 
Skrivelse till FN inför UNICEF:s toppmöte den 19 - 21 september 2001.
De två svenska organisationerna FRIS (Parents in Sweden) och UFR (Association for Equal Parenting) vill härmed göra FN:s generalförsamling uppmärksam på att Sverige kränker barn och föräldrar. Sverige följer inte FN:s konvention om barnets rättigheter. Således överträds exempelvis konventionens artikel 18 som säger att ”Konventionsstaterna skall göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling”. Här nedan vill vi peka på ett antal punkter där Sverige allvarligt kränker såväl barnens rätt till sina föräldrar som barnens rätt till två fullvärdiga föräldrar. ttp://059.011.14.99
1.
Inga åtgärder vidtas mot umgängessabotage som pågår i landet och som drabbar barnen hårt när de berövas en förälder. Det saknas effektiv lagstiftning som säkerställer barnens rätt till båda föräldrarna i de fall en förälder saboterar umgänget mellan barnet och den andre föräldern. Landets ansvariga politiker gör heller inget för att stävja förekomsten av PAS (parental alienation syndrome), dvs. att någon av föräldrarna medvetet isolerar och fjärmar barnet från den andre föräldern. Inte sällan tar sig detta uttryck i att barnet skräms upp för den andre föräldern eller att denna svartmålas av den saboterande föräldern som hindrar umgänget mellan barnet och den utsatte föräldern. Sveriges allmänna domstolar negligerar alltför ofta umgängessabotaget när man ser mellan fingrarna och anförtror vårdnaden till den av föräldrarna som gör sig skyldig till umgängessabotage och följaktligen kränker barnets rätt till två föräldrar.
2.
Vi kritiserar svensk lagstiftning som, när föräldrarna är ogifta eller icke sammanboende, automatiskt ger vårdnaden om det nyfödda barnet endast till modern. Sverige överträder således konventionens artikel 18. Vi kräver att även fäder får vårdnaden medelst automatik. Vi kräver att fäder får vara fullvärdiga föräldrar från barnets födelse. All annan uppfattning är starkt diskriminerande, och drabbar barnet som inte har tillgång till två jämställda föräldrar.
3.
Svenska domstolar följer inte lagen såsom lagstiftaren tänkt sig eftersom barnen alltför ofta berövas rätten till två fullvärdiga föräldrar när rådmän och nämndemän "kör över" fäderna och fortsätter att ge vårdnaden till mödrarna, trots att det sedan 1998 finns förutsättningar i lagrummet att tillvarata barnens rätt till två fullvärdiga föräldrar och döma gemensam vårdnad (och växelvis boende för barnen).
4.
Vi kritiserar Sverige för att barnen till separerade föräldrar berövas rätten till två hem, att bara en av barnets föräldrar kan bli s.k. "boförälder", att barnen inte tillåts vara folkbokförda hos såväl far som mor, och få uppleva att de har två hem. Och såsom lagen är skriven tillfaller också alla ekonomiska bidrag ”boföräldern”, den av föräldrarna som har barnet folkbokfört på sin adress, vilket är konfliktdrivande och givetvis drabbar barnet. Vi kräver att pengarna alltid ska följa med barnet. Det är barnets självklara rätt.
|