan aggression emot.

Är det på detta sätt som diskussionen om gemensam vårdnad förs i vårt land? Ska underlag för diskussion och forskning endast tillåtas publiceras av kriminella, inkompetenta, hotfulla, ljugaktiga och aggressiva kvinnogrupper som vill mörda barn och pappor istället för att barnen skall få träffa sina pappor och som ägnar sin lediga tid åt att anmäla och trakassera människor och företag med förfalskade bevis?

Det kanske inte är så konstigt att vi inte har kommit längre vad det gäller våra åtaganden enligt Barnkonvektionen, eller vad säger DU? Diskutera frågan i diskussionsforumet här.

Därmed får det med ovan exempel slutligen anses styrkt, att den offentliga debatten om "barnets bästa" i huvudsak handlar om vilka kvinnliga extremgrupper som talar i eget intresse och skyller sig bakom begreppet "Kvinnomisshandel" och "grundlösa anmälningar baserade på lögner och falska uppgifter" för att vinna egna segrar i umgänges- och vårdnadsprocesser.
Det har nu till och med gått så långt att kvinnor nu använder begreppet "Kvinnomisshandel" för att profitera sig på.

Det får även anses styrkt, att själva systemet vad det gäller umgänge- och vårdnadsfrågor, är uppbyggt på ett sådant sätt att det främjar konflikter och att dessa konfliktmöjligheter idag många gånger utnyttjas med "våld" av mödrar med för själva göra sig till offer. Flera av Fågel Fenixs representanter har visat detta å det tydligaste. Dom som försöker debattera emot försöker dom stoppa med lögner, förstörelse, grova hot, förtal, ofredande och trakasserier bland annat i form av ljugaktiga och förfalskade polisanmälningar.

Det får även anses styrkt, att lagen om yttrandefrihet och informationsflödet i Sverige upphörde att fungera i augusti år 2000. Trots statsmakternas och regeringens intentioner om varje medborgares rättighet att få yttra sig och göra vetenskapliga studier, styrs yttrandefriheten och informationsflödet nu av extremister bland kvinnogrupper.

Tills dess hela denna historia kommer kan du roa dig med att läsa om hur lätt det är att hacka någons dator.

Denna hemsida är under konstruktion och kommer att förändras helt och hållet. Ingen av dom personer som omnämns skall självklart inte lastas för allt vad dom utsatta drabbats för.

Källor:
- Tidningen Aftonbladets hemsida under år 2000.
- Tidningen Dagens Nyheter
- Annika Tiger och hennes internetdagbok som finns på www.tiger.se och www.atiger.pp, där även dessa debatter funnits.
- www.fagelfenix.net av Katinka Löfqvist.

Övriga viktiga sidor
Index Regler