Socionom

Domaren inleder. Vittnesförhör på Lenas begäran. Det är Jur. Kand Iris som inleder.

Iris: Jag skulle vilja be dig att du berättar om din huvudsakliga sysselsättning.

Dick: Jag har inget vanligt jobb, utan det här är min profession som jag då gör sju dagar i veckan. Och jag har gjort det här sedan 10-12 år tillbaka i tiden och haft uppdrag åt båda parternas byråer under årens lopp. Jag är utbildad Socionom och gör det här i uppdragsform till Socialtjänsten på uppdragsbasis.

Iris: Så du är professionell kontaktperson, för det vanliga är att kontaktpersoner är någon som sysslar med någonting helt annat?

Iris: Som sagt. Du har blivit förordnad som kontaktperson i det fallet i somras med Kalle nu i somras? Kommer du ihåg ungefär hur många umgängestillfällena har varit med din närvaro?

Dick: Ja, det får bli mellan tummen och pekfingret eftersom det i uppdraget inte låg något krav på dokumentation. Men första umgänget kom till stånd vecka 30 och det sista tror jag var vecka 42. Jag tror att det var i storleksordningen, jag har en fusklapp som jag skall försöka låta bli att titta på. Jag tror att det var 13 avtalade möten och 11 av dem blev genomförda i olika, alltifrån 1.5 timme till den överenskomna tiden. Jag tror att det är det.

Iris: Har dem här tillfällen varit full tid och då menar jag som enligt det första förordnandet 4 timmar lördag och söndag

Dick: Det är bara det beslutet som jag har varit med om och genomfört. Den första gången som då var en lördag vecka 30. Det datumet kommer jag inte ihåg just nu. Då var mötet ungefär med transport hit och transport dit i ungefär 1.5 timme. Och vid ytterligare några tillfällen blev det någon stund, och då pratar jag om drygt en timme, eller en och en halv timme kortare. Och alla gångerna berodde det på Kalle. Framför allt vid det första tillfället då vi möttes i regnet på Karlaplan då i det samma ögonblick han såg sin far blev förtvivlad och Jan fattade då beslutet att det var bara att avbryta det. Guskelov att det regnade. Det var dåligt väder, annars hade ju hur mycket folk som helst blandat sig i en sån här situation. Så det var ju lite tur med vädret. Mannen på gatan hade säkert ringt till polisen för det var sånt..

Dick: Nej, men han. Folk har en benägenhet att blanda sig i ungefär. Så Jans reaktion var ju rätt logisk. Det var ju inte möjligt. Det gick inte. Vid ytterligare ett tillfälle

Iris: Jag vill stanna vid det här första tillfället. När Jan insåg att det inte gick. Var det då detsamma bestämt att då tar vi det i morgon?

Dick: Nej. Jan bestämde då att han skulle skjutsa oss tillbaka och uttryckte spontant att det här var för smärtsamt och att det: Kontentan var att han tar sin "Mats ur skolan". Att det här vill han inte och då, och jag kan varken ha synpunkter, bu eller bä, för det var inte utan att han kunde rådgiva med folk i sin omgivning, fundera eller återkomma till mig under eftermiddagen. Jag hade ju redan planerat söndagen också. Och Jan hörde av sig till mig på eftermiddagen och sa att vi prövar. Söndagen var en hel omvändning. Vi möttes på en annan plats. Vi försökte göra allting lite annorlunda. Dom första tio minuterna var kanske lite avvaktande från Kalles sida, men sen rullade det på och så man väl säga att alla umgängen har i stort sett har rullat på när de väl kommit igång. Det var något tillfälle när Kalle var förkyld. Jag är inte läkare så jag kan inte säga vilken nivå, men vid något tillfälle när han var som råförkyld och det accentuerade och ville åka hem hela tiden. Det var lite påminnelse om första gången, så blev umgänget lite kortare. Med kortare i det här sammanhanget så handlar det kanske om en timma eller 1.5 timme. Inget av umgänget har varit. Jag menar min funktion är ju väldigt fyrkantig. Jag skall finnas med för att Kalle skall träffa sin far och avbryter det om Kalle far illa och har inte avbrutit något umgänge. Båda parter fick det här klart redan från början dessutom fick de klart att jag inte använder något våld. Förutom det våld om Kalle skulle springa ut i gatan. Då håller jag i honom. Vid några tillfällen har Kalle sagt att nej till mig och han också vetat då. Det här var kanske efter en fem sex gånger.

Dick: Ja. Då har han sagt Nej till att följa med. Och jag kan ju inte bära. Rent tekniskt sett kan jag...Vid något tillfälle så samarbetade faktiskt dom här två föräldrarna utan att veta om det. Dels för att Jan gjorde valet för att förflytta sig från vår bestämda mötesplats till en parkeringsplats precis så att det gick att se ut från fönstret. Och där Lena insisterade på att Kalle skulle träffa sin pappa.

Iris: Anser du att den gången Lena sådan mamma som skulle vilja förhindra umgänge. Hon skulle ju kunna få Kalle stanna hemma lätt?

Dick: Det var ju hon som såg till att Kalle kom utanför dörren. För det räckte inte min förmåga till. Nu fanns det samverkan på det viset att Lena insisterade och dessutom fanns Jan så småningom på den här parkeringsplatsen. Så det fanns samverkan på det viset.

Iris: Du som har erfarenhet av att träffa många föräldrar och när det frågan om kontaktperson. Då umgänget måste vara tvistigt, annars har man inte kontaktperson. Tycker du att Lena agerande på något sätt vara en förälders agerande som vill förhindra umgänget sonen och pappan?

Dick: Inte i min närvaro på det viset att det har inte förekommit något sabotage eller någon. Det är ju lätt att fångas upp av mina ord när jag så att säga ser ett barn som är febrigt och nedsatt som det är. Då får han eller hon bli hemma. Men där har då Lena stått på sig och sagt ''Nej Kalle''.

Iris: Jo, jo, men det blir ju resultatet. Och då. Vad anser du. Du har ju träffat Lena och du sa att det var 13 planerade. Vad anser du om lenas samarbetsvilja vid umgängestillfällena?

Dick: Dels har ju Kalle varit förberedd. Han har inte alltid haft ytterkläderna haft på sig med tanke på sig att jag har färdats kollektivt. Det är ingen ide att stå ombytt. Han har varit förväntansfull. Han hade varit så väl förberedd som man kan vara i den åldern. Med här och nuet. Så jag kan inte. Vad som händer när jag inte är med har jag inte någon aning om. Men det som jag har sett. Det som jag har kunnat, är ju att det har varit en god förberedelse. Materiellt på det viset att den lilla ryggsäcken har varit packad

Dick: Och dessutom har det då funnits att. Jag har alltid krav eller önskemålet att vid första tillfället så vill jag att vårdnadshavaren skall finnas nåbar och det där tror jag skedde dom efter två eller tre första gångerna att jag sa till Lena att nu behöver du inte mer. Det betyder också att Lena under den tiden som Kalle vistades med mig och Jan kunde planera annat. Någon gång när Kalle sa nej så skulle jag väl säga att Lena la verkligen kraften i för att hon hade något annat planerat och göra dom timmarna.

Iris: Men det är så att Lena kände en stor trygghet med din närvaro, så är det?

Dick: Det kan jag inte svara på. Däremot kan jag konstatera att, på både gott och ont eftersom jag är så fyrkantig, därför att mitt sätt att möta situationer. Jag är inte där för att dom vuxnas situation. Utan jag är där för att Kalle skall få träffa sin far och det betyder också att allt som händer emellan eventuell korrespondens eller framföra meddelanden, lever jag heller inte upp till. Vad jag kan göra är om någon vill lämna ett brev så kan jag bära och lämna det. Men att det blir läst kan jag inte garantera. Det är ju både på gott och ont. Båda parter upplever ju naturligtvis att jag inte står på deras sida.

Dick: Jag har användt ett bildspråk där när jag har så att säga förklarat det för. Jag tycker att det har börjat få mer Färg och Form under resans gång. Det vill säga att den här gossen som då idag är två år lite drygt. Rätta mig om jag har fel.

Dick: ...har ju ingen abstrakt förmåga. Och det är ju ingen möjlighet att säga om två veckor ses vi igen. Och det betyder ju att dels är ju Jan självklart ovan att vara med ett barn dygnet runt och dels är han ovan att vara med Kalle. Och det händer mycket i en sån här liten mans liv under 14 dagar. Och framför allt så är det ju också viktigt att i umgängesförälern i det här sammanhanget Jan och Kalle hittar något som är deras. Och det tar ju lite tid. Och det börjar att sätta sig och det kallas för färg och form. Att det måste börja hitta någonting och jag tycker att det här ökade från att ha varit lite avvaktande. Och sen att Jans inte okunskap. Det är nog fel ord men Jans ovetande vad som händer för Kalle under dom andra tolv dagarna. Det tar ju naturligtvis tid innan sådant etableras.

Iris: Du säger att umgänget som du beskriver att börjar få färg och form. Och vad händer just då? Efter tingsrättens beslut den 7 oktober. Kan du berätta?

Dick: Ja. Jag måste nog ta det umgänge som var innan därför att umgänget, som jag tror var vecka 40, låter lite ovederhäftigt när jag inte kan datumen men, då och jag minns inte om Kalle var förkyld, jag kommer faktiskt inte ihåg det. Förkylningarna ökade när dagis kom in. Under sommaren fanns inget bekymmer med dagis som kan bli en kollektiv sjukstuga. Det fanns självklart en förväntan om tingsrättens dom från Jans sida. Om förväntan var stor vet jag inte men,

Dick: Forts:... Det gick inte riktigt som Jan hade tänkt sig. Och då kontaktade han mig och informerade att han tog sin mats ur skolan i det läget och då pratade vi lite om det och det gick många turer fram och tillbaks. Vad som sades är ointressant för det handlade inte så mycket. Jag är ju fel person att ta den informationen. Jag bad Jan att ta kontakt med sitt ombud och Socialförvaltningen. Jag har ju en annan uppdragsgivare. Då gick det några turer till och då tog Jan kontakt med mig. Jag hade kanske hade önskat att man kunde ha haft ett resonemang tillsammans med Jans ombud. Det är alltid svårt att föra sådana här diskussioner med mig för jag är fel person. Och så bestämmer Jan sig för att fortsätta och jag sa att det som är viktigt, så att säga aktivera det här igen, att Jan kan se att det här kan pågå i sex månader eller nio månader. Jag minns inte. Och att i med att det börjar rulla på kan man sen dra erfarenhet utav det och då bestämde sig Jan för att säga nej till mig. Och jag informerade då Socialtjänsten. Jag har inte riktigt det mandatet att entlediga mig själv. Men den information behövde lämnas till Socialtjänsten. Så i princip kan man säga att jag inte avkrävde utav Jan, men jag informerade Jan att det här är någonting som kan rulla på och det hänger lite ihop med att. Vi vuxna kan stå ut med att bli lurade. Det kan vi leva med men jag vill inte lura Kalle och sen dyka upp och sen vara med några gånger. Det vill säga att starta alltihopa igen. Jag hade ju träffat Kalle inför det här första umgänget den vecka 30, på måndag, tisdag och onsdagen. Och kunnat flytta fram positionerna och kunnat säga, att om någon dag kommer jag och då skall vi träffa pappa. Och så informerat Lena om tillvägagångssättet. Och vad som hände efter den 15 var att Jan tog kontakt och sa att han sa nej.

Iris: Nej, vi talar om oktober för det var inget umgänge från 4 oktober innan tingsrättsförhandlingen och sen var inget umgänge alls.

Dick: Det här är för det umgänge som var aktuellt söndagen den 16 november.

Iris: Det var 6 veckor senare när Jan sagt att det är okej han försöker ändå. Men sen ändrade han sig igen.

Iris: Men ni har haft kontakt. Det var sex veckor mellan sista umgänget och 4 oktober och 16 november. Det var mycket kontakt mellan dig och Lena, vad jag känner till.

Dick: Under den veckan var det ju det. Eftersom jag hade informerat om att jag inte kunde lördag. Och så blev det då söndag den 16. Och på förmiddagen den 15 så informerade mig då Jan att han tackade nej till det här med mig. Och jag bad honom att fundera för jag skulle inte ha kontakt med Lena förrän senare på eftermiddagen eller nåting sån där. Sen fick Lena det här beskedet. Och sen gick det ytterligare ett par dagar och sen fick jag ett brev för kännedom från Socialförvaltningen. Ett brev som gått till rätten.

Iris: Har Jan sagt till dig varför han väljer att sluta träffa Kalle som har utvecklats under dom gånger de träffats?

Dick: Nja, han har säkert sagt saker. Vad jag har att kontra med är att konstatera att . Jag har sagt att det här kan upplevas som ett knivhugg i ryggen men du skapar en situation där Kalle tappar dig. Så har jag uttryckt mig.

Dick: Det är svårt att referera ett sådant här samtal i telefon. Som kan. Som sker lite att få tänka högt eller sker i affekt. Eller att få bolla ideer tycker jag inte är möjligt att oradagrannt exponera eller förklara. Det som har viktigt för mig det är ju att. Det är ju så att föräldrar har ju två nycklar: Den ena nyckeln är det som vårdnadshavaren att sanktionera ett umgänge, att tillåta ett barn att få träffa den andre föräldern och umgängesförälderns nyckel är ju att entusiamera, att se till att umgänget blir någonting bra. Och ibland blir det lite som en umgängesförälder kan uttrycka det. Det känns som att gå ut med hunden. Det är någon annan som styr ett visst antal timmar. Så kan man nog uttrycka det.

Iris: Kan du säga något om hur Kalle kunde reagera på att plötsligt det blir ett avbrott och

Dick: Det blev ju inget avbrott för Kalle för det löpet ju på för honom. Och sen blev det ju ingenting, Så jag vet inte hur han har reagerat. Dom sista gångerna. Alltså det umgänge som var planerat, tror jag, vecka 42. Jag minns inte om det var planerat både lördag och söndag. Det minns säkert ni säkert bättre. Båda parter har ju en stor dokumentation. Det umgänge blev inte av därför att Kalle så förtvivlat sa Nej. Det var ungefär i den nivå som nästan var på Karlaplan, det första umgänget.

Iris: Det var den 4 och 5 oktober. Det var precis helgen innan förhandlingen och sen helgen efter så har Jan tackat nej, efter beslutet.

Iris: Tror du att din närvaro eller kontaktperson är nödvändigt för att Kalle skall träffa sin pappa

Dick: Jag kanske skulle formulera svaret utifrån att jag har varit förutsättningen för att Kalle skall träffa Jan, därför att, nu hade jag inte den här historien på nått sätt. Det har väl varit andra inblandade för att få igång ett umgänge. Jag är väl inte den första. Det har varit släktingar och vänner. Jag vet inte, men det som har varit en möjlighet för Kalle att få träffa Jan. Och eftersom det inte har varit något umgänge efteråt då jag inte varit inblandad . Antagligen hade det här kunnat se annorlunda ut om parterna hittat någon form av dialog. Jag gissar det. Men som dagsläget såg där ut så var ju min närvaro, jag som person eller funktion, men jag har ju varit en möjlighet för Kalle att träffa Jan.

Jans ombud: Tack. Då har jag bara ett par kompletterande frågor. Kan du säga någonting mer om Jan och Kalles relation under de här umgängestillfällena. Det var ju ett antal sådana. De var ute och badade och. Lekte dom tillsammans? Kan du på något sätt lämna en redogörelse, en beskrivning över hur det gick till?

Dick: Det var fyllda av trevliga aktiviteter. Det har funnits en värme mellan son och far. Det är också det som har gjort att jag har bett Jan att tänka efter innan han fattar dom här stora besluten. Jag vädjade lite till Jans känslor, jag hittar inget bättre ord. Därför att det har varit något positivt för Kalle. Det är ju därför jag har sagt att det här kommer att upplevas som ett knivstick i ryggen när jag säger det här till dig. Det har naturligtvis på Kalles villkor. Vid något tillfälle när Jan skulle koka kaffe till mig så tyckte inte Kalle det, utan hans pappa skulle vara med honom. Inte någonting annat utan med telefon eller kaffe eller. Alltså ingenting riktig vardag att göra saker på. Och varit positiv och glatt sig. Också en fysisk närhet. Att bli buren. Att avstå från vagnen och bli buren istället.

Jans ombud: Dom var nära varandra

Dick: Ja. Också lite spännande saker. Vid något tillfälle blev Jan biten i benet av en gås, så att det var någonting spännande. Att ha ett bett, att gå hem så. I parken fick inte Jan sitta ner alltså. Det var inte sånt, utan fara omkring som ett torrt skinn.

Jans ombud: Var Kalle efter sin far då?

Jans ombud: Vad ropade han för något?

Dick: Framför allt gick det väldigt bra när vi badade. Eller dom badade. Jag badade inte för det var för kallt, men dom badade för fullt. Då fanns dom ju i vattnet hela tiden. Dessutom så tyckte Jan säkert det var roligare i vattnet än att tränga ihop sig i ett sånt här lokomotiv som står i en lekpark. Det är lite trångt alltså. Men Kalle domderade bestämt och sen på vägen hem fullständigt trött och somnade. Så det var en positiv tillvaro. Och det är också därför som jag har vädjat till Jan.

Jans ombud: Det var ett naturligt förhållningssätt då. Kan man uttrycka sig på det sättet mellan far och son?

Dick: Mer och mer ja. Att hitta egna. Inte egna hemlisar, men egna. Ett eget litet liv, så att säga, vad man nu kan hinna på den här tiden som det är att gå ut med de här fyra timmarna.

Jans ombud: Jan har ju beskrivit då hur du som han upplever det positivt gled åt sidan för att du gav möjlighet till far och son att kunna utveckla relationen. Var det medvetet från dig att hålla dig vid sidan?

Dick: Ja, att finnas men att inte synas. Vad jag. Det dög alltså inte med mig. Det var vid något tillfälle då vi var hemma hos Jan och telefonen ringde där Jan sa att kan du göra någonting med Kalle, men han var inte intresserad. Det är på något sätt, oavsett hur stor eller små dom här barnen är så vet dom att med mig är det kanon att åka buss eller tunnelbana och hämta och lämna, men själva tiden, att träffa föräldrar, då är jag så osynlig som man kan bli.

Jans ombud: Om du försvann bort då några timmar under den här tiden.

Jans ombud: Nej, jag sa OM. Har du någon uppfattning om som vad som skulle. Hur hade det påverkat umgänget då?

Jans ombud: Nej, barn är inga robotar. Jag är medveten om det men du vill inte spekulera om det?

Jans ombud: Det har jag respekt för. Om jag skulle ställa den här frågan då hur många gånger till det skulle behövas till då, får jag samma svar då? Det kan du inte uttala dig om?

Jans ombud: Jag förstår det.

Dick: Om jag visste det då skulle jag turnera land och rike runt och tjäna en förmögenhet.

Jans ombud: Okej. Tack för det. Jag har inga ytterligare frågor.

Domare C: Har du någon rapporteringsskyldighet till uppdragsgivaren. Talar du om vad som händer vid umgängestillfällena?

Dick: Till viss del har jag det. Om det har fungerat eller inte så kanske jag ska uttrycka det. Eller om jag behövt avbryta det.

Dick: Ja, alltså det, det beror lite på hur kontraktet ser ut. I det här kontraktet fanns det ingen dokumentationskrav.